icke, hvilket senare beslut naturligtvis alltid vore det önskvärdaste — såsom kyrkogårdar i ordets. bokstäfliga betydelse ellef öppna platser. kring kyrkan komma de: väl alltid; att bibehållas; — och i-så fall, hvad är att göra? Helt. enkelt : att på entreprenad. åt trädgårdsmästare utbjuda deras underhåll i ett, efter vederbörligen anskaffad, granskad och gillad plan, bestämdt ordnadt skick. Planen blir naturligtvis olika, allt eftersom platsen skall förblifva begrafningsplats eller icke. I förra fallet kan en särskilt i trädgårdsanläggning kunnig kyrkogårtdsvaktare alltid anskaffas. Hans underhåll behöfver ej fullständigt bekostas af kommunen. En församling kan och bör alltid på sockenstämma besluta om en viss plan för kyrkegårdens handhafvände. Den kan bestämma, att den enskilte vid grafvarnes behandling Iskall gå tillväga efter en viss faststäld lag eller regel, strängt bestämd, men äfven tillräckligt vid, för att små tycken hos den enskilte kunna få fritt spelrum, utan att det helas ordning derföre behöfver lida. En församling kan och bör alltså; sedan en dylik kyrkogårdslag blifvit faststäld, tillse, att såvä! den enskilte församlingsmedlemmen som den anstälde kyrkogårdsvaktaren rittar sig derefter, och dervid följer den i samma lag faststälda taxan, enligt hvilken denne vaktare skulle ega rätt att af den enskilde uppbära ett visst arfvode, allt efter de mer eller mindre kostsamma grafvarnes beskaffenhet. Hufvudsaken vore, att ingen finge obundet följa sina nycker vid begagnandet af den allmänna platsen, men att äfven någon viss lämplig person funnes, som tjenar både det allmännas Joch den enskiltes sak, befrämjande begge, stäld i embetets förbindelse till begge, till det allmänna isynnerhet för ordningens skull, till den enskilde för sitt underhålls skull. Ty hvad detta senare ännu en gång beträffar, församlingen måste ega full rätt att ålägga sina medlemmar en noggrann vård om grafvarne. Och den enskilte kan ej annat än med. glädje -begagna tillfället att ätven med någon uppoffring följa det stadgandet, då församlingen gått i författning om lämplig person till sakens utförande. Och hela detta förslag: går i det hela endast ut på att tillfredsställa ett behof, som, huru det helas vanvård än synes tala om allmän vårdslöshet, enhvar torde hos. mången i tystbet förefinna. Ty de der blomstren man stundom der bland snåren på våra kyrkogårdar finner, ... de ligga der dock som mållösa. suckar, vittnande om sorg. öfver de döde; men ock -om en önskan, att få vårda deras minne! Vi skola ej gå längre denna gång. Viskola här ej uppgifva: mera utförliga förslag. Vi hafva sett till och med sjelfva taxan innanför på kyrkogårdsmuren uppsatt jemte andra förbållningsreglor för allmänheten. Men vi skola ej nu citera dylika saker; icke heller ingå i enskiltheter för att visa, t. ex. huru en jemn gräsmatta kan bibehållas äfven på de qvarter, som för ögonblicket begagnas till liks jordande, : medelst torfbeläggning utan upphöjning af jorden i ryggar o. s. v. Vi vilja härmed endast väcka uppmärksamhet på frågan. Derföre hafva vi här också endast hållit oss till sakerna sådana de äro. Vi hafva icke framhållit, hurusom — i den händelse man beslutar att alla lik skola begrafvas utanför staden — begrafningsgårdarnes hela organisation kan, såsom i andra länder redan är brukligt, öfverlemnas åt bolag, hvilka i så fall ega att låta uppgöra utförlig plan och få densamma af vederbörliga myndigheter bekräftad. Vi lemna, som sagdt, allt sådant här åsido. Och vi återgå till — sakerna sådana de äro. Stockholms kyrkogårdar behöfva alltså — vård, behötva blifva föremål fören ny anda. Men — nya kyrkogården ... är den icke ett bevis uppå att Stockholmarne icke helt och hållet försumma sina här ifrågavarande pligter? ... Visserligen... men ett mycket oful!ständigt. Det är ordning, vi ifråga om våra kyrkogårdar förfäkta. Och för ordningen, samt än mer för Snyggheten är ej nog, att några symmetriskt utstakade allger planteras, och att det hela omgifves af en häck eller ett staket. Det är det helas fullständiga inre ordning, om vi så få säga, som saknas. Det är planerna innanför allgerna, som ej böra få helt och hållet öfverlemnas åt den enskiltes obundna godtycke. Det är derom vi ansett oss böra vördsamligen påminna, på samma gång vi å andra sidan helt ovördsamligen framhålla det slags godtycke, som — icke alls vårdar sig om de allmänna platserna och isynnerhet kyrkogårdarne, som dock borde kunna anses vara för den enskilte dyrbarare, än nästan hvarje annan-offentlig plats. Hvad vi här yttrat om Stockholm gäller om de flesta svenska städer, både i fråga om sakernas närvarande skick och hvad som behöfver göras för att förbättra detta. Rättvivisan fordrar emellertid att vi ej glömma, det flera städer, såsom Göteborg, Malmö, Nora, Hjo m. fl., redan beträdt en ny bana, och att man i dessa städer alltså mindre såras af detta rag i folkkarakteren, som vi här nödgats mhålla, äfven om ett bestämdt system icke tifvit antaget. Och landsbygden ... Vi erinra oss detta uttryck af en gammal prest: som en brud i kvitt och grönt, står kyrkan eto. ....Ja, sedd på afstånd kan den väl stundom taga sig ut så der. Men gå henne närmare in på lifvet, 2 man måste erkänna att en skräpigare, dervärdigare brudmatta kan icke tänkas, oo 0 EEE Mämsniat Ne ERAN NG es AR önt är utgånget från Gud, har flutit ur den! idomliga vishetens och kärlekens källa, ärl: t tal. en nredikan om Honom och hans rike,