förlust att en gång förlora honom, och att hon önskade, det herrarne på eftermiddagen måtte få göra hans närmare bekantskap. Pastorn, som af den äldre systerns vredgade blickar fick skäl att frukta utbrottet af en verklig storm, skyndade att skjuta sin stol från bordet, för att dermed gifva tecken till allmänt uppstigande, och kastade dervid på yrhättan en sträng blick. TREDJE KAPITLET. Läsareprodikanten. Liksom genom en tyst öfverenskommelse tycktes man hafva beslutat att ej vidare beröra ett ämne, som framkallat så olika känslor och meningar. Den äldre mamsellen drog sig tillbaka till sin kammare, och vi öfrige alla, som nu gingo till kaffebordet, sysselsatte oss med fullt oförargerliga samtalsföremål, såsom åkerbruket, trädgårdsskötseln, väderleken och andra dylika, gående från det ena till det andra, utan att uttömma något enda. Efter intaget kaffe skilde vi oss ifrån damerna och satte oss på förstuguqvisten, rökande våra pipor och smuttande på våra punschglas. Äfven nu utkom snickaren, såsom förra föngen, barhufvad och i skjortärmarna. Han betraktade oss strängt några. ögonblick, men sade ingenting, utan drog.sig tillbaka, kanske derföre att han såg pastorn vara närvarande ibland oss. Klockan var nu mellan tre och fyra på eftermiddagen, och snart hörde vi snickaren inne i sin kammare. uppstämma en psalm, den han sjöng med stark, klar och säker stämma och med en obestridlig hänförelse, af hvilken art, religiositetens, eller utmärkelsebegärets, eller maktlystnadens, eller den svärmiska exaltaticnens, derom förmådde jag ej dömma. Under tiden samlade sig en mängd folk från grannbygden, mestadels qvinnor. Trakten omkring inkörsgrinden var öppen och flack, så att man kunde se huru de anlände i små skilda gruper. Då de genom grinden: inträdde inom föraministerbostallets område, sågo de sig något skygt omkring, men tycktes under den