till. källan och tvättade, än, en, igång-ansigtet och händerna, och derefter började jag vandra utan någon plam. Snart kom jag till en liten landtudde, hvarifrån jag upptäckte staden nedanför, icke långt bort, Denna; syn föranlät mig att tänka på några bekanta, ja hade der, på hvilkas hjelp och: omvårdna jag visste att jag kunde lita. Ponera att jag skulle våga mig ned och Söka upp dem! Jag beslöt genast att våga det. Berget var öfverkorsadt åt alla håll af ordentligt .uthöggna gångstigar, och på en äf dem hoppades jag uppnå staden utan attnödas gå ut på landsvägen. Medan jag gick, blef Jag varse ett litet hus, en villa, hvars hvita väggar, gröna jalusier och snöhvita gardiner, hvilka skymtade fram innanför fönstren,: gåfvo densamma ett utseende af trefnad, särdeles lockande för en trött vandrare, som icke visste. hvarest han skulle se sig om efter mat och tak öfver hufvudet; och det. var med motsträfviga steg och med mer än en. suck som jag lemnade den bakom; mig. Stigen, söm jag gigk uppå, var småningom sluttande, och slutligen märkte jag till min stora bedröfvelse, att den ledde till landsvägen. längs hvilken.jag, för att kommåa fram till staden, måste Vandra ett ansenligt stycke,:en nödvändighet, hvaröfver jag var ganska. ledsen; men jag visste icke hura jag skulle kunna undvika den.. När jag: defföre trädde ut på landsvägen, satte jag.På mig den: mest obekymrade uppsyn jag kunde antaga, och gick ledigt framåt; men snart började jag hysa allvarsamma misstankar rörandes möjligheter att tryggt utföra mitt förslag.. Jag märkte verkligen att de få personer jag mötte sågo på mig med förvåning och uppmärksamhet;; hvaraf jdg slöt, att I Mitt utse: eåde var någonting, : egnadt satt. väcka misstankar. : :