anordning, att vid skeppets rullning en ständig kamp uppkom emellan tyngderna i botten och på däck, och att. skeppssidorna, som utr gjorde häfstängerna för dessa. tyngders mot; satta. sträfyan,. fick uthärda. tryckningen af dem alla och blottstäldessi-samma mån. Det var kinkigt nog att. kryssa.med:en fördäckslast om 250 tons, en tyngd, bvarunder däcksr plankornas fogar gapade tumsbredt och däcksr bjelkarne svigtade nära till bristning; men när härtill. kom äfventyret ätt hela massan kunde lossna : genom skeppets ; rullning eller stampning i hårdt väder och. slå ut;fartygets sidor, så inses att det icke var utan skäl som man snart begynte se: snedt på hela den dyr; bara kabeln och iden skåda :vårt röda silkessnöre med rännsnaran. kring allas hals, så snart orkanen behagade komma och draga åt den. Men, som sagdt är, ingen hade en tanke för någonting dylikt, när eskadern ti digt på den vackra sommarmorgonen den 10 Juni gled ut ur Plymouths håmn. Vi sågo då i hela resan blott: en lustfärd — ett pleasureyachtparti; och: att då. taga fram kautsjukappor eller sydvesthattar ; skulle förefallit lika opassande ombord på Agamemnon, som. i ett. Londonsförmak emellan aftonbrasan och tebordet. Dägens hela skick gynnade detta bländverk: Barometern stod på 30,61, vädret var varmt och qvaft, och sedan samtliga seglen hade; blifvit tillsatta och ansatta, och hvarje sjömanskonst försökts för att fånga. in en liten :kåre, .som icke ville. komma, gaf vår befälhafvare, kapten Preedy, ändtligen befallning att sätta ångmaskinen i gång; ban gjorde det ogerna, ty vårt kolförråd var knappast; Beräknadt för mer än hemresan., Niagara, med öfyerflöd på kol, hade den fördelen att alltid ha ångan uppe. Valorous och Gorgon. satte också sina ångmaskiner i gång. . Fredagen den. 11 Juni var förhållandet detsamma . söm den. föregående dagen: samma lätta fläktar gycklade kring seglen då och då, och kommandoorden ,Hissa skrufhjulet! Sätt till segell. omvexlade med Fira skrufhjul och segell. dagen om, tills kapten Preedy ledsnadö vid de ombytliga försöken och vislutligen gingo blott för ånga. Detta blef tråkigt i längden, och ombord fanns en och annan, obekant med sjön, som menäde att bättre: vore då en dugtig atlantisk blåst; deras önskningar skulle, snart uppfyllas. till öfvermått. ... Lördagen blef väderleken sval och himlen mulen, men vinden så god, att skrufhjulet slutligen hissades, upp på allvar och elden rakades ur eldstaden; under det Agamemnon med spända. segel ilade fram, stlätligt fradgande kring bogen och med ett långt kölvatten. bakom sig. Kunde man önska sig bittre? Men färden blef mindre angenäm mot Middagen, när blåst och v:gsvall växte, under . det barometern. sjönk, hafvet mörknade och molnen kring horisonten höljde sig i ett dunkelt töcken, som nalkades oss närmare och närmare från hela runden, bebådande helt: annat än en sommarlustfird. Innan aftonen kom; gingo vi för halfrefvade segel, under regnfylda stormilar; barometern hade sjunkit till 29-oeh sjönk: oupphörligt. Sådan var lördagsnatten;. men -söndagen stämde. upp sin egen visa; ty äfven-de minst förtrogna med de högljudda förebuden till en atlantisk storm kunde vid dagens första ljusning märka att en sådan storm. bröt in öfver oss. Luften bestod af ett ohyggligt töcken, till hälften regn till hälften dimma, Kvarur eskaderns öfriga fartyg framskymtade matt, likt blotta skuggor, eller likt den flygande holländaren sjelf. Hafvet hade förbytt sitt bjerta småkrusiga blå till ett fräsande skum, och Atlantiska oceanens; vida vågor -kommo rullande fram efter hvarandra, som berg af vatten, med topparne sönderhackade af blåsten, och: de: hvita åsarnes fragga fladdrande rakt ut, så atthon nästan svepte öfver de mörka djupa svalgen emellan dem. Men Agamemnon höll ut; rullade och stampade, och gaf alla man: ombord en aning om hvad som var att vänta när stormen hunnit växa vidare; vinden vred sig nemligen mer och mer isydvest, och det var uppenbart att vi ännu befunno: oss vid begynnelsen allenast. Emellertid refvades segel efter segel, ock klockan 4 på eftermiddagen rusade Agamemnon fram igenom fraggan med bottenrefvade toppsegel och försegel; klockan half 5 sågo vi sista skymten af Göorgon, aom försvann idet mörka stänket;klockan 5 började Valofous blifva efter; klockan 6 var äfven den försvunnen. Men Niagara och Agamemnon ilade ännu tillsammans, det förra. för. ånga och segel, det senare för segel blott. De två fartyg, som voro särskildt btsedda för att beledsaga Agamemmon och Niagara till deras bistånd, om så behöfdes, sågos sedan icke till förr än vid allas gemensamma mötesplats. -Söndagsnatten tyektes ovädret ha nått. sin höjd, efter, hvad vi då trodde. Oceanen liknade en samling oerhörda. snödrifyor, hvilkas hvita skimmer emot de tätt inpå dem släpande svarta molnbäddarne gaf-enschemsk och onaturlig anblick; det var som om haf och himmel hade blifvit uppjoch nedvända. Niagara, hittills vårtrogne följeslagare, begynte nu äfven öfverge oss, och vid skymningens inbrott försvann den; så att hyar och. en. tu! mera: befann sig helt och bållet på egen-händ.:Mången af våra läsare vet: måhända . hvad ett: linieskepp är i blåsväder; men erfarenheten deraf ger en alltför matt föreställning om Agamemnons belägenbet hela denna natt. Det störa fartyget ansträngde sig och! arbetade under sin tunga bördas;: som om det skulle brista; de tjocka bjelkarher under ofvändäcket brakade och smällde -med larmet af en liten artilleriexercis, FIRE Ti SN LM SE SE SIW LD de SEE TEA LISA SES SJS Sr