slog, att motet 1 en skritvelse till landtbruksakademien skulle anhålla, att hön måtte uppmana hushållningssällskaperna att medverka till ändamålet genom anskaffande af medel till belöning åt den byggmästare, som inlemnar den bästa ritningen till. boningsoch ladugårdshus för mindre hemman. De ritningar, som i denna täfling inkommo, skulle vid nästa landtbruksmöte granskas. Mötet biföll denna proposition. Tionde frågan: Då åsigterna ännu torde vara delade rörande lämpligaste flyttningstiden för tjenstefolk, så frågas: om viss Åyttningstid bör vara stadgad, och hvilken, i sådant fall, är för landsbygden tjenligast? Vid den diskussion, som med anledning häraf börjades, anförde hr Key, att denna fråga varit före vid de flesta föregående landtbruksmöten, men alltid fallit, emedan man icke kunnat besluta sig för en tid, som vore lämplig för alla. Dock ansåg tal. det vara bäst att bestämma den till midsommarstiden. Den största olägenheten med den nuvarande flyttningstiden är, att en tjenare som vet att han skall flytta, börjar fodringen af kreaturen, hvilken sedan skall fortsättas af en annan, till föga gamman för det hela. Hr Henschen förklarade deremot midsommartiden alldeles olämplig för Skåne såsom flyttningstid betraktad, alldenstund klöfverskörden då som bäst pågår derstädes, hvilket dock icke hindrade att den 24 Oktober kunde vara olämplig för det nordligare Sverge. Hr De Mare sade det vara nödvändigt att bibehålla samma flyttningstid som hittills eller möjligen ändra den till deh 1 Oktober. Hr Faze ansåg det bäst att afskaffa all bestämd flyttningstid för tjenstfolk, alldenstund städjningen väl ingenting annat är än ett vanligt kontrakt mellan tvenne personer. Hr Ryden meddelade, att hushållningssällskapet i Kronobergs län visserligen uttalat sig för midsommarstiden, men att hela bondeståndet satt sig deremot. Hr Arrhenius ansåg den nuvarande tiden vara vida mindre till hinders än hvad som skulle ske ont man vidtoge en förändring i tiden. I Upland-har hela högsommaren fått ett särskilt namn; den kallas der latsommaren; denna skall dock upphöra af sig sjelf, om vi finge ett riktigt ordnadt cirkulationsbruk i gång, då det äfven blefve för husbonden nödvändigt att sjelf tillse allt och äfven kreaturens fodring, om den skulle blifva af god beskaffenhet, I sådant fall vore det mindre vigtigt, om den ene tjenaren påbörjade och den andre fortsatte utfodringen, ty dess noggrannhet berodde icke då längre på denne, notan på husbondens tillsyn. Talaren motsatte sig helt och hållet den fria flyttningen och skildrade olägenheterna deraf för både husbondfolk och tjenare. Hr Nathhorst -sen. ansåg denna fråga höra till dem, i hvilka man aldrig kommer till något resultat. I teorien gillade tal. hr Faxes sats, men han ansåg icke tiden för dess praktiska utförbarhet ännu vara mogen. Hvad angår bestämmandet—af flyttningstiden, så bör den vara olika för olika provinser, allt efter dessas olika behof. Detta utgjorde en öfvergång till den fria flyttningen, som icke allenast finnes i Förenta Staterna, utan äfven i England, der man aldrig hört jordbrukaren klaga deröfver. Ytterligare talade hrr Ribbing, Berg och Möller för den nuvarande flyttningstiden; hrr Killander och Stefani ville hafva den ändrad till den 14 Mars, och grefve A. Hamilton förordade den fria flyttningstiden. Härmed slutades mötets egentliga förhandlingar, hvarefter dess ordförande landshöfdingen Nordenfelt tog afsked af dess medlemmar med ett tal, som vi sedermera skola meddela. Åkerbrukssektionen, (kl. 10—12 f. m.) Trettonde frågan: Huru skall den fasta och flytande latrinspillningen behandlas, för att med ringa kostnad befrias från sin elaka lukt och, med bibehållande af sitt naturliga gödselvärde, förvandlas till lätthandterliga gödningsämnen? z Konduktören S. Lindskog i Göteborg hade insändt en ritning, åtföljd af beskrifning, angående ändamålsenliga förvaringsrum för latrinspillning, från hvilken lukten uppgifves kunna borttagas med gips eller kalk. Professor Miller ville fästa sektionens uppmärksamhet uppå, att det är nödvändigt att undersöka de särskilta spillningssorternas natur, för att kunna riktigt behandla dem. Så. t. ex. är guano icke annat än latrinspillning, men frambragt efter en vida hastigare matsmältning än vanligt och derjemte bestående f fosforhaltiga ämnen, förnämligast fiskar. På de öar, der guano afsett sig, förhindrar torka spillningens förruttnelse, hvilken det alltid är af vigt att förekomma, såvida man ej kan på annat sätt qvarhålla den flyktiga ammoniaken, hvilken vid växternas näring spelar en vigtig rol. Hr Kylberg föredrog derefter den metod han använder för att tillgodogöra latrinspillning. Han hade efter flera försök funnit det vara bäst att låta upphemta spillning i lådor under afträdeshuset, som består af flera afdelningar; i botten på dessa lådor lägges fin jord, hvarefter spillningen dagligen beströs med en blandning endera af torfaska och kalk, eller ft kalk och sågspån sammanblandade Den sålunda uppsamlade gödseln, som blifvit begagnad för rot frukter, har visat den bästa verkan. Metoden, som är bögst enkel, fordrar dock en daglig skötsel. Fjortonde frågan: Hvilket sätt att tillvarataga och tillgodogöra den flytande ladugårdsspillningen bör i allmänhet tillerkännas företrädet? Hr Möller. För detta ändamål användas af somliga jordbrukare ströämnen, såsom halm och granris, af andra dyjord, som lägges i eller under ladugården. Begge delarne kunna vara lämpliga, allt efter som man eger tillgång på det ena eller andra ämnet. Talaren har vid Julpa inrättat en urinbehållare, uppförd af gråsten, emedan alfven är tät, och belagd i bottnen med plank. För denna ladugård, med 50 kreatur, är dimensionerna 12 x 8 x3 alnar. Från ladugården ledes urinen först i en liten reservoir, till hvilken 2. stockar från gödselstådens botten utmynna. Den flytande spillningen utföres på åkern medelst pump. Äfven kan man om våren, medan åkern ännu är sur och icke uppsuper mera fuktighet, låta göd ningsämnet nedrinna i tegfårorna, hvarifrån det sedan sprides ut på tegarne med skoflar. Hr J. Nathhorst, som hade sett nyssnämde inrättaing, förordade dessa inrättningar såsom ändamålsenliga och anförde såsom bevis på deras nytta, att han sett en engelsman, som inköpt 40 tunnland mark, bestående af idel sjösand, och derpå bygt en egendom, genom tillvaratagande af den flytande spillningen från sin ladugård, ha gjort den torra sanden utmärkt fruktbar. Egendomen är belägen i midten af egorna; till ladugården ledes vatten, hvarmed spillningen uppblandas, och denna föres genom tackjernsrör till urinbehållaren, . Kostnaden härför blir icke så stor som man skulle kunna föreställa sig; i händelse belägenheten är god, kän spillningen utföras på åkdon med ett rast rör och en gutta-Percha-slang. En yta af omkring 11 tunnland kan med ett 200 alnars rör och en lika lång slang vattnas på detta sätt. Den omnämde engelsmannen kunde icke uppgifva huru mycket han något år skördat på sin egendom; men hade tagit sig före att mäta längden af det gräs, som han ott år skördade i flere omgångar. Gräsets sammanräknade längd var 14 fot. Hr Kylberg anförde ett liknande försök i Kalmar län, som haft god framgång; ryttmästaren Hamma all Trade RR RR RR RR RN