STYCCEHOLM den 23 Juli. Utrikes korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent). Schweiz. Medio af Juli 1858. Det är ofta bra, då man vill bedöma ett lands förhållanden, att aflägsna sig från detsamma och, befriad ur partibråket och de kämpande intressenas tummel se förloppet liksom en åskådare, hvilken i saken har ingen del. Denna metod visar sig synnerligen nyttig, när, såsom nu i Preussen, statslifvets elementer befinna sig i ett slags jäsning och de politiska partierna, i väntan på en fredlig förändring i de allmänna förhållandena, bereda sig att intaga sina positioner, hvart och ett efter de förhoppningar eller farhågor, som det hyser. Genom åtskilliga privata bref från Berlin och andra preussiska hufvudstäder emottager jag från väl underrättade källor upplysningar om ställningen. Då jag nu icke står under händelsernas omedelbara inflytande, så är måhända mitt omdöme så mycket mera ojäfvigt. Så vidt man af alla ingångna underrättelser kan sluta, står valagitationen i Preussen först nu i begrepp att börja. Partierna rusta sig långsamt till strid. Mellantiden begagnas för att göra de olika programmerna klara och att visa hvars andas barn man är för allmänheten, som under den långa stagnationen i det politiska lifvet måhända förgätit sådant. Först har grefve Schwerin utgifviten broschyr, ett slags mannifest, i främsta rummet bestämdt för hans valmän, men i det andra äfven för en större krets. Grefve Schwerin, kultusoch undervisningsminister i Mars 1848, är såsom bekant en framstående ledamot af det gammaFliberala partiet. Med temligen moderata grundsatser, ställer han i spetsen för sina grundsatser ett troget fasthållande vid författningen, en ärlig tillämpning af densamma såväl som af de för densamma -i liberal riktning gifna garantier. Det har gjort ett godt intryck, att den man, som en gång åter möjligen kan kallas i spetsen för kultusoch undervisningsdepartementet, räknar vetenskapens och den religiösa öfvertygelsens frihet till preussiska statspolitikens förnämsta postulater. Broschyren är hållen i form af en redogörelse och försöker ställa grefve Schwerins och hans vänners förhållande under den förflutna Jlagstiftningsperioden i dess rätta ljus. Berättelsen lider derföre af det gammal-liberala partiets brister och fel; af en något trång uppfattning, som icke blifvit öfverallt frigjord från inflytandet af kammarens kylighet. Grefve Schwerin söker också naturligtvis att rättfärdiga sitt parti emot förebråelsen att icke under senaste sessionen från tribunen hafva väckt frågan om regentskapet. Denna sida af det gammalliberala partiets försvarsskrift torde såsom tillbakablickande, temligen afgjord och af mera ersonlig natur, föga intressera utlandet. Grefve Sohwerits redogörelse har en större betydelse, då han; ehuru nästan blott liksom nödsakad och måhända nästan omedvetet, framställer ett slags program för författarens och hans fraktions framtida uppträdande. Man hariPreussen, synnerligen å det demokratiska partiets sida tagit det ganska illa att grefve Schwerin, under förutsättning att en definitiv vallag skulle blifva förelagd de blifvande kamrarne, visat sig icke obenägen emot en låg census. En census, som i Belgien och Piemont medgifver tillvaron af folkrepresentationer, som verka i den. representåtiva statsformens sanna anda, är i Preussen ganska impopulär. Man fattar lätt denna stämning i ett land med allmän vapenplikt, allmän primär undervisning, åtminstone principen allmän åtkomsträtt till embeten och så många andra i naturen af det unga protestantiska samhällsförhållandet grundade demokratiska inrättningar, som upprätthållit sig itrots af junkerdömet och en tioårig reaktion. Preussen är icke något rikt land, men bildning och ett .visst välstånd finnas till en sådan grad äfven bland den ganska talrika klass af mindre borgare, som i norra Tyskland förnämligast representera folket, att en census, för att icke från representationen utestänga ganska berättigade elementer, måste gå mycket djupt ned och derigeuom framstå såsom alldeles öfverflödig vid jemförelse med den allmänna rösträtt efter klasser med census, hvilken nu består, enligt den provisoriska vallagen af Maj 1849. Den nuvarande preussiska vallagen har, som man vet, för den konservativa tendensen två garantier; den har två trappsteg, emedan de valberättigade utse valmän, och dessa Tepresentanter. Valet är således indirekt. andra sidan äro de valberättigade fördelade efter beskattningsgrund i tre klasser, hvarigenom man skall undvika den öfvervigt,. som eljest den lägsta eller tredje klassen skulle få. Demokratien har alltid varit högst missnöjd med. denna reglementering af den allmänna valrätten, och det är bekant, att demokraterna i flera år afhöllo sig från valen — ett handgripligt fel, som de att döma efter alla tecken nu tyckas. inse och laga sig att godtgöra. Men den preussiska demokratien skulle likväl under hvarje omständigheter föredraga. den nuvarande vallagen, som åtminstone i principen erkänner den allmänna valrätten framför den fordna franska census. Hvarje census är i Tyskland hos alla framåtskridna liberala rundligt förhatlig. Förgäfves erinra dess Parsvarare, att när man i fria stater: af ålder sökt yttre kännetecken på en viss grad medRR BAREN RR Ae ESR BRO SIR