att ännu ytterligare underlätta desamma genom en ellar äfitän åtgärd, det vare sig genom direkta anslag eller genom, lån. Man bör derjemte. betänka, att hvilka beslöt man än må fatta, är och blifver det dock etisamt den enskilda fördelen, som kan förmå delegärne att begära laga skifte. Af dessa orsaker finnes det alldeles icke något skäl att frångå den senaste kungliga stadgan. Deremot måste tal. på .det-högsta förorda det väckta förslaget om tillsättande af särskilda egodelningsrättsrättsdomare: inom hvarje lån, ty om de nuvarande domrarne än må vara huru skickliga som helst, så är det dock icke derföre sagdt, att-de skola vara praktiska i afseende a de frågor som röra jordbruket, och derförutan unna de aldrig fullkomligt sätta sig in uti dessa ärenden. Äfvenså bör förste landtmätaren alltid vara sjelfskrifven ledamot i dessa egodelningsrätter. Hvil ka åtgärder man än må vidtaga, bör man dock först och sist akta sig för att på något sätt genom dem förorsaka skiftestägarne större kostnad, ty det vore endast att förvärra saken. Slutligen anmärkte t-1.i afseende på törslaget om landshöfdingeembetets handläggningyaf dessa mål, att detta icke skulle förorsaka någon större skyndsamhet, utan tvärtom, emedan målen öfverlemnades till en ofta ung och oerfaren landSsekreterare, hvilken till följd af sin okunnighet skulle. vupphörligt skjuta dem åt sidan, och först efter upprepade påminnelser taga i tu med dem. Så har-det skett förut. Hr Carger redogjorde i största korthet för den i Finland gällande stadgan för laga skiften, med hvil:ken jordbrukarne der i landet, enligt tal:s påstående, voro mycket nöjda. Hr Nordenfelt deremot kunde icke inse nödvändigheten af särskilda egodelningsrättsdomare. Våra domare på landet, hvilka göra det till en hederssak att sjelfva handlägga egodelningsrättsmål, skaffa. sig derföre god redaij på de författningar, som äro på sådana mål lämpliga. Högst sällan har det händt, att detta domarevärf blifvit lagdt i händerna på unga och oerfarna domare, som dock ha i, godemännen öch landtmätaren goda stöd. En domare, som blott har ett enda fack, blir deremot lätt ensidig. Oriktigt är dessutom att, när ej oundviklig nödvändighet fordrar, begära anslag af staten. Då tal. således icke kunnat förorda detta förslag, kunde han det ännu mindre med hr Asplunds förslag, att konungens befallningshafvande skulle afgöra skiftesmålen, hvilket vore ett återgående och icke något framsteg. Hr De Mare föreslog att förste landtmätaren i länet: alltid skulle vara sjelfskrifven Tedamot i egodelningsrätterna, såframt detta kunde med hans öfriga embetsgöromål förenas, och trodde tal. att domaren skulle derigenom erhålla ett godt stöd. I öfrigt önskade: tal. bibehållande af egodelningsrätternas nuvarande organisation. Hr Schmiterlöw sökte visa den nytta för jordbrukärne, som laga skiften medföra, ech prctesterade mot den åsigt, att en orättvisa skulle blifva begången, om staten först nu började underlätta skiftena. Många hemmansegare ha behof af laga skiften, men afskräckas af de dyra landtmäteriförrättningarne. Hr Nordenfelt gillade hr De Mares förslag och upplyste i anledning deraf, att i Blekinge är förste landtmätaren alltid i egodelningsrätten närvarande. På derefter af ordföranden framstälda proPositioner beslöt mötet 1:o att särskilla domare i hvarje län icke böra anställas -för handläggande af mål rörande skiftesförrättningar; 2:o att mötet icke skulle till K. M:t ingå med begäran om anslag till underlättande af laga skiften genom nedsättning i landtmätarestaten, samt f3:o enhälligt, att förste landtmätaren alltid skulle vara närvarande vid skiftesförrättningar. Sjunde frågan: Hafva de föreskrifter angående undervisningen vid rikets lägre landtbruksskolor, hvilka innefattas uti K. M:ts reglemente den 14 Jan. 1841, vid tilämpningen visat sig fullt motsvara ändamålet, eller äro å förändringar derutinnan önskvärda? Hr H. Nathhorst ansåg de i reglementet befintliga föreskrifterna både ändamålsenliga och tillämpliga; men andra borde tilläggas, som innehålla någonting rörande skolornas organisation; i hvilken åsigt mötet förenade slg. Nionde frågan: Huru böra mangårdshus och ladugårdar vid, mindre hemmansdelar och jordtorp vara inrättade, för att med nödigt utrymme förena beqvämlighet och värme, under iäkttagande tillika utaf besparing så väl af bygnadsmaterialier som bränsle, och huru skall kunskapen om ändamålsenliga landtmannabygnader bäst kunna spridas och deras införande befrämjas? Hr Lallerstedt: Det var en tid, då skogarne ännu icke i vårt land egde detringaste värde, och då ingen ens tänkte på att vårda dem. Man sparade då icke fp dem till något behof, och icke heller i bygnadsväg, vilket nog synes ännu vid alla bondgårdar, der man finner ett öfverflöd af hus, kastade i vildaste oordning om hvarandra och tilltagna i sådan mängd, att man snart sagdt har ett eget hus för hvart enda djur som man får nytt, ja stundom bygger man ett särskilt hus åt en gris.. Nu har man dock börjat fästa större uppmärksamhet på skogens värde, och till följd deraf är det skäl att äfven fästa något afseende på bygnadssättet i landet, för att äfven der åstadkomma besparingar. Man bör vara betänkt på billighet, på samma gång man gör dem yarmaå och beqväma. Det är dock icke nog med dessa egenskaper, de måste afven befördra snygghet och insläppa tillräckligt med ljus, hvarpå hittills icke mycket afseende varit fästadt, samt slutligen skola de anläggas smakfullt och vackert, hvilket ännu icke det ringaste kommit i fråga. I de flesta fall är det lika lätt, om icke lättare, att uppföra ett vackert som ett fult hus, och likvisst ser man vår allmoge stundom uppbjuda all sin förmåga att bygga ett hus så fult som möjligt, såsom . man kan se af de förskräckliga träslott, som ofta mött oss å landsbygden, och der bonden sjelf endast begaghar len nedersta våningen. Orsaken härtill är den hos oss rådande bristen på smak; i södern ser man öfverallt smakfulla bygnader, ochdet derföre att de äro vana att skilja mellan skönt och fult. Hos oss måste smaken uppodlas, och i detta som i många andra fall bör den större possessionaten föregå med godt exempel, och vill man veta huru prydliga och Andamålsenliga hus skola byggas, må man vända sina blickar till Schweiz, der äfven den största trefnad råder hos folket. Med afseende på den sista delen af frågan, eller huru kunskapen om ändmålsenliga landtbygnader bör spridas, föreslog tal. att utsätta ett pris för den bästa ritning till boningshus å så väl större som mindre hemman, med inredning åt ladugård, loge och stall. Till åstadkommande af-ett dyikt pris borde mötets medlemmar kunna teckna sig till ett belopp af 1000 rdr.bko. Derigenom kunde man få en mönsterritning att följa, då det sedan stode hvar och en fritt att göra erfoderliga modifikationer deruti. Grefve Beckfriis bekräftade den förre talarens yttrande om de många bygnaderna å mindre hemman, åtminstone i Södermanland, der-han haft en egendom. Der hade han gjort åtskilliga försök i denna syftning. Han. hade för detta ändamål både åt sina torpare och på soldathemmanen uppfört gjutsandhus af Rydinska modellen, der man hade boningshus, fäöhus och loge under samma tak. Efter hvad han hört, lära dock soldaterna velat afklaga dem, emedan de skulle vara för kalla, något som tal. aldrig hade hört sina egna torpare anmärka. Orr De Mars och Narden felt gillade fullkomligt dot PRE RNA it FR nn bn INN set Jet.