RN LET a Dr TE FUEL JUVE AK. EES NV RNE VERA RBEHURSEERTIBEAE SIVORRE oh landet i allmänhet utbilda sig nog starkt, att snart nog. det. måtte gå igenom: Hr Arrhenius gillade likaledes hr Nathhorstsåsigter och yrkade mötets enhälliga instämmande i den af hr Nathhorst uttalade önskan. De föreslagna försöksstationerna vore så mycket vigtigare som de i samband med hvarandra och efter en viss plan kunna mycket uträtta såväl för det svenska jordbruket som jordbruket i allmänhet. Statens uppoffringar i detta hänseende skolå rikligen blifva ersatta, och om mötets röst kunde bidraga till detta resultat, vore det redan derigenom berättigadt till landets tacksamhet och hade gjort svenska landtbruket en oförgätlig tjenst; I anledning häraf önskade tälaren att frågan enhälligt med ja måtte besvaras. Professor Miller: Äfven med risk att anses såsom en köpman, hvilken prisar sin egen vara, måste tal yttra några ord i denna fråga. Jordbruket går ut på att utöfver hvad naturen sjelfmant presterar anskaffa människan lifvets förnödenheter; det kan icke framalstra något nytt, endast af de gifna grundämnena åstädkomma de erforderliga sämmansättningarne. Den i jorden sjelfmant försiggående utvecklingen sker endast så småningom; det är jordbrukarens uppgift att-som en styresmån vaka deröfver, leda den på rätta och på ginaste vägen. Kemien gifver honom makt att utleta hvilka äninen jorden behöfver och huru dessa skola densamma -bibringas. Att organiska: ämnen endast genom lifskraften kunna åstadkommas; vore en åsigt, som länge varit föråldrad. Flera sådana ämnen, såsom ammoniak, kunna direkte ur mineralriket produceras. Rörande sättet för dessas beredning kan kemien således gifva åkerbruket ett godt handtag. Talaren förordade en utsträckning a! bokföringen. Man borde nemligen icke blott beräkna jordens afkastningsförmåga, utan också den förlust I jorden lidit utaf hvarje skörd samt lämpligaste sättet att ersätta denna förlust. Att kemien icke förr än på senaste tiderna tillskyndat jordbruket någon praktisk nytta vore ej vetenskapens fel — den har högre ändamål — det hade tillhört jordbruket att söka tillgodögöra sig dess upptäckter. Först på senare tider har man börjat taga denna riktning, och för att än vidare framgå på densamma är det som man inrättat agrikulturkemiska försöksstationer. Vill man här åvägabringa sådana, måste man dock hafva mer än en enda kemist; det är nemligen en stor skilnad att arbeta i sitt laboratorium och i den fria naturen, hvarest det är jordbrukaren som måste lära kemisten huru och under hvad vilkor det ena eller andra af naturens alster frambringas. Ifrågavarande försöksstationer böra isynnerhet sysselsätta sig med experimenter inom växtochdjurriket; -der -resultaterna alltid äro ovissare än vid bergsbruket; ty i förra fallet kan ett försök, som det ena året lemnat de gynnsammaste resultater, det andra året totalt misslyckas till följd af klimatiska förhållanden; öch det är alltså icke nog med enstaka försök, utan dessa måste i mängd upprepas i tjogtals år, om de skola lemna någon visshet. På det experimenter å olika orter måtte kunna med hvarandra jemföras, vore derföre nödvändigt att flera försöksstationer anläggas. Friherre v. Otter tog för afgjordt, att ingen skulle kunna undgå att vara öfvertygad om nyttan af dessa försöksstationer och om de förmåner, som kemien kan bereda landtbrukaren. Till bevis på den praktiska nyttan deraf meddelade tal, huru han på en egendom haft ett stycke jord, som tycktes vära gaånska förträfflig, men som oaktadt gödsling icke lemnade minsta äring. Man afsände då prof af detina jord, för att i Stockholm underökas, -och erhöll det besked, att vissa nödiga beståndsdelar i jorden saknades, hvaremot andra funnes i öfverflödigt mått, hvarjemte man erhöll anvisning på medel att rätta dessa förhå!landen. Sedan detta skett, har jorden blifvit särdeles fruktbärande. På hemställan af ordföranden beslöt mötet enhälligt att en underdånig anhållan skul!e till K. M:t göras om Fropoea vid en blifvande riksdag angående anslag af satens-medel till inrättande af en agrikultur-kemisk försöksstation vid hvartdera af landtbruksinstituterna på Ultuna och Alnarp. Vid detta sammanträde bestämdes äfven, enligt förut fattadt beslut; tid. och ort för nästa landtbruksmöte. Såsom redan genom telegrafen blifvit. meddeladt,: kommer: mötet att hållas år 1860 i Göteborg. Några. af de talare, som uppträdde, förordade äfven Stockholm, och. andra önskade att mötet skulle framflyttas till 1861, i anseende till riksdagen 1860. Till förste ordförande valdes landshöfdingen f.d: statsrådet Fåhreus (suppleant öfverste Westfelt) och till andre ordförande ryttmästaren Möller på Skottarp (suppleant löjtnanten Kihlman på Tofta). Sektionen för -boskapsskötseln (kl. 11—2.) 23:dje frågan: ,Utöfvar sättet för uppfödandet af qvigkalfvar: och qvigör något inflytände på deras blifvande mjölkafkastning, och i såda t fall; huru böra de behandlas för att blifvå goda mjölkkor? Hr Kylöerg ansåg det vara af högsta vigt att egna er sorgfällig vård och uppfostran åt korna såsom unga. Om kalfvär ifrån sin spådaste ålder uppfödas med riklig tillgång på mjölkfoder, erhåller man visserligen ypperliga slagtdjur; men de blifva deremot föga mjölkgifvande; till följd af denna fodring, som mera bidrager till stärkande af deras benbyggnad: Man måste ovilkorligen ifrån allraförsta början gifva kon. en bestämd riktning i ett eller annat fall. Tal: utvecklade grunderna för hr Ardresens metod och om: utvecklingen af spegeln till stor förmån för djurförbättringen. Tal. hade funnit sin fördel af att spara på mjölken i början för qvigan; på det hon måtte få en fin benbyggnad, och samma sätt bör äfven begagnas för tjurkalfvens utveckling till racens förbättring. För stora horn bevisa att kalfven får för mycket mjölk. Tal. har äfveh funnit det ganska nyttigt att begagna. ett:väl tillagadt mjölksurrogat, i stället för den vanliga mjölkpörtionen, äfvensom det är nödvändigt att kalfven får ett knappare bete den andra sommaren; sedermera får man gifva den ett rikare bete; då tiden närmar sig kalfbäringen. Att denna sker ganska tidigt är också af stor nytta, emedan man derigenom förr retar qvigan till mjölkning. Det är dock nödvändigt att äfven i detta fall vara försigtig, ty för tidig parning är också ett bestämdt fel. Häradshöfding Böös ville ha första delen af frågan besvarad med ja; ty har man blott goda racekreatur, så kan man bilda kalfvar till hvad som helst. Skola de bildas till mjölkkor, bör man ej gifva dem alltför stark föda i början, utan så småningom vänja kalfven vid att dricka allt mer och mer mjölk, till dess den kan förtära en kanna i målet. Härmed bör fortfaras i 4 månader, hvarefter man ökar med enliten tillsats af mjöl för att få födan något kraftigare, äfvensom en liten qvantitet vatten för att släcka törsten. Derefter gifves dem hö i stallet, och: under andra året utsläppes kalfven på magert, men dock tillräckligt bete. : Blifver qvigan på detta sätt väl uppfostrad, bör hen vid 14, års ålder släppas till tjuren, hvarigenom hon förr får benägenhet att mjölka, i annat fall åter får hon större anlag till att blifva köttdjur. Tal, omnämde det egna förhållandet, att han haft en qviga som redan vid 18 månaders ålder fått kalf och detta blef den bästa mjölkko han någonsinhaft, Hr J, T. Nathhorst ville nu meddela sin erfarenhet vid uppfödandet af mjölkkor. Tal: hade till.en början låtit kalfven. få råmjölken, då man af naturen blifver hänvisad till: denna föda; och sedan hade man. gifvit honom mycket rikligt mjölk. Detta befanns dock snart för dyrt och han beslöt sig för mjölksurrogat, Om-man nugifver kalfyenskämimad mjölk, beröfyar-man honom gräddan; denna innehåller åter fn statt Be ja TR St a VER FR fn, JL MR, ER FA PORR pe ye Jå Ir mA oh 20M OO M br AL I HM Ft