Sanita — (Insändt.) Med anledning af de reflexioner, som i Aftonbladet framstälts i anledning af de tillsatta komiteerna, tager sig insändaren friheten tillägga några ord. Det är nu kändt, hvilka personer regeringen funnit passande till ledåmöter i de sju komiteer rikets ständer hemstält måtte nedsättas för utarbetande af: förslag till utlåtande uti åtskilliga för landet högst vigtiga frågor. — Såsom ledamöter till samma komiteer äro förordnade två f. d. statsråd, justitiekansleren, tre landshöfdingar, sekreteraren i Om ord två borgmästare, två professorer, två assessorer, tvi prester, ett f. d. krigsråd, en f. d. ståtskommissarie, ett kammarättsrråd, riksarkivarien. två f. d. militärer, en bruksoch en fabriksegare, tre bönder, två advokatfiskaler, två kamrerare, en landskamrerare, en vice häradshöfding, en expeditiönssekreterare, en rådmau, två regementsofficerare och tre läkare. När man af denna uppgift inhemtar, hurusom regeringen utsett ledamöter uti dessa komiteer ibland nästan alla slags tjenstemän, äfvensom bland andra samhällsklasser, synes för insändaren särdeles i ögonen springandev, att icke någon utaf Stockholms borgerskap, eller någon simpel, borgare, kunnat inrymmas i någon af dessa komiteer, och bland tjenstemännen ingen af vårt lands äktade domarekår på landet, hvilken väl icke lärer anses representerad af en vice häradshöfding. .Bevekelsegrunden dertill, att icke någon ordinarie håradsböfding förordnats, synes svår att förklara, ty om en simpel borgare ansetts sakna erforderlig skicklighet att intaga säte och stämma bland dessa högt uppsatte embetsmän, torde samma skäl icke kånna åberopas för landtdomarens uteslutande. — Man vill visserligen påstå — med hvad skäl känner icke. insändaren — att denna sistnämda tjenstemannaklass skall luta för mycket åt allmogens bästa och våra mer liberal än de öfriga, hvarigenom vederbö.rånde fruktade att lemna någon röst i de mera framstående frågorna åt domaren på landet. Insändaren tror likväl, att domaren, såsom i ständig beröring med folket, borde just vara den som säkrast kunde upplysa hvad folket behöfver och önskar, samt anser att åtminstone en domare från landet varit nyttigt hafva i de flesta af ifrågavarande komiteerna, särdeles uti den, som angår kommunålrepresentatio an; men möjligen har man befarat, att de upplysningar domaren kunde gifva blefve för mycket upplysande, till berremännens mindre fromma, hvarföre man ansåg bäst låta landtdomare sitta i lugn, dertill insändaren äfven önskar honom lycka, då det jäst icke kan vara eftersträfvansvärdt att blifva en röpandes röst i öknen. Då insändaren icke tillhör någon klass, som för närvarande kan komma i fråga att väljas till ledanot i annan komite än bevillningstaxeringskomiten, on han endast velat påpeka ofvanantydda missförvållande samt de misstag, som regeringen ofta låter omma sig till last vid valet af-ledamöter till komjiteer, och som med någon urskilning borde kunna dvikas; af hvilket misstag insändaren äfven fått öna en rätt dyrköpt erfarenhet. — Då ny landtmäteritaxa skulle utarbetas genom en komitå, förordnade regeringen dertill endast landtmätare samt föredraganden af skiftesmål i högsta domstolen, hvilken . sistnämde embetsman väl aldrig förr vid ego lelningsrätt har handlagt något betydligare skiftesnål än mindre granskat någon landtmätareräkning, lå han kunnat med sin röst understödja landtmätarBs förslag. Och det väcker bestörtning, att civilministern, som sjelf någon kort tid varit domare på iåndet, kunnat tillstyrka detta nya förslag fill landtajätaretaxa. — Om man måste erkänna, att den samla taxan erfordrat förbättring, synes dock exem obllöst, att någon taxa på en gång erhållit i allänhet nära 100 procents tillökning och i vissa fall erutöfver. — Detta förslag torde ha funnit motstånd, om någon i landtbruket kunnig person, utan itt vara landtmätare, eller någon tjenstgörande doajare på landet fått i frågan lemna upplysningar och fgifva sin röst. — Nu är sannerligen förhållandet sådant, att det måste blifva ett syndastraff att behöfva anlita landtmätarnes biträde, som nu ega rätt vill 7 rdr riksmynt i dagtraktamente; insändaren har sjelf nödsakats vid en egodelningsrätt betala en diträdande landtmätare högre reseoch dagtraktamente än till ordföranden i rätten, ehuru dessa tjenstemän haft lika lång väg att färdas, såsom bonde inom samma socken.