bondeståndet. denna gång sökt göra gällande, härleda sig från en inom detsamma hittills sällspord skiljaktighet:i åsigter; hvilket förhållande redan vid riks dagens början: blef synbart, dels genom bildandet af ett eget kotteri, som i nästan alla frågor sökte ställa sig de maktegandes önskningar till efterrättelse, dels genom uteslutande af äldre och mera erfarne ledamöter från de platser, der de större och betydligare frågorna skulle i sista hand afgöras, och dels genom saknaden af-större och utmärktare förmågor, för att i deras uppkomst afböja dessa missledande sammansättningar, För egen del bör jag erkänna: att min höga ålder och mina försvagade sinneskrafter ofta hindrat mig att nog kraftigt kunna deltaga i det motstånd, som häremot bort uppställas. Vid sådant förhållande skulle jag vara särdeles förmäten, om jag tilltrodde mig att hafva rätt insett och uppfattat de sanna och verkliga orsaker, som denna gång vållat bondeståndets, underlägsenhet eller kunnat bedöma desamma, enligt både billighetens och rättvisans omutliga fordringar; dock, som jag förut deltagit uti och varit medverkande till många resultater, hvarvid bondeståndets röst varit både aktad och hörd, sörjer jag så mycket mer öfver det nu inträffade motsatta förhållandet, som jag tydligen inser, att det hädanefter icke bör eller får stanna vid ett lamt försvar mot missbruk, eller mot det intrång, som tidens beklagligen egennyttiga riktning utöfvar mot de rättigheter, dem Sverges allmoge af urålder egt och aldrig bör förlora. Efter att vidare hafva erinrat hurusom man synes alldeles icke vilja erkänna, att den nuvarande. ståndsfördelningen utgör ett maktlöst, tungt och olämpligt redskap för de allmänna angelägenheternas behandling, att den saknar förmåga både vll motstånd och framåtskridande, men är särdeles användbar och böjlig för eftergifter af hvad slag som helst, uttalar han sig för upptagande i bondeståndet af jordegare på landet, som icke höra till annat riksstånd eller innehafva ordinarie anställning i rikets tjenst, hufvudsakligen derföre att bondeståndet utan denna förstärkning alltid förblifver. de öfriga underlägset och måste foga sig efter deras önskningar, men skulle deremot mycket vinna både i moraliskt och politiskt afseende, om det såsom säkert stöd kan påräkna den stora samhällsklass, hvilken genom gemensamhet i yrke, intressen och behof alltid. bör troget stå vid dess sida. Dessutom må man väl både akta och besinna de hittills uteslutnes billiga rätt, deras länge åsidosatta men fullt giltiga anspråk att deltaga i vården om det allmännas angelägenheter, och ej genom ett förnekande deraf ådraga sig allmänt missnöje eller ett ogillande, som icke utan framtida större olägenhet kan aflöpa. Skälet till denna bondeståndets vägran angafs egentligen vara: den öfverflödiga och ogrundade föreställningen, att få eller inga verkliga bönder skulle till riksdagsmän komma att utses, utan måhända lycksökare och sådana, som med ståndet egde föga gemensamhet i handlingssätt och intressen; dock synes härunder mer än väl den intrig dölja sig, som både förr och äfven nu försökt att motarbeta de allmänna förbättringar i representationen, dem erfarenheten visat vara så nödvändiga, både för samhällstillståndets utveckling och: fullkomnande som för enighetens och förtroendets återställande inom folket sjelft. Jag vågar alltså, till fäderneslandets och mitt stånds heder, förutsätta och förvänta, att nästkommande riksdag bondeståndet antager förslaget samt derigenom för samtid och efterverld ådagalägger både sin fördomsfrihet och sin omsorg för ståndets lyftning till den grad af moraliskt oberoende, som höfves Sverges odalmannastam. Med anledning af de ordinarie och extra statsanslagen anser han det utgöra en bedröflig skyldighet att för kommittenterna anmäla, det dessa nu blifvit mot vanligheten mycket och nästan i alla delar förökade, dels genom de betydliga löneförhöjningar, som åt de flesta af statens embetsoch tjenstemän beviljats, hvilka sannolikt uppgå till. omkring 2 mill.rmt, och dels genom ytterligare förökade anslag till försvarsverket, statsförvaltningen och andra inrättningar. Lönförhöjningarne hade kunnat anses såsom billiga och rättvisa, om de tilldelats statens lägre och hittills svagt lönade tjenstemän; det har dock icke stannat härvid, utan äfven de högre och förut väl aflönade ha blifvit ännu bättre försedda; hvarvid det ock inträffat, att en del af dessa tillökade löner få, emot första förslaget derom, äfven för: det förflutna året beräknas, ehurus anledningen, eller de genom höga varupris ökade lefnadskostnaderna, redan upphört att såsom giltig orsak kunna åberopas. De beslut, som i dessa ämnen blifvit af bondeståndet fattade, någon gång olika med de öfriga ståndens, ha dels i sista hand ogillats, dels blifvit undertryckta och i derom uppställda voterings-propositioner uteslutna, tvärt emot nu gällande grundlagsbud, hvilket förhållande, flera gånger förnyadt, till öfverflöd bevisar både bondeståndets isolerade och maktlösa ställning som ock nödvändigheten och angelägenheten af att förstärka detsamma med de elementer, som kunna motverka så skadliga tilltag och återförskaffa det dess förra inflytande. Redogörelsen omfattar för öfrigt beliandlingen och utgången af de öfriga vigtiga fråorna, den om elementarläroverken, religionsriheten, folkskolorna, qvinnans myndighet, kommunallagstiftningen, förlikningsdomstolar, bördsrätten på landet, husagans afskaffande, skjutsväsendet, inqvarteringsbördan, vägförbättrings-, sjösänkningsoch odlingsanslag m. m. Med anledning af den s. k. hälftenprincipens godkännande för stängselskyldigheten yttrar han: Det är väl sannolikt, att en och annan jordegare, synnerligen i skogsbygder, hvars egovälde icke rätt lämpar sig till en sådan delning. skall finna sig derads ad TN tt tt Ont ikon En et bt BS RANA Ert mn Pm rt mo tin. ehe 200 Urs