domliga karakter och detfäste, vid-hvilket -han alltid bör och kan stödja sig, så delar jag gerna ansvarigheten med demy: som gillat antagandet af denna delningsgrund; öfvertygad derom, att landet skall i längden finna sig dermed belåtet., I frågan om AME ag garnes utsträckning, som af de 3 stånden blifvit bifallen, men af bondeståndet afslagen, yttrar Sahlström: Ämnet är ömtåligt och svårt att rätt bedöma, särdeles för dem; som idka fredliga yrken och inse de dryga kostnader försvarsverket erfordrar. Emellertid, och då rikets förändrade ställning till vår östra och föga pålitliga granne otvifvelaktigt kräfver fasta och allvarliga åtgärder till fredande af vår frihet och sjelfständighet, har jag med många andra omfattat och uttalat den mening, att vår manliga befolkning kunde och borde mera tidigt och redan i skolan beredas till fäderneslandets försvar genom öfning i militäriska rörelser, hvilka sedermera på söndagseftermiddagar socknevis borde fortsättas, under tillsyn och ledning af i orten befintlige eller kommenderade korporaler och soldater, företrädesvis i marscher och målskjutning, hvarigenom man hade anledning förmoda en sådan bildning blifva begärlig för ungdomen, som på detta sätt under nöjsam sysselsättning kunde inhemta en stor del af den kännedom i krigsyrket, som våra nuvarande högst kostsamma öfningsmöten ändå ganska ofullständigt lemnad. Anslaget till hufvudsfadens befästande, ber viljadt på enskilt motionärs framställning, finner af Sahlström, liksom af hela bondeståndet, ett afgjordt ogillande: Slutet på den aktade representantens framställning till kommittenterna har följande 1ydelse: Man har visserligen och med skäl förundrat sig och -yttrat harm öfver åtskilliga af riksdagens beslut och den del bondeståndet haft i desamma; men under en tidpunkt, då detta stånd funnit sig i saknad af det stöd, som borgareståndet ofta förut åt detsamma lemnat, då det varit nära nog öfvergifvet eller föga aktadt af de öfriga riksstånden samt derutöfver haft att kämpa mot partier inom dess eget sköte, bör det måhända förefalla mindre besynnerligt att det så föga kunnat uträtta eller åstadkomma af hvad man af detsamma eljest bort förvänta. Jag är icke den, som kan eller vill försvara detta förhållande, men hemtar deraf anledning till den förväntan, att mera uppmärksamhet skall lemnas åt riksdagsmannavalen inom bondeståndet, än hittills och i allmänhet varit händelsen. Det är numera alldeles nödvändigt att ett sådant ombud bör, jemte redbarhet och god vilja, ega ett upplyst förstånd, klar msigt af det allmännas och ståndets ställning och behof, förmåga att verka för detta ändamål och tillika en sjelfständighet i tanka och hahdlingssätt, som försmår bivägarne jemte de lockelser och sidoinflytelser, som på denna bana ofta möta. Endast härigenom kan bondeståndets anseende återupprättas; hvarvid den medborgerliga förtjenst, som innefattas i uppfyllandet af en så dyrbar pligt, ofta nog är vida större än den hvarje gunstbetygelse eller yttre utmärkelse förmår lemna. Med dessa åsigter har jag vid riksdagens slut frågat mig sjelf och äfven lagt ståndsbröderna på hjertat, huruj vi sanningsenligt skola kunna förklara tillkomsten af de resultater denna riksdag frambragt, och om: våra kommittenter dermed skola finna sig belåtna, utan att jag ännu derå förmått finna någt nöjaktigt svar. Då mina vid 72 års ålder försvagade kroppsoch sinneskrafter förbjuda mig allt vidare offentligt uppträdande, är det således för sista gången jag fullgör en kär pligt att aflägga min innerliga och djupa tacksamhet för alla mig visade prof af ärade kommittenters välvilja och förtroende; under önskan och hopp, att de till min efterträdare må finna och utse en man med större förmåga och kraft att verka för de ändamål jag städse åsyftat. När ett folkombud med Pehr Sahlströms varma fosterlandssinne och med hans föregående offentliga verksamhet förklarar ålderns bräcklighet förhindra honom att vidare gagna sina medborgare i allmännare värf, så förtjena utan tvifvel hans afskedsord att på det allvarligaste -behjertas.