STOCKHOLM den 10 Juli. Vår artikel för den 6 dennes, rörande fördelen deraf, att uti en konstitutionel monarki furstar ställa sig i spetsen för sådana reformer, som innebära ett nationelt framåtskridande, har gifvit Svenska Tidningen i dess gärdagsnummer auledning att särskilt fästa sig vid det af oss i förbigående anförda exemplet af Sardiuien, i hvars antagande af Deforesta-lagförslaget vår värde kollega deremot å sin sida finner en ingalunda efterdömlig eftergift för Frankrikes påtryckningar; hv uppå en tysk tidning åberopas till stöd för denna sats, och Aftonbladet slutligen erhåller en liten lexa för sitt ängsliga spanande i fjerran rymder efter mönster att följa, och sin tafatta beundran för det utländska. Till en början få vi erinra derom, att i vår artikel, som behandlade en rent svensk fråga, Sardinien endast exempelvis anfördes. Vidare, att det s. k. Deforesta-lagförslaget, hvilket, som bekant är, afsåg vissa förändringar i lagar och rättegångsordning i fråga om brott emot utländska suveräner, icke lärer kunna få betraktas såsom utgörande en måttstock för bedömandet afSardiniens hela politiska utveckling alltsedan konung Victor Emanuels anträde till regeringen. Att åtgärden innebar en eftergift för Frankrikes önskningar, kan visserligen ej bestridas. Men vid betraktande af det geografiska läge och den politiska ställning Sardinien nu innehar, inklämdt emellan tvenne stora fastlandsmakter, af hvilka den ena är dess egen och hela Italiens gemensamma fiende, den andra deremot hittills icke visat några fientliga tänkesätt emot sin södra granne, blir en dylik eftergift lika förklarlig som ursäktlig. Härtill kommer den ännu vigtigare omständigheten, att hvarje nation, för hvilken dess sjelfständighet är dyrbar, måste betrakta den granne, af hvilken dess sjelfbestånd hotas och emot hvilken dess gränser ligga öppna,såsom vida farligare än den, som under närvarande förhållanden på sin höjd kan söka eftersträfva ett politiskt inflytande. Då nu Sardinien Hade att välja emellan att ega å ena sidan en fiende och en om ock mindre tillförlitlig bundsförvandt, å andra sidan tvenne afgjorda fiender, må man ej förundra sig öfver att det antog det förra alternativet. Sardinien har dessutom hvarken den makt eller det isolerade läge, att det i likhet med England kan bestämdt afvisa dylika anspråk. . Det har för öfrigt häruti följt det af Belgien och Schweiz gifna exemplet. Att tyska tidningar, äfven de mest frisinnadep, gm med en viss nationalstolthet betrakta det tyska väldet i Italien och med sneda ögon se dettas väldes förnämste motståndare, är för öfrigt en ingalunda ovanlig företeelse, Men det var ej på Sardiniens yttre ställning, än mindre på Deforesta-lagen och grefve Cavours parlamentariska inflytande vi i vår artikel hänvisade; det var på förhållandet mellan konung och folk i Sardinien, på deras samdrägt och samverkan vid genomförandet af den utvecklingsprocess, hvilken på ett så storartadt sätt är börjad och fortsatt i nämde land. Vi ha sagt, att detta förhållande är efterdömligt och väl värdt att tjena till gönster äfven för Sverge; vi ha antydt, att sådana stora sambhällsreformer, hvilka, utan att utgöra egentliga poktiska partifrågor, likväl och i vida högre grad än dessa öppna för fosterlandet utsigter till en bättre framtid, skulle vinna på att med intresse omfattas af våra furstar, hvilkas svenskhet och talanger vi för öfrigt särskilt framhållit, samt att de höga personerna sjelfva häruppå ingenting skulle förlora; och vi ha ej af Svenska Tidningens artikel blifvit föranledda att förändra denna. vår öfvertygelse. Hvad slutligen angår vårt ängsliga spanande i fjerran rymder efter mönster, lyckönska vi Svenska Tidningen att ha funnit sina på vida närmare håll och att, i stället för den tafatta beundran vi förmenas hysa för allt utländskt, kunna erfara och ådagalägga en mera behändig hängifvenhet för ett och annat inländskt.