det ifrågasatta bygnadsföretaget vännu mera väl kommet; nemligen attisamband dermed om skapningen af Karl den 13:des torg till e parkanläggning ändtligen blefve satt i verk ställighet. Det sätt, hvarpå redaktionen yttra sig om denna sistnämda omskapning och son här ofvan är citeradt, leder vid en flyktig ge . nomläsning lätt till den förmodan att ifråga varande omskapning, som flertalet af Stock. holms invånare säkert, lika med redaktionen, önskar skulle på något verksamt sätt under: lättas genom ett bifall till hrr Molins oct Holms ansökning, således bör utgöra ct särskilt skäl till bifall för denna senare. Vic nirmare granskning finnes väl att redaktioner icke sagt detta, troligen ej heller menat det men det är dock icke utan vigt att iakttaga. att icke det allra ringaste sammanhang af or sak och verkan finnes emellan dessa båda frågor, utan att hvardera för sig bör behandlas fristående. Hvad således frågan om upplåtelsen af en plats af norra delen af Karl den 13:des torg 1 och för sig beträffar, så torde det tillåtas insändaren att för sin åsigt låna början af en punkt i redaktionens artikel, men att sluta den på ett annat sätt, nemligen den följande: För en stad, som i likhet med Stockholm är så fattig på parkanläggningar, dessa lungor för stora städer, är det en grof misshushållning, — — — Insändaren stannar här och bor att få tillägga: — en grof misshushållning och ingrepp på framtidens och efterkommandes rätt att inskränka den enda något större öppna plats i hjertat af hufvudstaden som egnar sig till en parkanläggning -och är så väl belägen och så lätt tillgänglig såsom allmän promenadplats. Hvad sedan det speciella af den ifrågasatta lanen beträffar, så kan den, som behagar taga okalen i ögonsigte, genast finna icke blott att platsen blir mindre tillgänglig än förut om den blir stängd på norra sidan genom en bygnad. Öfverallt anses det ock såsom en regel vid med träd försedda öppna platser i andra hufvudstäder att de så vidt möjligt böra vara försedda med fritt tillträde från gator på alla sidor, utan ock att figuren skulle störas och blifva oregelbunden genom den ifrågasatta inkräktningen. Nu befinner sig Karl den 13:des bildstod i det närmaste i midten-af torgets morra del, men det blefve icke händelsen, om elt stycke afskures, tillräckligt att derpå uppföra de afsedda bygningarne. Det är sant att förlusten af den öppna platsens minskning vore mindre, om den tillämnade bygnaden blott upptoge bredden af ett enkelt hus och erhölle en arkitektoniskt smakfull och monumental karakter. Insändaren tror sig emellertid känna, att sökandernes plan skulle gå ut på att dela tomten, som erhölles, i 4 eller 5 egendomar, fastän med en gemensam framsida, hvarefter å hvardera delen skulle uppföras ett privathus för familjer. En fråga är dock huruvida den fordran, som redaktionen äfven uppställer på en smakfull och storartad bygnadsstil, skulle låta sig förenas med den plan sökdhderne afsett och som egentligen synes vara att göra en affär. En ytterligare betydande omständighet är att då de tillämnade privatboningarna icke kunde helt och hållet sakna uthus, så vore väl meningen att erhålla ett så stort utrymme af torget, att en husrad kunde byggas åt Enkhusgränden — numera Hamngatan kallad — och en annan med framsidan åt Karl den 13:des torg, med ett om än så inskränkt gårdsrum deremellan. Huru skall det låta sig göra utan upplåtande af åtminstone 45 å 50 alnar af torgets bredd? För att göra klart för sig hvad detta har att betyda, är det bäst att gå till stället och mäta af en sådan bredd i norra ändan af torget samt deraf se, huru mycket bortgår. Detta torde vara tillräckligt att afgöra saken. Skulle åter blott bredden af ett hus upplåtas jemte några få alnar för vedbodar och uthus, så blefve utseendet åt Enkhusgränden icke det fördelaktigaste. Från hvad synpunkt som helst torde således vara bäst att hålla platsen öppen. Den snedhet af Enkhusgrändens vinkel emot torget, som omförmäles i den förra artikeln, är så obetydlig, att den redan nu föga stöter ögat och skall göra det än mindre, när en gång förvandlingen af torget från ett sandhaf till en;plantage, i likhet med Berzelii park eller någonting dylikt, kommer att ega rum, hvilket numera utgör en så allmän och enträgen önskan af Stockholms invånare, att det välicke mer länge kan uppskjutas. an Vi beledsaga insändarens anmärkningar med några ord; och bedja då att först få fästa hans uppmärksamhet derpå, att vi förordat ansökningen endast under den förutsättning, att bygnaden blir till sin stil och sitt ändamål värdig platsen samt i alla afseenden lämad efter densamma. Dessa fordringar anse wi ej kunna uppfyllas af någon annan bygnad än en sådan, som har ett offentligt ändamål, är mppförd i en lätt och ädel stil samt lämpad efter den egenskap af park, som platsen förr eller senare måste erhålla. Att ändamå