ov GP UANSRG TWAICKTASIUITAR BJ ANDADE ÄMNEN. Ben största guldklump i verlden. Det förermål, som vid den senaste blomsterutställningen uti kristallpalatset i Sydenham väckte största intresset, ar den sik. oBlanch Barkly Nugget, ett väldigt stycke gediget guld, om hvars storlek och värde man hört åtskilliga vidunderliga uppgifter. vOch dock, väger Times, omäste vi medgifvra, att-ryktet denna gång, ehuru långväga det än är, icke öfverdrifvet hvarken med hänseende till storleken eller värdet af ifrågavarande guldklump. Vid åsynen af densamma bör en guldgräfvare finna sina mest öfverspända förväntningar verkliggjerda, och säkerligen har ännu tngen geolog trott tillvaron af en sådan massa gediget guld vara möjlig. Den bildar ett sammanhängande helt af 2 fot 4 tums längd, 10 tums bredd och i till 2 tums tjocklek samt väger icke mindre än 1743 uns. Här och der har den några små urgröpningar, stora som en ärta, och i hvilka finnes något jord; men vigten af detta och andra främmande ämnen på ytan uppskattas inalles till endast 6 uns. Allt det öfriga är en fast metallmassa, så blank som om den vore polerad af en guldsmed och så mjuk och tänjbar som bly; Den är funnen i de s.k. Kingower-minorna af fyra personer, nemligen Robert och James Ambrose från Gravesend samt Samuel och Charles Napier från New-Brunswick. Dessa personer hade under de sista fyra åren arbetat i dessa Diggings, hvilka ligga omkring 120 engelska mil från, Melbourne och icke ansetts för särdeles rika ellet fördelaktiga. Under hela denna tid hade de fyta männen sysselsatt sig med att vaska guldkorn ur spröd, hård qvarts. Men oaktadt de erhöllo ända till ett skålpund rent guld på 2000 skålpund qvartz, hade de likväl i det hela lidit förlust i och för arbetskostnaderna. De ömsade derföre plats samt gräfde en ny grufva af 6 qvadratfots omfång och 15 fots djup mader jordytan, och här var det som en af dem med sin hacka påträffade den stora guldklumpen, hvilken låg liksom nedsänkt och inbäddad i blålera. Då upptäckaren hade gräft så mycket, att omkring femton tum af guldstycket blef synligt, och han ännu icke fann någon ända, trodde han sig ha påträffat ett helt guldberg och blef så öfverväldigad af glädje, att han knappast kunde fortsätta sitt arbete. Emellertid lyckades det honom slutligen att få guldklumpen lös från jorden, hvarefter han med tillhjelp af sina kamrater upplyftade den och lade den i en gammal sockerkorg, som stäldes i ett annat hörn af grufvan. Nu återstod att öfverlägga om på hvad sätt de skulle hevara sitt fynd, och de höllo derföre rådplägning sinsemellan.. Resultatet deraf vittnar om att de i en betydlig grad voro i besittning af hvad man i-Australien kallar kolonialerfarenhet. De afvaktade nemigen först den tid, hvarpå det i dess grannskap arbetande guldgräfvarebolaget åt middag, och upptogo slå ur grufvan ded der gömda guldklumpen, lade den i en under tiden afhemtad skottkärra och,-för att ickö väcka misstankar, stjelpte en tunna deröfver, hvarefter de helt lugnt körde den hem till sitt tält. der de till en början läto den qvarligga i kärran och återvände till grufvan. Först senare på aftonen begåfvo de sig hem igen, vägde guldklumpen, för att förvissa sig om dess värde, och nedgräfde den derefter tre alnar djupt i jorden midt under sitt matbord, der de ämnade låta den ligga tilldess de hade bearbetat det öfriga af dem betalta jordstycket, och hvilket arbete troddes skola upptaga ännu tre månader. Under denna tid funno de endast ett par 8 guld, hvaraf det största stycket oeh som de ännu ha 1 behåll, väger omkring tio uns. Derefter sålde de sitt tält och andra redskaper samt togo vägen åt Melboutne. Resan gjordes på fyra dygn. De vero väl beväpnade, och en af dem gick beständigt före med en skarpladdad dubbelbössa för att hålla utkik: Om natten höllo två vakt, medan de tvenne andra sofvo under vagnsbottnen. Så snart de hade fått sin guldklump till Melbourne och bragt den i säkerhet, utbredde sig ryktet om den stora guldklumpen åt alla håll, och flera tusen menniskor strömmade till Kingower, der de andre guldgräfvarne först x7 till sin förvåning erforo denna nyhet. I jemförelse med detta märkvärdiga guldstycke, hvars värde belöper sig till öfver 8000(omkring 144,000 rdr rmt), äro alla hittills funna guldklumpar blott obetydligheter. Sålunda har man i Nord-Carolina, i distriktet Cabanas, funnit en klump, som vägde 37 eng. TOR äfvensom i Paraguay flera stycken af 11 till 50 I vigt, hvilka påträffades i en klippmassa, som fallit ned från en dittills obekant fjellspets i en af de högsta bergknutarne uti distriktet. Äfven i Uralbergen har man funnit åtskilliga guldstycken af 16 till 30 skålpunds vigt, hvarjemte man år 1842 uti dalen Taschku-Targanka i Siberien påträffade en klump, som vägde 23 IE. Det ofvan omtalade guldstycket väger emellertid öfver 50 mera än alla andra bittills funna, ty bland alla dem, hvilka påträffats i Kalifornien, har knappats funnits något enda, som innehållit mer än 30 skålpund gediget guld, då de nästan samtligen varit behäftade med en betydlig tillsats af främmande ämnen. Vi skulle tro, att i afseende på denna guldklump meningen i England blott är en enda, nemligen att den bör inlösas till British Museeum. Att nedsmälta den till en guldstång skulle vara en lika oursäktlig vandalism som om vi ville makadamisera våra gator med fornlemningarne i nämde museum. — Porslinsfabrikören Minton. Under sistlidne April månad afled i Torquay den utmärktaste bland de nyare engelske keramikerna, Herbert Minton. Likasom Palissy och Wedgewood, var han ett snille i sitt fack, och så väl på Londonersom Pariserexpositionen hafva hans produkter visat, att företagsamhetsandan hos en enda man förmått, icke allenast täfla med statsindustrien utan till och med öfverflygla densamma. I variationen af sina -produkter står Mintons fabrik vid Stoke-upon-Trent framom de kejserliga och kungliga inrättningarne i Såvres, Meissen, Wien och Berlin; i sitt fayenece, sin majolika, sina musivarbeten och sitt enkaustiska tegel står den utan medtäflare; endast i dekorationsarbeten af porstin öfverträffasåden af Sövres, Minton ärfde fabriken efter sin far och förskaffade den medelst verksamhet och skicklighet ett af de första rummen bland etablissementen i Europa af detta slag. Han innehade i hög grad den sega uthållighet, som utgör ett så framstående karaktersdrag hos hans landsmän. Under flera års tid arbetade han på åstadkomman. det af golftegel och mosaik medelst maskiner, utan att låta afskräcka sig hvarken af de enorma kostnaderna eller de nästan oöfvervinneliga svårigheterna vid ett sådant förslag tfane ihärdiehet belönade: