slags tobak innehålla icke blott nikotin, den bekanta giftiga alkaloid som är egen för tobaken, utan äfven två andra, ännu starkare gifter, nemligen svafvelvät: och biåsyra. Te två senare förekomma likväl i mindre mängd; annars skulle tobaksrök ganska hastigt angripa lifskraften eller förståndet. Emellertid har det händt en och annan gång att hågra drag ur en äkta havannacigarr medfört ett bixtsnabbi dödsfall; men som man då trott sig kunna härleds från från någon skämd giftplantas tillfälliga inblandning i tobaken. Efter Vogels upptäckt finner mar nu att någon sådan tillsats icke behöft förutsättas emedan en något större halt än den vanliga af blå syra eller svafvelväte skulle varit nog för att förklar: fenomenet. — FTiligodogörande af affall efter förtennad: jenrbleck. Patenteradt i England, 1858, åt Alezxande. Parkes. I en gutjernskittel öfvergjutas bleckbitarne med koncentrerad svafvelsyra (om 1,85 eller minst 1,65 egentlig vigt), som upphettas till 93e Inom 20 till 30 minuter upplöser svafvelsyran då tennet, utan att angripa jernet; de efter denna blandning blott af svartåbleck bestående bitarne upphäfvas och ersättas med nya af kritbleck; och härmed fortsättes så länge syran förmår upplösa något tenn. Svartblecksbitarne kunna bearbetas som smidjern. Tennet kan afsöndas ur lösningen, antingen såsom tennsalt eller metall.