W.Å fn nen af psala-Posten följande mä sälls niressant C ts i h ;rädgård, bestående i en blixtlik ljusbtveckling tr blommorna hos vissa växter. Linnes dotter, Elisaoeth Christina, var den första, hvilken med säkerhet ppmärksammade och för flera personer, bland hvilka Linne sjelf, förevisade ett dylikt blixtsken hos den indianska krassen, Tropsölum majus, hvilket hon också oeskrifvit i vetenskapsakademiens, handlingar för, år 1762: Sedermera hafva åtskilliga personer på olika ider ochi olika länder iakttagit detsamma hos orandgula: liljan ( Lilium bulbiferum),: samrmetsblomman Tagetes palule och; erecta), ringblomman (Calendula ;fficinalis) mi: fl. växter, isynnerhetsådana, som hafva orandgul färg. . Sjelfva saken synes således bort vara sanska säkert konstaterad, men den omständigheten, utt detta fenomen endast få gånger observerats, dels let förvånande i en dylik ljusutveckling hos blomnor bar vållat, att största delen af naturforskare untingen betviflat eller. helt och hållet förnekat, ja ill och med förlöjligat de gjorda iakttagelserna. — fredagen den 18 dennes, då berättaren, hvilken upp-; iktigt bekänner sig förr hafva tillhört tviflarnes intal, ungefär kl. !,10 på aftonen vandrade omkring botaniska trädgården, visade sig plötsligen från en, nstaka stående, stor, högröd vallmo (Papaver orienale) en ganska stark blixt af blekt, hvitt ljus, ochi lå jag förvånad vände mig till en närstående: större! rupp af denna växt. framblänkte på en gång flera lylika blixtar ur dervarande blommor. Omkring ? imma fortfor det vackra skådespelet. Följande af-, on förevisade jag detsammä för 8 personer, den ene fter den andre, af hvilka de fleste aldrig haft någon ning om något dylikt, och alla intygade enhälligt; tt tydliga blixtar eller flammor utgingo från dessa, lommor. Äfven söndagen visade sig en ganska stärk; jusutveckling, ehuru regn föll på qvällen, men sist-; idne -måndag och tisdag kunde inga eller blott yt-trst ; matta blixtar upptäckas, förmodligen emedan) Iften .då. var mera afkyld. Onsdagsaftonen visadej s åter fenomenet i full-glans och beundrades: af 14; k en gång närvarande personer; äfven hos brand-j ala liljan visade det sig då, ehuru betydligt mattare. iven i går, torsdagen, kunde det något, ehuru svafre, iakttagas. — Hvad man häraf kan sluta är, st denna ljusutveckling endast efter varma dagar sar sig en kort stund på aftonen (ungefär klockan v,—10!7,); förklaringen deröfver torde deremot ej, rå så lätt funnen och ingen af dem, som förr skå-, t densamma, har vågat deröfver framkomma med inat än gissningar och lösa hypoteser.. En utförlifre framställning af de gjorda iakttagelserna skall fmdeles i en särskilt afhandling meddelas. — Huru litet evangelisk kristendom ännu iissa delar af landet ftörmått skingra förgena tiders dystra vidskepelse cch hvilket väträckt fält ett verkligt upplyst presterskap occen kraftig folkskola här ha att bearbeta, vir på ett lika öfverraskande som nedslåer sätt följande i Westmanlands Läns Tidni meddelade skildring: ån norra delen af stiftet förspörjes, att de baptiska rörelserna, som hittills hufvudsakligen hållit sinom de öfre dalsocknarne, nu börjat nedstiga tille sydligare och isynnerhet Mockfjerds kapellag, hönde till Gagnefs socken, antagit en särdeles vild ocoregerlig karakter. Till de vanliga fenomenerna ha sällat sig vidskepelser af långt gröfre och ohygglige art; och befolkningens sinnen tyckas blifvit gma af någon andlig epidemi, liknande den, som i del7:de århundradet hemsökte dessa trakter. Blåkafärder omtalas på fullt allvare och med den innågaste öfvertygelse; personer känna sig besatta af djulen; barn anklaga hvarandra för att hafva gjort vier Hos menniskoslägtets lede fiende och visat hvandra vägen dit; man utpekar folk, såsom de der stå förbund med denne och af honom lärt sig tro o, s. v.; de som sålunda utpekas förföljas af beftningen med det mest fanatiska raseri och äro ivtiögonblick säkra till sitt lif. Ett ögonvittne. sorrelaterat dessa förhållanden för oss, trodde sig kur försäkra, att om ej snar hjelp mellankommer, må hela kommunen råka i ett fullkomligt upplösniniillstånd. Musiken till: denna ohyggliga hexdans utfis af vice komministern på platsen Blumenberg — , efter hvad vi hört sägas, fromsint och välmenar, men särdeles inskränkt, okunnig och praktiskt odug person. Den arme prestmannen tyckes vara likejupt gripen af det omförmälda vansinnet, som sjel.befolkningen. — Han. läser, beder och signar öfv Blåkulla-resenärerna, utdrifver de onda andarne ochnottager till behandling de-barn, som angifvas att fva på något sätt stått i beröring medsfienden Han lärer haft hos sig omkring trettio sådana bar: Det är tydligt, att hans egenskap af prest, sor an2ligt hänseende ger honom en viss auktoritet ind den förvillade befolkningen, skall göra villaninu värre och underhålla den sjukliga irritationensinnena.. I en skrift, hvaruti Blumenberg besva åtskilliga af pastor i församlingen honom förelza frågor, och som enligt ögonvittnets utsago invåller en massa oförnuft,; hvarom man krappt karöra sig begrepp, betecknas de här omtalade fenonerna sem en resning till bättre kristendom. Deärer väl vara hög tid, att kyrkostyrelsen här krigt ingriper genom Blumenbergs aflägsnande och ergande.med en redlig, klok och tålsam efterträdare. Ocanser statskyrkan sig för sina ändamål vidare kua begagna en person af Blumenbergs beskaffenhelså torde det vara säkrast att placera honom mi uti den nyktra, tarfliga hvardagsprosan på trädeärdena omkring. Westerås. Der skall han icke fin: någon skogsoch bergsbefolknings lifliga och lätsrda fantasi att verka på, och säkerligen hvarkerned tillhjelp. af englar eller demoner förmå väcka igon andlig rörelse af hvad slag den vara må. .Från Axevalla skrifver en korrespondent tilljöteborgs Handelstidning den 19 Juni: Påden stora, vida slätten börjar det redan blifva särdas lifligt, och den vy, som ter; sig för den bet: sökale vid ankomsten fram till -slätten från. Skara, är sdeles imposant. Det höga Billingen omgifver i forn liksom med ett blått band östra sidan af hede oeh vid dess fot blir man varse tornspiran till det imla, märkvärdiga Warnhems kloster, der bland andrforntida potentaters ben ä:ven förvaras Birgec Jarls Åt norr utsträcker sig Axevalla hed så långt ögatår, och endast några få norska tält, som -aftecki sig mot himlens blå, visa att der är ändan. Det in måhända roa läsarne, af hvilka flere naturligtviunder midsommardagarne komma att bestka ställe att på förhand få en detaljbeskrifning om, hurue olika regementena ligga fördelade. Först, när nn med wursten,, som afgår från Skara iörmiddrarne kl. 7 och återvänder kl. 10f. m.; samt åter går kl. half 2.e. m. samt tillbaka kl. 10 e. m., ankorner till slätten, har man på dess södra sida det rkra lifregementets husarers läger, der för hvarjefton efter exercisens slut god musik bestås. Längi borta börjar den östra linien, som först har ppörna; näst derintill ligger Svea garde, sedan sadettna, Skaraborgs och sist på den linien Vestkata remente, ehuru norrmännen redan börjat tälta gö dennaenare punkt lyckades kommissionens ledamer, vare det sagdt till deras beröm,! : 1 SN a nr AO ag RT RR RN i I