alltid förhöjer det angenäma intrycket af en i sig sjelf vacker komposition. Hr Strandberg sjöng med välljudande stämma och flärdlöst uttryck de vackra folkvisorna Sven i rosengård., Och när jag kommer hem te mi lillade Anna samt den humoristiska så kallade Grönbergens visax, upptecknad i Westmanland, hvari den muntre subben sjunger om att han ännu är ej mera än sex och sexti år och ännu helsar flickorna: God afton, god afton, mina däjeliga små! Får jag lof, får jag lof, att uti sällskapet gå. Om ouverturen till Sirenen, som visserligen är ganska liflig, var ett mindre lämpligt val för konsertsalen, och som, för dess starka instrumenterings skull, egentligen torde taga sig bäst ut i fria luften, så erhölls en desto rikligare ersättning i Cherubinis ouvertur till Vattendragaren, hvilket herrliga mästerverk har det med sig, att vid hvarje förnyadt åhörande väcka ett alltmera fängslande intresse hos en hvar, som ännu kan tifvas af klassisk anda, storartad skönhet och rytmiskt djup. — Det tyrolska sångsällskapet under hr Rainers ledning gaf i går aften en afskedskonsert i konsertsalongen å kongl. Djurgården, och belönades. de rätt vackra prestationerna med mycket bifall af talrika besökande. Anmärkningsvärd var hr Rainers tydliga uttal af svenska orden i romansen Qvinnans lof, hvilken han sjöng, likasom den intressanta irländska sången, musikaliskt rent och uttrycksfullt. Med stor beredvillighet möttes framstälda önskningar att få höra några af de vackraste styckena omigen. Som möjligen sällskapets afresa genom en af dess medlemmars insjuknande torde blifva fördröjd, kommer kanske ännu en sådan konsert att ega rum.