öknen deremot om den stelnade dödens. Här var dock fordom lif. Här svallade, under tider långt före all mensklig historia, verldsfvets vågor. Sjöstjernor och snäckor, som as förstenade här, lefde då på denna fordna hafsbotten, och rofgiriga hajar jagade deras skarpa i det djupa vattnet. Man finner tänder i mängd uti Mokatta Sedan okända tider har ver sig tillbaka. Dess botten upp! gen al underjordiska krafter och solens brännande strålar från en molnlös himmel. Allt lif förtorkade nu och hafvet blet vatten. Blott söknens , kan öfverfara dess förnda, glödande yta. . gets, fot. Med möda buro oss våra åsnor uppför bergets halfva höjd. Vägen slingrade sig i zigzag den branta sluttningen uppåt. Slutligen måste vi stiga af och klättrade meå tillhjelp af våra egna ben och armar upp: för den återstående höjden. Det var rätt mödoösamt. Rik var dock belöningen som vi skördade, då vi uppnått bergets högsta kam. oten derifrån öfver öknen, öfver Deltat. öfver Kairo och Mamluckernas grafvar, citadellet, Nilen och pyramiderna var hänförande. Den luft, som här omfdäktade oss, var utomordentligt ren och skär. Det var cn verklig vällust att inandas densamma i djupa drag. I detta ögonblick kunde vilätt fatta hvarföre Abbas Pascha lät midt i öknen bygga detta vi sträckta palats, Abbasich, som ligger numera halft förfallet, icke långt från Röda berget. Han ville njuta af öknens rena vederqvickande luft, Atmosferens genomskinlighet var öfver all beskrifning. Vi voro förvånade att se de milslångt aflägsna pyramiderna så skarpt och tydligt, som föremål på blott några hundra alnars afstånd under vanliga förhållanden. Det ligger en egen njutning i den ovanliga utsträckning, som synförmågan sålunda erhäller. Det vidgar sig omkring en. Det närvarandesannars trånga gränser äro flyttade längre bort. Jag har här ofvan skildrat öknen såsom naturens graf, På denna graf rör sig dock ett skiftande scenori, mången gång af den skönaste art. Lifvets mest leende taflor upprullas af Afrit el berrieh, öknens hånande ande, för den försmäktande, halfdöde resanden. En dylik fata morgana visade sig äfven för oss. Vid slutet af den ödsliga dal, der vägen till Suez går fram, skimrade den vackraste blåa vattenspegel, i hvilken de omgifvande böjderna aftecknade sig omvända. Tlusionen af en sjö med vikar och uddar var fullkomlig. Det var eget att se en karavan af kameler, som i en lång rad med ormlika rörelser vandrade vägen fram, dyka ned i denna sjö och försvinna bakom bländverket. Det landskap som låg inom vår synkrets var fullt af kontraster. Den mest slående af dessa var onekligen det plötsliga afbrottet från öknens blekgula sand till det odlade landets lundar och fält, på hvars saftiga grönska våra bländade ögon hvilade gerna. Så långt som Nilens välsignelsebringande slåm af öfversvämningen sprides omkring, så långt framkallar den lättaste odling yppiga skördar; men utom. detta områdes gräns är allting öde och torrt. En förmedlande öfvergång gifves här icke. Det är blott ett steg från öknen till den skönaste trädgård. Länge dröjde vi på höjden af Gebel el Achmor. En uppfriskande nordlig bris erinrade oss slutligen om att Necken kanske började med otålighet vänta på vår återkomst, för att få ila Nilen uppför med seglen svällande af den gynsamma vinden. Solen stod rätt i söder, den arabiska vinterdagens femte timma 7) var sålunda inne, och Hassanin, vår Reisp (kapten) på Necken hade lofvat att vara tillbaka vid denna tid från staden, der ban haft något att ombesörja. Ännu en gång Jäto vi våra blickar öfverfara detta underbara landskap, öfver hvilket den herrligaste mörkblåa himmel hvälfde sin rena, molnfria döm. Ännu en gång vände vi oss mot öknen österut, der den förtrollade sjön ännu alltjemt visade sin gäckande spegel. Blott ett ögonkast till på Heliopolis dunkelgröna palmer, på Schubras mörka all af sykomorer, en afskedsblick öfver det sagolika Kairo och dess sagorika grafvar utomkring, — derefter voro vi redo att anträda återfärden, förande med css minnet af den gkönaste och mest njutningsrika dag vi ännu upplefvat i Egypten. ) .Merkab. el berrichs Merkab betyder först och främst något att stiga på, sedermera sko, båt, fartyg eller ask 4) Araberna räkna dagens timmar ifrån solens appz gång. Under December går solen upp i Kairo omkring kl. 7 f. m, hvarföre arabens 5:te timma motsvarar kl. 12 m. hos oss. Pp. . : (Insändt.) Om priset å bygnadsmaterlalior I Stookholm, I Aftonbladet för deu 3 dennes finnes en uppsats angående prisen å bygnadsmaterialier i Stockholm, jemförda med dem, som existera i Göteborg, med anledning hvaraf anhålles om plats i bladet för ett beriktigande af deri förekommande prisuppgifter, på det sake någon af okunnighet må inledas i förlustbrin