Ja, men han måste sjelf bestämma vilkoren: å Låt honom göra det. Vi skola icke tvista om priset, . svarade den förre; troheten är en för sällsynt dygd att blifva njuggt lönad. Då den, som försträcker medel till. något företag, talar på detta vis, går saken raskt framåt, Mr Wields anordningar voro snart gjorda, och han tog afsked med det löftet, att om Bill Spuggins landsteg i England, skulle han hvarken hinna meddela sig till Roderick Hastings eller göra sig af med dokumenterna. Mr Wields första omsorg var att förskaffa sig en noggrann beskrifning på den deporterade brottslingens person — en sak som var svårare än han först trodde. De flesta af Bills gamla kamrater hade antingen delat samma öde som han, eller ock på annat sätt dragit sig undan det offentliga lifvet. Till slut fick han genom en af sina agenter veta, att en qvinna vid namn Bet, som hyrde ut rum i Mint, hade ett porträtt af honom. Denna qvinna var ingen annan än Spuggins hustru. Då detta fruntimmer hade en bestämd antipati mot allt hvad polis hette, ansåg han det vara fruktlöst att på den vägen vinna sitt mål, och anlitade derföre en utsväfvande men slug artist att skaffa bonom en kopia deraf, genom att hyra sig ett rum hos. henne. Sedan Ådetta var gjordt beredde han sig på allvar till striden. Saken stod på denna punkt, då mr Wield, åtföljd af en främling, en dag kom till mr Elton och bad honom vara sig följaktig under en promenad i parken, under förevändning att han hade något att meddela honom. De hade icke varit der många minuter, förrän de mötte Roderick Hastings, som gick dem förbi med ett hånleende; men liksom retad genom en hastigt påkommen tanke, vände han om. Ni håller alltjemt på med edra gamla intriger, sade han till juristen. Sir I Gå på och stämpla ni; jag trotsar er! fortfor den förre. Er uppfinningsgåfva har för