BLANDADE ÄMNEN. — åÅrom hos vin, ooh medel att med konst frambringa den. (Efter E. Strache.) Bringas ren sockerlag i jäsning, så fås väl alkohol, men utan vindoft. Tillblandas deremot någon oljaktig emulsion, så erhåller jäsningsaltret den egna lukt, eller så kallade bouquet, som tillhör vin, och som i vinet uppkommer af ett särskilt slags ether, s. k. vinblommeether (oenanth-ether). Såsom emulsionsämnen kunna begagnas krossade kärnor af alla sådana slag, som innehålla stärkelse och mild olja på samma gång, t. ex. russinkärnor, nötter, mandel, o. s. v.; till och med stearinsyra i blåndning med stärkelse. Men man kan icke använda stearinsyra eller växtoljor utan stärkelsetillsats, emedan den senare fordras för att hålla oljedelarne uppslammade, likt gräddan i färsk mjölk, och hindra dem från att samlas på jäsningsvätskans yta, der de sakna tillräcklig vidröring med de jäsande ämnena. Oberäknadt den egentliga vinethern, som under jäsning kan alstras genom tillsats af mandelmassa, 0. s. v., har kypringskonsten lyckats framkalla åtskilliga andra aromer, som äro egna för vinsorter af vissa drufslag, eller för viner från olika trakter. Sålunda fås muskatdoft medelst inblandning af fläderblommor i jäsande vinmust; inblandade drufblommor gifva bouquet af rhenskt vin; lindblommor gifva doft af te, boklöf af smultron; hjorthornsspån af moselvin 0. s. v. De fint doftande etherarter, som härvid alstras under jäsning, få namn af fermentoljor och förtjena allmännare uppmärksamhet än man i allmänhet egnat deråt, emedan de tjena att åt jästa vätskor, på naturligt sätt, förläna den bouquet, som hos vissa vinsorter ofta anses för den vigtigaste egenskapen. — Londons omnibusar hafva sin egen historia, George Shillibeer, som ännu lefver och vanligen kallas Omnibusarnes fader, gjorde år 1829 det första försöket med detta äkta demokratiska fortskaffningsmedel, som nu spelar en så framstående rol i hela hufvudstadens lif och begagnas af alla stånd från den rike bankiren ned till koldragaren eller den fattige arbetaren. Försöket lyckades öfver all förväntan, ehuru vagnarne voro mycket obeqväma, få till antalet och priserna höga. En mängd spekulanter kastade sig öfver denna branche. På de besökta gatorna bildadd sig snart en konkurrens, som åstadkom bättre vagnar och lägre priser, och då dessa linier voro färdiga, öppnades nya. Då utgifterna öfverstego de enskiltes förmåga, bildade sig kompanier, som höllo ända till 50 vagnar. Inom 10 år öfverkorsades London af omnibusar i alla riktningar, och linier öppnades till och med till mycket aflägsna punkter, hvarest blott ett par hus voro uppförda, men der man kunde förutse att långa gator och stora squares skulle uppstå inom kort tid. Naturligtvis var der stor skilnad både på vagnarnes komfort och på priserna; der konkurrensen var stark, sökte det ena kompaniet öfverträffa det andra genom smakfull inredning och låga priser, hvilka föllo från 1 shilling för turen genom hela staden till 6 pence och stundom ända till 4 pence, men der ett kompani var ensamt på en linie, voro vagnarne dåliga och priserna mycket höga. Så förhöll det sig ända till förra årets slut då ett kompani bildades med franska och engelska kapitaler, The London General Omnibus Company, i afsigten att öfvertaga hela omnibustrafiken i London. Kompaniet började den 1 Januari 1857 med endast 27 vagnar, men öfverenskom efter hand med de förra entreprenörerna om att öfvertaga deras linier och materiel, och redan i November samma år hade de ett antal af 600 vagnar, ungefär tre fjerdedelar af alla de omnibusar, som finnas i London. Kompaniets styresman är en mr Macnamara, som lär vara en dugtig karl och som med sitt oafbrutna nit säkert skall lyckas att afbjelpa alla de klagomål, som låta sig höra i Londom öfver ett system, hvilket här hemma, med våra mindre stränga anspråk, skulle anses fulländadt. Det kapital, som sällskapet har att disponera, utgör för närvarande 600,000 pund sterling, men kan i händelse af behof ökas till 800,000 pd. Bruttoinkomsten utgör omkring 20 pd. sterling i veckan för hvarje omnibus, alltså omkring 12,000 pd. för allå 700, och med nuvararande priser på hö och hafre, som väl hafva fallit sedan förra året, men likväl ingalunda kunna kallas, låga, bör hvarje omnibus kunna gifva en årlig nettobehållning af cirka 150 pd. eller inales 90,000 pd. hvilket motsvarar ett årligt aktieutbyte af 15 procent. Vid dessa omnibusar, som hafva 6000 hästar, 10 till hvärje vagn, äro 3000 personer sysselsatta, hvilkas årliga lön kan stiga till 120 pd. för en kusk eller konduktör; vagnarne tillryggaligga omkring 30,000 engelska mil och fortskaffa nästan det otroliga antalet af 1 million menniskor dagligen, Kompaniet har hittills icke förändrat namnen på de vagnar, som det öfvertagit, ej heller de hittills gällande taxorna, hvilka varierat från 6 till 4 pence, vissa tider (särdeles söndagsaftnarne) dubbelt; men det är betänkt på stora reformer, att anskaffa bättre materiel, likartade taxor och synnerhet införandet af det i Paris gällande korrespondenssystemet, hvarigenom passagerarne kunna sfvergå från den ena linien till den andra och utan högre betalning fortskaffas mellan punkter, som icke hafva någon direkt förbindelse.