Article Image
kommissionens skäl, föreslår han, att huset skall erinra om beslutet vid pressdebatten förl, år, hvarigenom huset uttalat den förmodan, att regeringen, snart skulle. taga initiativet till en bättre: lagstiftning för pressen, och att öfverlemna petitionen-tillregeringen för att tagas i betraktande vid behandlingen af: den framställning,.-Som beslöts-.den 21 April -sistlidne år och ihvilken begäres att de. oförnekliga ölägenheterna vid den nuvarande behandlingon af pressangelägenheterna måtte afhjelpas. Wageher och grefve Pfeil förordade Mathis förslag; Marcard deremot förordade kommissionens, ehuru han i fjol röstade för det då fattade beslutet. Regeringens . kommissarie Ribbeck, yttrade derefter : Neuer Elbinger Anzeigers hållning under sistlidne år har gjort myndigheternas förfarande nödvändigt. Att tillståndsbevisens indragning på administrativ väg är i lagärne fullkomligt grundad, här regeringen redan upprepade gånger ådagalagt. Hon intager ännu samma ståndpunkt och: måste för ordningens upprätthållande blifva den trogen; den förnyade pröfningen af denna fråga, till följd af det sistlidne år fattade beslutet, har icke kunnat rubba regeringen i den under 7 år konseqvent följda åsigten. I förevarande fall Har regeringen icke öfverskridit sin befogenhet. Wentzel: I hafven hört hr regöringskommissariens förklaring. Annat var icke att vänta, och under nuvarande förhållanden måste väl vioch de, som år efter-år komma med klagomål, vänta så länge tills et gynsamt öde lägger ledningen af dessa angelägenheter i andra Händer. (Bifall från venstern, oro bland högern.) När detta kän inträffa, derom hafva vi visserligen inga bestämda åsigter. Men hvad angår hr kommissariens upplysningar, så tror jag, mina herrar, att icke en enda inom detta hus kan tro, att han skulle; kunna: öfverenskomma smed inrikesministerm att försvara en tidnings riktving, om det vore fråga om ett specielt: fall.Jag erinrar er om hvad vi nyligen hört från inrikesministerns mun vidinterpellationen af representanten från Elbing. Blott en sak i polisdirektörens förhållånde klandrade han, nemligen att han gått öppet och ärligt, det är alltför ostensibelt tillväga. Nå, mina herfär; då vi måste böra detta från chefen för den: inre förvaltningen, så tror jag, att vi kunna safstå från ått fördjupa oss i vidare specialiteter, Jag befarar, att vi skulle få höra saker, söm gå ännu längre. Jag har, då jag utgår från denna synptökt, icke heller någon särdeles förhoppning på något praktiskt resultat, om I antagen hr Mathis förslag, för hvilket jag naturligtvis kommer att rösta. Men man borde icke uttala sådant, som -yvi. här hört af förslagets motståndare: Man må tänka hvad män vill om deras ställning, hvilka liksom hr Riesen bringas i trångmål genom presslagens godtyckliga tolkning: de äro de undertryckta. Vi hafva erfarit, att den skickliga tolkningen — jag tror det är ett missbruk af ord när jag säger tolkningen — af en man, hvilken är känd, för att hafva gått hela den politiska kompassen rundtomkring, gifvit inrikesministern ett. handtag till den ofta omtalade utläggningen af presslagen; vi hafva erfarit, att de — ja icke blott de, utan vi alla, som lägga vigt på tryckfriheten — äro undertryckta, att vi i detta. ögonblick äro de. besegrade, besegrade genom-de materiella :medlens öfvermakt. Men jag tror, mina herrar, att man likväl icke borde båna dessa personer, och blott såsom ett hån förefaller det mig, då man säger till petitionären: Om du tror, att det icke är tillåtligt att sålunda hota dig, så har du ju ett enkelt medel att skydda dina rättigheter. Vänta blott tills indragningen är försiggången och framlägg sedan. för samma styrelse, som hotat dig, ansett dig hafva en förderflig tendens och står under inflytande och lydnad af den inrikesminister, hvilken så och så yttrat sig, dina invändningar, på det att — jag tillägger detta — de må ovederlagda för dig förklaras vara orättmätiga. (Bravo!) Sedan von Prittwitz försvarat rättigheten att gifva varningar och Wentzel med anledning deraf förklarat, att hän aldrig betviflat, att ministern hade varma vänner inom kammaren (högern: ja, ja! mycken munterhet bland venstern), antogs kommissionens förslag. Hela vensternoch några af högern röstade -emot detsamma. SPANIEN. Uti kongressen hade följande uppträde egt rum. Deputeranden Mazo hade -interpellerat regeringen angående stridigheterna med Mexiko, och dervid ytträt, att Isabella II:s regering i detta hänseende var motsatsen till Isabella I:s. Derefter hade samme deputerad interpellerat ministeren angående storkorsets förärande åt ordenssystern Patronicas broder. Drottning Isabella hade ansett båda dessa interpellationer innefatta en personlig förolämpning, och tillkännagaf. för sina ministrar, att om hon ej erhöll en lysande upprättelse, skulle hon genast upplösa och hemskicka cortez. Ministrarne höllos na flera konferenser med particheferna, samt yrkade, att Mazo skulle utstötas ur kongressen. Då ministerpresidenten Isturitz icke lyckades genomårifva denna plan, uppträdde han uti kongressen med en straffpredikan mot Mazo för dennes förolämpende beteende. Då nu Mazo ville försvara sig, vägrade presidenten Bravo Murillo honom ordet, hvarefter-kongressen antog en resolution, enligt hvilken den hade åhört Isturitz ord med det mest odelade och lifliga bifall. — Kört efter detta uppträde inom kongressen hade mycket häftiga scener förefallit uti palatset, och man trodde ett ögonblick, att ministerens sista timma -hade.slagit. sDess fall ansågs så-mycket mera sannolikt, emedan drottning Isabella blifvit försatt i en högst förbittrad sinnesstämning, i anledning af den förargelse, som de senaste dagarne framkallats af hoffruntimrens intriger. Drottningen hade utnämt till grandezza och hedersdam vid sitt hof en ung dam, som inner hade en af de: allra lägsta chargerna i den nedre hofregionen. Denna dam skulle nu installeras i sin värdighet, och man kan lätt föreställa sig den afundsjuka och harms som dervid! intogo de förnämare damer, i hvilkas krets den nybakade grandezzan skulle inträda såsom like. Ingen af dem infann sig vid representationshögtidligheten, som måste försiggå i all stillhet. Den nya grandezzans bior, hvilken varit anstäld såsom sekreterare hos drottningen, har blifvit utnämd till kammarherre, och som det för beklädandet af denna post ej erfordras annat än att vara — grand af Spanien, så har drottningen utnämnt honam dertill.

3 april 1858, sida 3

Thumbnail