STOCKHOLM den 3 April. I den utländska pressen, isynnerhet i den engelska, är betydelsen af Pelissiers utnämning till fransk ambassadör i England den stora frågan för dagen, och man synes ännu långt ifrån att ha gjort klart för sig hvad detta märkliga val i sjelfva verket har att innebära. Är Pelissiers utnämning en hyllning åt förbundet? Eller utgör den måhända ett hot, en förelöpare till en krigsförklaring? Dessa äro de båda frågor, som man ser de engelska bladen för sig uppställa, utan att de ännu våga gifva ett bestämdt svar i den ena eller andra riktningen. De blad, som stå i närmare eller aflägsnare beröring med den officiella verlden, iakttaga naturligtvis i sina yttranden all möjlig courtoisie och söka på allt sätt göra troligt, att Pelissier blifvit vald, emedan han, såsom engelsmännens fordne vapenbroder på Krim, borde blifva väl emottagen och gerna sedd i England: De sjelfständigare tidningarne åter underlåta icke attpåminna, att hvad man hittills känner i afseende på marskalkens karakter icke tyckes göra honom egnad att uppträda såsom medlare i ömtåliga internationella tvister. Sammanställer man med dessa yttranden de underrättelser, som meddelas af korrespondenter från London, att garnisoner blifvit inlagda i Martellotornen på sydkusten, att vid Shorneliff ett läger om 20,000 man skall sammandragas och att kanalflottan är på sin post, så vill det synas som vore man i England åtminstone ännu långt ifrån att anse Pelissiers utnämning såsom någon så afgjordt fredlig och vänskaplig demonstration. Viredogöra emellertid här nedan för deförnämsta engelska tidningarnes yttranden i ämnet, och fästa dervid särskilt läsarens uppmärksamhet på den i Palmerstonska organen Post, förekommande anspelningen derpå, att Persignys afgång i sjelfva verket skulle vara föranledd deraf, att Derby formligen lofvat honom komplottbillens återupptagande, men regeringen sedermera icke hållit detta löfte. Skulle denna uppgift vara grundad, måste man förmoda, att spänningen är ganska stark mellan de båda regeringarne. Times, hvars artikel i ämnet är hållen ien mycket hofsam ton och. söker tyda allt till det bästa, tror sig deremot kunna berätta, att kejsaren säges ha förklarat, det valet af den utmärkte krigaren var en hyllningsgärd åt förbundet, åt engelska folket och åt sp båda armåerna. -Om hertigen af Malakowp, säger derefter Times, kommer till oss i en försonlig afsigt, kan han vara säker att röna ett hjertligt mottagande. Under denna förutsättning helsar Times honom också välkommen till England, hvareffer bladet till sist egnar den afgående ambassadören, hr de Persigny, ett ampelt erkännande af hans förtjenster om det engelskt-franska förbundets sak. Herald, regeringens organ, har med oblandad glädje förnummit det val kejsar Napoleon träffat. Herald beklagar i höfliga ordalag. grefven och grefvinnan. Persignys afresa och skyndar derpå att öppna sina armar för den ankommande marskalken, hvilken, enligt Herald, är ytterst populär i England. :Han är en vän af Englands folk, han är den engelske soldatens vapenbroder, och han bär med stolthet den engelska Bath-orden. Ingen skall förgäta, att han en lång tid, sedan han erhållit nämde utmärkelse, undertecknade sina dagordres, Pelissier GQ. OC. B. (Storkors af Bath-orden). Följaktligen måste hvarje engelsman i denna utnämning finna ett bevis på kejsar Napoleons visa och ädla politik — en politik, som är grundad på freden och som funnit sin utveckling i förbundet med England. Den såsom Palmerstons organ betraktade Morning Post talar m:d större utförlighet och mera värma om den afgående, än om den anländande ambassadören. Förhållandena mellan England och Frankrike äro, enligt hvad Morning Post omsorgsfullt söker ådagalägga, af en ytterst grannlaga, ehuru mycket intim natur; ty, i sjelfva verket, ju intimare tvenne till karakteren mycket olika nationer äro, desto varsammare måste de umgås med hvarandra; och det kan icke bestridas, att i sams ma mån alliansen närmade de båda folken till hvarandra, i samma mån förökade den äfven svårigheton af de diplomatiska förhandlingattie dem, emellan. Hos hr de Persigny funmo viallt. hvad vi kunde önska af en fransk ambassadör. Han egde sin herres förtroende och förenade dermed-den grundligaste kännedom om förhållandena både TEnglånd och Frankrike. — — — Då lord: Derby kom till styret, var franske ambassören redo att skänka den nya ministeren samma: hjertliga medverkan, som han hade egnat: det EDEN ELSE RÅ IR SAG TRA TLAT CRT AE RE RR Å