och försvinna från skädeplatsen. Derar Ludig XVI, denna sorgliga skepnad af en ko12. som så dyrt måste plikta för ?fädernas missgerningar?! — 100,000 man af de väpnade. sektionerna äro på benen, för att följa ?Ludvig Capet? till hans afrättning; der nere på Seinens kajer äro kanoner planterade, andra batterier ses deruppe utanför det nuvavarande marinministeriets hotell. Nu är det slut, det stora skådespelet, folket börjar åter skingra sig, man begifver sig till något annat, hvar till sitt dagliga värf, som om ingenting passerat, och man träffas i afton i klubbarne och — på spektaklet. Detta är den 21 Januari 1793... Der är en annan — det intressanta offret af. den. 17 Juli — den Vackra normandskan Charlotte Corday, hvars bleka allvarliga drag Scheffer så förträffligt återgifvit på sin berömda tafla i Luxembourggalleriet.. Der är Marie Antoinette, den 16 Oktober; der äro ännu i samma månad 21 deputerade af konventet, — en varm dag? för guillotinen! Der är, den 7 Nov., Philippe Egalite; der är, två dagar senare, madamel Roland; der är Barnave; der är den famösa Du Barry, Ludvig XV:s gamla favoritsultanänna! Der är följande år — hvilken ännu broikigare serie af offer för yran eller för Nemesis! Den der, det är Danton, denne andre, det är den entusiastiskeCamille -Desmoulins; der är Hebert, Höerault, Lacrois, Phålipae der general Westermann, Chabot, abre dEglantine! Der är Ludvig XVI:s syster madame Elisabeth; den der — han kännes lätt igen, — det är Robespierre! Efter honom följa Couthon, S:t Just, Henriot, -Simon, den vilde Skomakaren och, den 29 Juli; 70 ledamöter af den förfärliga Pariser-Communen, 70 hufvuden nästan i ett hugg! Hundratals och åter hundratals andra att icke nämna, men ej beller att förglömma! Under de tvenne år guillotinen var på denna plats i oupphörlig verksamhet, föllo här öfver ett tusen femhundra hefvuden; det var just der ni nu står wid obeliskens galler, medan månen skiner så ömt och trånande öfver Tuileriträdgården, torget och Champs Elystes, och ett gammalt positif spelar en tarflig favoritvals derborta vid hörnet af Rue Royale. Ändtligen hade det stora blodsarbetet nått sir gräns, hämden hade rasat ut och prättviansv oböjlighet gifvit vika för menskliga känslor. En vacker morgon såg Paris åter Revolutionsplatsen befriad från sin hemska bödelsapparat; endast den utmålade gips-frihetsbilden, hvilken varit det högtidliga vittnet till alla dessa afrättningar i massa, stod der qvar, alltid på Ludvig den XV:s sirliga piedestal. År 1799 utbyttes denna frihetsstaty mot en ännu kovlossalare frihetsgudinna, dock ännu alltjemt blott af gips, liksom litade man i hemlighet ej på att den vore mer än någonfing tillsvidare, och torget erhöll då på samma gång namn af Endrägtsplatsen, la Place de la Concorde. En order af direktoriet att der uppresa en triumfkolonn till de franska armåernas ära stannade vid projektet, liksom senare en under restaurationen utkastad plan ill ett försoningsmonument åt LudvigXVI. Det enda restaurationen medhann, var att för någon tid gifva torget namn af Place Louis XIV,. De fontäner, statyer och rostrumkolonner, hvilka nu pryda platsen, förskrifva sig från 1826, men fotstycket till den föreslagna Ludvigsstatyen, hvilket äfven då upps, nedrefs åter af Julirevolutionen. Luxoren, en gång i Egypten upprest till Sesostris eller Rhamses ära, för ungefär 3400 år sedan, derefter mycket oförmodadt kommen på sin ålderdom till staden Paris, långt bortom haf och länder, blef här ändthgen år 1836 upprest på Ludvig XV:s. frihetsgudinnornas och guillotinens plats, och sjeliva torget fick ånyo det namn tillbaka, som det eger i dag. ftamla hedervärda obelisk, äfven du har förmodligen upplefvat och skådat allahanda brokiga ting, sedan den dag du, så lång du är med dina trettiosex alnars strukna soldatmått, skars ur den röda granitklippan och fullristades med dessa lärda figurer och krumilurer, hvilka vikomt Emanuel de Roug ochi de andra hieroglyfisterna hafva i dag den artig-1 heten att tyda för oss med hemmastaddheten af en öfverste Isis-prest, en Osiris-profet, eller en promoverad teologie doktor från detgamla Memphis. Du har sett Israels barn traska i Pharaonernas land och i sitt anletes svett bära sten och kalk till dessa oändliga egyptiska bygnadsentrepriser; du har förmodligen sett den store Moses sjelf, spatserande i qvällens tysta timmar under dessa palmer, bland hvilka man icke vandrar förgäfves,, spekulerande på sina dtistiga framtidsplaner och sin pikanta skaclsehistoria; du har personligen känt ickc blott de samtliga pharaonerna Rhamses, utar äfven den vise konung Bok-en-ranw, han son euligt sägnen blef lefvande stekt af den grymm ethiopern Schevek, alla Psammetikerna och alla Ptolomeerna, du har sett Alexander der Store på hans tåg till Ammons tempel; dv har äfvenledes förmodligen sett Napoleon der Store på hans expedition i Egypti land. Nv står du och gapar genom Tuileriträdgårder fram åt palatset, der redan den fjerde NapoJeon, en liten en med prononcerad Bona parfenäsa, växer npp och utvecklar sig till Frankrikes stolthet och menniskoslägtets fröjd. Mellan Rhamses Meiamun, den Herodotos kallar Sesostris, och den lille Napoleon den fjerd.4 på sin mulåsna, hvilken serie af generationer och män, hvilken rymd af händelser, vexlingar, försvunna riken, återuppståndna riken. mybygda riken, troner 1 kras, troner limmade ilkep igen, troner improviserade och tronel uncergräfda, folk som resa sig, statskuppel som qväsa dem, folk som resa sig på nytt. relgionsstiftare, martyrer, påfvar och jesniter. stora filosofer och små hofskribenter, Plotinos och herr Granier de Cassagnac, det egyptiska mörkret och den nyaste franska upplysningen, representerad af general Espinasse!... När du vickar tillbaka på det myckna du sålunda upplefvat, gamle egyptier, och du sedan tänÅr en smula öfver hvad du i dac ser. säo