är en adelsman, han; det hörde jag missis säga.n Det synes nog, utan att ni berättar det, svarade Mary Chall. Och han vet att ni är deporterad, tillade den förra. Hvem har berättat honom det? frågade Mary och rodnade lindrigt; men jag behöfver ej fråga det. Från den dag, då jag först satte foten inom detta hus, har ni varit min fiende, churn jag aldrig gjort er något ondt, Kanske skall ni en dag få ångra attni ej visat mig mera mensklighet. Tror ni jag är rädd för er?. frågade mrs Crump gäckande. Jag tror intet — önskar intet, var svaret; jag vill blott vara i fred. Då Dick kom till foten af den kulle, hvarifrån man kunde se Svarta skogen och hela jästräckniugen, sammanträffade han med mr Cusack, som äfven uppstigit och gått ut straxt efter dagningen, för att tänka öfver föregående aftonens samtal; Han fick ej förr se den unge mannen, än hans kinder fingo en högre färg, och han gick emot nonom och räckte honom handen. Den mottogs väl, men utan särdeles hjerttghet. . Gentlemannen tycktes blifva sårad deröfver. Om mitt sätt synes er ovänligt, sir,, sade len unge mannen, så måste nm tillskrifva det in . rätta orsak: den ovisshet jag känner, huru 0 skall bedöma ert sätt emot mig. Ni vå Ide ä afton en bekantskap med mina tild, ex8 Öden, som ger mig anledning att ;rmoa antingen att ni spelade någon rol i ec hem bighetsfulla händelser, som föranledde oras sk VWWsmessa, eller också att ni gycklat ed mig . mm fr . a ,Kan ni icke föreställa er en tredje möjligst 2 sade Pr Cusack.