ech det religiösa elementet är djupt inplantadt i deras natur. Den pågående rörelsen, i många hänseenden så lik. metodismen, har för sin framgång att tacka samma glädjebringande, allt omfattande lära om en gudomlig nåd utan allt anseende till personen, som för menniskan i närmare och innerligare förening med hennes skapare. Det är, med ett ord, den demokratiska i motsats till den aristokratiska principen i religionen. Det är på modet i Sverge att göra läsarne till föremål för begabberi; deras antal och karakter äro i allmänhet mycket underskattade. Utan tvifvel är det mycket som är absurdt och groft i deras andaktsöfningar, utan tvifvel göra de sig skyldiga till våldsamma och okristliga ytterligheter och sätta ofta fanatismen i den andliga likgiltighetens ställe; men jag tror att de till slut skola blifva verktyget hvarigenom Sverge får religiös frihet. — (Forts.) ——25400