junkerpartiet, men i den andra emot hr v. Manteuffel, som följer: Historien har mer än ett exempel på embetsmän, hvilka blott skenbart oegennyttigt, men i sjelfva verket af egoism, hafva utan fast politisk öfvertygelse hängifvit sig åt hvarje utifrån mot dem uppträdande riktning under förevändning att fortfarande egna fursten och fäderneslandet sina oskattbara tjenster. Visa de sig icke i den afgörande stunden såsom det bräckliga rör, som faller den ur handen, som vill stödja sig derpå? Framför allt blifvar således vår lösen hädanefter såsom hittills: ingenting gemensamt, ingen fred med dem som till princip hafva frihet från politisk fasthet! Det är fullkomligt tydligt och betecknar hr v. Manteuffel sådan han lefver och regerar. Preussische Wochenblatts artikel har gjort det största uppseende, och den förtjenade det, ty den bevisade, att venstra centern icke är sinnad att offra sin öfvertygelse för maktens ögonblickliga snöda frestelser. Hvad angår det. vindflöjelaktiga junkerpartiet, såsom Preussische Wochenbl. kallar det, så säger artikeln, att det har suspenderat sina grundsatser och påminner om den politiske hedersman, som sade: Jag skulle gerna rätta mig efter vinden, om jag blott visste, hvarifrån den blåserly ... Den sensation, som programmet i Preussische Wochenblatt väckt, har föröfrigt sin förklaringsgrund äfven deruti, att man allmänt antog, att sedan denna stridshandske blifvit öppet kastad åt den närvarande ministeren af den blifvande, så skall det öfven vara omöjligt för prinsen af Preussen att finna sig i den nuvarande förvaltningen, som tillfogat landet stor skada, och som ålägger honom det provisoriska vikariatet i stället för ett definitivt regentskap efter bestämd tid eller verkligt tillträdande af regeringen. AR Sekr. none.