Är hufvudet stelt-och dödt, så-stelnar snar hela kroppen.. Låter: en kyrkas styrelse sig beherrskäs af påträngande indifterehtism, mar terialism, verldssinne,; så skola dessa snart w kyrkan förjaga allt verkligt-och-sant kristen: domslif. Att vi varit i fara, kan omöjligen förnekas. — — ——— Man tänke på våre (tider). Vi vilja ej här afgöra huru mycker insigt;kraft-och kärlek till luthersk kyrka,-som uttalade sig i det af vår kyrkas högsta episkopat gjorda förslag till religionsfrihet för Sverge Vi vilja, blott önska, att ett sådant :förslag från det hållet -aldrig; mer må återkomma. Söndring-ochförstöring bana sig nog-väg,utan att-dexbehöfva utgå från den; som skall sammanhålla och--bevara?. Detta är åtminstone rent språk. Landets ädle och upplyste konung beskylles nära nog rentut för att sakna insigt, kraft och kärlek till luthersk kyrka, han beskylles för att vara en söndringens och förstöringens man, ja en indifferentist, en materialist o. s. v., och detta derföre att han ej velat att hans folk skall af hela den civiliserade verlden bespottas och begabbas för råa och okristliga lagar, derföre att han vågat förorda samvets-, trosoch bekännelsefrihet, åtminstone i någon mån. Och hvilka är det som djerfvas utösa sina anatemer mot honom i anledning häraf? Några menlösa småstadsvise, som föga sett sig om utom studentkammaren, . vetenskapliga storheter, dem ingen menniska, utom sådana som råkat komma till Lund, hört omtalas. Dessa vilja diktera lagar, regera folk och konung! O, sancta simplicitas! Till Redaktionen af Tidningen Aftonbladet. Vår berömde fornforskare Hr Richard Dybeck uppträder i Tit. gårdags-blad med en reklamation, åsyftande någon förment oförrätt, som skulle blifvit honom af K. TheaterStyrelsen tillfogad med afseende på hans sednast gifna Aftonunderhållning för Nordisk Folkmusik. Då hela denna sak förmodligen föga interesserar allmänheten, desto hellre som densamma, med all aktning för Hr D:s öfriga förtjenster; ligger utom hans egentliga verksamhet såsom vetenskapsman, torde jag i mitt geninäle kunna vara kort. Jag får således äran upplysa, att Hr D. förlidne vinter, på Theater-Styrelsens underdåniga framställning, erhöll:Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, att, med suspension af 7v:de S i K. Theaterns Reglemente, för sinSoir kunna-begagna biträde af-tvänne den :Lyriska, Scenens sujetter;: att Theater-Styrelsen äfven i år förklarade sig villig att i detta afseende gifva sitt underdåniga förord; men att K. Theater-Styrelsen, med fästadt afseende på Theaterns egna arbeten och-en genom -sjukdomsfall oftare än vanligt afbruten repertoir, icke tilltrodde sig att redanen half månad i förväg utfästa någon viss dag, utan tvärtom yrkade den grundsattsen, att en enskild Soire-gifvare, som från Theatern äskar: biträde, måste sjelf passa sin tid-efter K. Theaterns arbeten, men icke Theatern rätta sina arbeten efter Soire-gifvarens beqvämlighet. Öfver denna framställning behagade Hr D. yttra sitt missnöje, afbröt den började underhandlingen och har nu framburit sin klagan inför allmänheten. Då sannolikt ingen offentlig myndighet är till samma grad som K. Theater-Styrelsen utsatt för olika omdömen, och då allmänheten naturligtvis icke kan ana, huru ofta klandret har sin grund i sårad personlig fåfänga eller tillbakavisade enskilda anspråk, finner jag mig Hr D. verkligen förbunden för den öppenhet; hvarigenom han beredt mig ett tillfälle ie öfver detta ämne offentligen uttala mig. När således Aftonbladets Musik-referent i förgårsbladet anmärker såsom en stor taktlöshet, att K. Theater-Styrelsen, till samma afton då Hr D. gaf sin Soirg, låtit annonsera Mozarts Don. Jnan, för första gången under säsongen, måste jag antaga, att detta yttrande vittnar om allt annat än om bekantskap med Theaterns förhållanden! eller om takt och omdöme. Hr D:s fosterländska verksämhet i all heder; men detta är ett, K. Theatern är ett annat. Hvar och en torde inse, att ett offentligt verk, hvilket likt K. Theatern kräfver samverkan af ett stort antal förenade krafter, icke kan godtyckligt reglera, börja eller afbryta gången af sina egna arbeten efter en tillfällig nyck hos Direktionen, utan mera än något annat blir beroende af omständigheternas egen tvingande natur. . Theater-styrelsen sjelf kan icke hafva någon annan uppgift än att närmast vårda verkets egna interessen, sedda i deras hela omfattning och allmänlighet. Att uppoffra dessa intressen genom att underordna dem enskildes anspråk, skulle visserligen till någon tid. befria. K. Theater-Styrelsen ifrån skriftvexlingar sådana som den närvarande, ja, kanske till och -med åt styrelsen förskaffa lof-ord :av dessa samma kotterier, der hon nu blott finner fadel; men det vore en pligtförgätenhet, som snart skulle leda till förvirring och -oreda inom verket, . och, i sammanhang dermed, till mehn ör konsten och stora förluster för Theaterns högre Beskyddare. Stockholm, d.:17:de Mats 1838. ; G. 0; Kulten-Cavallius. I ms