temligen diger-:volym sen gång i månaden, alltså mindre. en egentlig tidning än någonting motsvarande de nuvarande Revyerna?. Efter de Vizå utgafs Mercuren af andra mer och mindre bekanta litterära namn, under mångahanda skiften och missöden, slutligen med titeln förändrad till ?Mercure de France?, ända till 1815, då den upphörde med sitt 667:de nummer. Några senare försökattåter väcka den till lif misslyckades totalt. ?Mercuren? var med afseende på innehållets bredd redan ett betydligt stycke framom ?Gazetten, men den var, strängt taget, icke något framsteg till realiserande af en verklig tidning; Gazetten hade ännu alltjemt det företrädet att utkomma åtminstone en gång i veckan och således kunna med större rörlighet följa händelserna för ögonblicket. Först år 1777 uppstod en egentlig journal i Paris; den kallade sig också Journal de Paris? helt rätt och slätt. För öfrigt var den af föga märkvärdighet och, såsom icke utgifven med någon särskilt gratia et privilegio, inskränkt till de allra oskyldigaste ämnen, trängd tillbaka från det politiska området, — som ännu var ?Gazettens? nästan uteslutande domän, — och icke ens varande i tillfälle att känna något från hofvet, detta, som ännu då var för publiken af ett så öfvervägande intresse, Men den omständigheten, att bladet utkom hvarje dag, ersatte många andra brister, och ?le Journal de Paris? blef innan -kort ett ytterst vinstgifvande företag. Den säges hafva lemnat ett årligt öfverskott af 100,000 francs; man var ännu i hvad som kallas den goda tiden. Jag skall icke särskilt uppehålla mig vid diverse småblad, de flesta utkommande månadsvis och af speciella syften, hvilka under denna epok för längre eller kortare tid -försökte en knapphändig existens; vi kunna utan afsaknad springa ett decennium öfver och upptaga tråden med den franska revolutionens utbrott. Ju mer man studerar denna revolution och betraktar den från alla sidor, desto mera skall man finna -outtömligt nya: ämnen för sin öfverraskning, förundran och -beundran. Man tror sig känna den, då man Jäst några af de allmännaste — eller, jag vill antaga, äfven de bästa — historiska verk deröfver, och man j. känner den dock endast ytligt och obetydligt; det fordras att taga för sig ett eller annat af de alldeles speciella detaljstudier, hvartill denna skiftesrika tid gifver anledning, och först dål. skall man erhålla ett sannare begrepp om det rent gigantiska och underbara i hela den franska rörelsen från1789 ett tiotal fram i tiden. . Revolutionens alla utsväfningar, galenskaper, orgier och fasor äro en sak för sig; vi lemna åt dem, hvilka älska att företrädesvis framhålla denna sida af saken, oinskränkt rätt att dervid dröja så mycket de vilja; men vi begära, att. man med samma Jiberalitet måtte tillåta oss, som i den frånska revolutionen finna äfven något annat än raseri och blod, att hålla dess många andra sidor i ljuset och att ur yran och tumlet framdraga för efterverldens opartiska dom hvad somi hela detta J förvånande drama är verkligen stort och hänförande, påvisa hvad allt der mellan de dy-I stra dåden och de ursinniga öfverdrifterna blixtrar fram af snille och entusiasm och öfvertygelse, af mod och intelligens och känsla äfven i det sannas, ädlas och riktigas tendens. : Det var som hade tusende krafter, hvarmed århundraden varit sysselsatta att ladda verlden, på en gång brutit ut, och. der sprungo il. ett obevakadt ögonblick så många raketkistor) af nya, förbluffande och förblödande idder il luften, att det icke gerna kunde undgås att blifva en allvarsam eldsvåda af detta fyrverkeri; men man söker -appsåtligt bedraga, dål man vill göra den satsen gällande, att dessa l. krafter och dessa idger voro alla som en af endast destruktiv natur; verlden har tvärtom aldrig på en gång sett-så många skapande elementer, så mycken nyorganiserande verksamhet utveckla sig i ett nu, så mycken andlig arbetskraft kasta sig djerft och med inspirerad säkerhet öfver positiva problemer. Det fenomen, dagbladspressen i Frankrike vid denna tid erbjuder, är endast-ett Bevis bland otaliga andra på denna revolutionens skapande karakter midt under det stora förstörelseverket, men det är ett, som mig synes, i alldeles superlativ grad talande och oemotsägligt. Vi hafva nyss lemnat den franska tidningspressen i ett tillstånd af ännu alltjemt temligen barnslig oskuld; under 150 års lopp hade den icke förmått att synnerligt höja sig utöfver den ståndpunkt, der redaf doktor Renaudot hade stält den; regeringarne hade visserligen förstått att till sina tider begagna den åtminstone som ett indirekt medel för sina afsigter, i det de genom de privilegierade bladen läto nyheterna; framträda så som de, hofven och sängkammaren, önskade det; men publicisterna sjelfva hade ännu icke fått insigt eller mod till att i det allmännas tjenst göra tidningarne till något stort annat än lörande referater af löpande händelser. Då blifva de s. k. Etats generaux sammankallade, året 1789 inträder. Hvad filosoferna länge förberedt; teorier och läror, hvilka länge arbetat sig in i massorna, men långsamt och med besvär, så länge ingen egentlig journalistik ännu fanns, detta söker: sig allt på en gång fri luft. Otaliga broschyrer, liksom en här af stormfoglar, flaxa i ett nu fram ur tusen vinklar och vrår, — detta var orkanens förebud; men från den 2 Maj, då Mirabeau d. ä. började sina Bref till sina kommittenter (hvilka. snart förvandlade sig till: en Courrier de Provence),se vi hela denna broschyrlitteratur plötsligen ersättas af en otalighet af tidningar, fallande som en hagelstorm från himlens fyra hörn ner öfver det franska monarkiska samfundet. Det hade numera icke behöfts mer än några få dagar för att låta den allmänna meningen, liksom vaknande ur