DÅ WALL (Ch 190 NidiS. Om det nya organisationsförslaget för kongl. teatern. 1. Såsom vi redan förut omnämt har intendenten för kongl. teatern, hr Hylten-Cavallius, nyligen från trycket utgifvit ett Förslag till ny stat och lönereglering för Kongl. Teatern 1858—9. Då teaterchefen icke haft något bestämdt åliggande att på förhand underställa allmänhetens bedömande ett dylikt förslag, innebär dess publicerande en gärd af aktning för. den allmänna meningen, som förtjenar att erkännas. Ändamålet med ett dylikt offentliggörande måste naturligtvis vara att underkasta detta förslag offentlig diskussion, att hellre i förväg få erfara de anmärkningar, som kunna göras emot detsamma, än attsedan det redan blifvit faststäldt se detsamma möjligen bli föremål för allmänt klander, isynnerhet som de högst ansenliga anslag, som numera indirekt och direkt utgå från statskassan till kongl. teaterns underhåll, måste påkalla ett ännu större intresse än förut för denna inrättning och göra dess ifrågastälda och utlofvade nya organisation till föremål för allmän uppmärksamhet. Det skulle sålunda vara ett förbiseende af vår pligt mot den konstälskande allmänheten, liksom äfven en stor brist på grannlagenhet mot teaterstyrelsen, om vi icke toge. nämde förslag i närmare skärskådande. Det måste för hvarje administration, som vill: verka förnuftsenligt och icke kan vara i tillfälle att sätta sig öfver det allmänna omdömet, vara af stor vigt att få erfara de meningar, som gå man och man emellan och som, om de ha något skäl för sig, snart växa till en kompakt allmän opinion, som ingen maktfullkomlighet i längden kan trotsa. Vi ha redan fått emottaga en stor mängd insända uppsatser och skriftliga påpekningar rörande det ifrågavarande organisationsförslahn jemte förfrågningar, huruvida icke Aftonladet skulle underkasta detsamma en granskning. Då det emellertid synts oss, som många af de gjorda anmärkningarne burit spår af att ej härflyta ur opartisk källa, ha visökt skaffa oss de upplysningar, som stått att vinna, och äfven sammanstält de nu föreslagna utgiftsstaterna med den motivering, som förekommit uti de, sedermera såsom broschyr särskilt utgifna, artiklar i Svenska Tidningen, uti hvilka det ökade statsanslaget till Kungliga teatern förordades. Då vi älska fair play och betrakta denna fråga fullkomligt opartiskt, blott och bart ur allmän synpunkt ochutan ringaste afseende på. personliga förhållanden, skall det vara oss ett nöje att meddela hvarje upplysning, som ställes till vårt förfogande och som möjligen kan visa sakerna i en annan dager än den, hvari de framstält sig för oss. Den hufvudanmärkning, vi från alla håll, från riksdagsmän, artister, litteratörer och andra enskilta personer, hört göras emot förslaget, är att det tyckes alldeles ignorera det ändamål, som skulle åsyftas med ett förhöjdt anslag till Kungliga teatern, nemligen att söka åvägabringa en verklig nationalteater och befordra utvecklingen af inhemsk dramatik och sann scenisk konst i vårt land. I företalet till organisationsförslaget finnes verkligen icke heller ett enda ord om konsten och dess fordringar, om medel och utvägar att höja K. teatern såsom konstanstalt, utan de syften, som med förslaget blifvit afsedda, angifvas vara: en nödig förbättring af teaterpersonalens vilkor, Jjemnhet och rättvisa i lönernas relativa storhet, enkelhet och bestämdhet i sifferbeloppen samt enhet och kontroll 2 uppställningenn. Det vill af dessa ord synas, som skulle teaterstyrelsen numera betrakta det lemnade stora statsanslaget såsom fullkomligt stående i analogi med de löngförhöjningar, som blifvit lemnade åt embetsverken, som skulle det innebära en eftergift icke åt konsten, utan åt löntagareintresset; men den allmänna meningen har mycket svårt att försona sig med en dylik-byråkratisk uppfattning af teatern, som i densamma ser ett slags kollegium med en massa embetsoch tjenstemän, som göra anspråk på attisin mån ryckas om kronans kaka, äfvensom med den filantropiska uppfattning, som betraktar densamma mer eller mindre såsom en försörjningsanstalt; ty litet hvar har fullt medvetande derom, att ett dylikt byråkratiskt ordnadt verk alls icke är behöfligt för samhällets bestånd, ja icke ens för den dramatiska konstens, samt att det är en alldeles falsk filantropi, att i och för en sådan anstalt på det allmännas bekostnad utgifva någonting mera än hvad som är oundgängligen nödigt, framförallt att ha onödiga befattningar, till hvilka personer dragas från andra lofliga näringsfång, för att sedermera få anspråk på att bli försörjda af dessa befattningar, huru obetydliga. och föga risktpåliggande de än må vara. För att kunna se i hvad mån en dylik anmärkning kan vara befogad. måste vi gå något tillbaka med vår betraktelse. Då den nuvarande teaterstyrelsen inträdde i sin. funktion var. kongl. teaterns ställning i ekonomiskt hänseende icke missgynnande. Under friherre Bondes fyraåriga förvaltning hade visserligen teatern råkat i en af konungen garanterad skuld på -100,000 rdr bko. Men å andra sidan bör märkas, att den afgångna teaterstyrelsen för dessa medel hade bekostat en del afoaclvsninoens införande.