skulle med välbehag anse de fosterländska musiktillställningarne. I följd hvaraf jag ock vid fem särskilta aftonunderhållningar — allt intill den sista — haft hedern att biträdas af hrr Strandberg och Walin. Stockholm den 16 Mars 1858. Richard Dybeck. Dansk-tyska förvecklingarne. Till IIndep. Belge skrifves den 28 Febr. från Köpenhamn: Vår legationssekreterare i Wien, hr von Falbe, reste i går härifrån till Frankfurt med depescher till vår minister vid förbundsdagen, hr von Builow. Denna afresa har bekräftat ettrykte, enligt hvilket kabinettet skulle vara sinnadt öppna underhandlingar med förbundsdagen om att införa ett tillsvidare-tillstånd ide tyska hertigdömena; ty hvad dessas särskilta författningar angår, hvilka förbundsdagen har förklarat stridande mot förbundets lagar, så anses det för otvifvelaktigt, att förbundsdagens befogenhet blifvit erkänd. Det är mindre säkert, om regeringen vill erkänna förbundsdagens befogenhet att tolka de förligtelser, som danska regeringen ingått i de med sterrike och Preussen 1851 och 1852 vexlade noter; ty. deraf skulle följa, att helstatsförfattningen på ett indirekt sätt blef dragen under förbundsdagens myndighet. Det danska kabinettet kan icke göra ettsådant -medgifvande, som skulle tillintetgöra vårt oberoende såsom europeisk stat. Troligen skola de holsteinska ständerna snart sammankallas-för att företaga en revision af hertigdömets särskilta författning. Föröfrigt tror man, att regeringen icke skall dröja att göra riksrådet ett meddelande om det sätt, hvarpå den tänker sluta striden med den tyska förbundsdagen, och. att den skall begära erforderlig fullmakt, att, om det skulle blifva nödvändigt, vidtaga utomordentliga åtgärder. Sålunda lyda ryktena här på platsen; för deras pås litlighet kan jag icke innestå. Den i går under utrikesafdelningen omnämda korrespondensartikeln från Frankfurt till Ind. Belge framställer förhållandet något olika och har följande lydelse: .Den förveckling, som uppstått mellan Tyskland och Danmark i anledning af frågan om hertidgömena Holstein och Lauenburg, tyckes närma sig en fredlig lösning. Det: danska kabinettet har begärt anstånd med afgifvandet af sitt slutliga svar till förbundsdagen tills konungen blifvit fullt återstäld. Detta anspråk kunde förbundsdagen icke afslå utan att bryta mot artighetens lagar. Vid samma tillfälle har danska sändebudet för förbundsdagen uttalat sin regerings högst försonliga stämning, och om äfven dylika tänkesätt ofta förut blifvit uttalade af den danska diplomatien utan att handlingarne svarat emot orden, så har man likväl dennå gång anledning tro, att kabinettet i Köpenhamn öfvergifvit den äfventyrliga ställning, som denna tvist så länge beredt detsamma, och skall framställa förslag, som kunna läggas till grund för en uppgörelse. Man försäkrar mig (och jag har orsak tro denna underrättelse komma från god källa), att hr v. Bilow, sedan han gjort förbundsdagen sitt officiella meddelande, haft ett konfidentielt samtal med Preussens och Österrikes ombud, och att han för dem gjort en framställning angående de nya förslag, som hans regering ämnar göra Tyskland. Enligt de upplysningar vi hafvå erhållit, gå dessa förslag ut på att slutligen ordna de tyska hertigdömenas ställning. Det danska kabinettet vill till utgångspunkt för den föreslagna lösningen taga tre kategorier underhandlingar och internationella traktater: 1) Wienertraktaterna; 2) de mellan Danmark och tyska förbundet 1851—52 afslutade traktater och 3) Londonerprotokollerna. Wienerakterna bestämma hufvudsakligen hertigdömenas ställning mellan konun gen af Danmark och förbundsdagen; traktaterna af 1851—52 äro grunden för hertigdömenas konstitutionella: organisation; slutligen ordna Londonerprotokollerna deras dynastiska förhållanden. Då danska kabinettet erkänner Wienerstipulationerna och fullkomligt underkastar sig traktaterna af 1851 och 1852, så fordrar det å sin sida, att stipulationerna i Londonerrotokollerna skola ånyo erkännas i deras bokstafliga delse och i deras konseqvenser. I öfverensstämmelse med Wienertraktaterna föreslår det köpenhamnska kabinettet ett specielt militäriskt arrangement för hertigdömena Holsteins och Lauenburgs förbundskontingent; det samtycker att denna kontingent lemnar Köpenhamn samt rätts enligen och faktiskt införlifvas i 10:de förbundsarmekåren. Hvad angår traktaterna af 1851—1832, så vill danska regeringen likaledes uppfylla förbundets fordringar, genom att påbjuda en alldeles fri revision: af hertigdömenas särskilta författningar genom deras ständer och genom att modifiera helstatsförfattningen efter förbundsdagens fordringar samt de holsteinska och lauenburgska ständernas önskningar. Dessa ständers förhandlingar skulle bevistas af en kommissarie från förbundsdagen. Den lösning, som åstadkoms på detta sätt, skulle derefter sanktioneras genom en akt af förbundsdagen. Stödjande sig på Londonerprotokollerna, fordrar danska regeringen slutligen en fullkomlig afsöndring mellan hertigdömena Holstein och Lauenburg å ena sidan och Slesvig å den andra, sålunda, att för de förstnämda hertigdömena fastställes en personalunion, för det sistnämde en realunion med danska monarkien. Slesvigs rättigheter och privilegier skola likväl erkännas: och garanteras inom unionen och skola respekteras i den danska konstitutionen och administrationen. Alla lagar och afgifter, som icke öfverensstämma med denna ordning, skola afskaffas. Sålunda skolar, tillägger korrespondenten, de danska förslagen lyda; jag meddelar dem utan att garantera något med afseende på. enskiltheterna. Bland de i dag ingångna danska tidningarne förklarar Dagbladet, att det icke kan vara något tvifvelom att uppgifterna i Indep. Belge äro föga pålitligan. Dagbladet meddelar också, att en korrespondens från mellersta Tyskland till en tysk tidning uppgifver, det de danska diplomatiska bemödandena fullkomligt strandat, att tillbudet blifvit förklaradt oantagligt af politiska och finansiella skäl, och att planen til Holsteins afsöndring kan betraktas såsom definitivt. uppgifven, hvilket tyckes låta ännu mera förhastadt.