Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 27 Februari. Den engerska kabinettskrisen och Palmerstons fall har i Tyskland och Preussen väckt en lika stor, om ) större sensation än i England. Det hör till tyskarnes sätt att lifligt intressera sig för tilldragelserna i utlandet, till och med då de icke omedelbart beröra våra egna intressen. Debatterna i engelska underhuset följer man hos oss redan i vanliga tider med nästan större uppmärksamhet än de visserligen endast allt för ofta innehållslösa diskussionerna i våra egna kamzxar. Dertill hade på sista tiden, genom det engelska giftermålet, hvars första följder jag i mina båda :senare bref sökt teckna, blicken ännu mera blifvit riktad på England. Också har, karakrteristiskt nog, och på ett sätt, som i många Ihänseenden ej saknar sin muntra sida, en por llemik utbrutit i våra tidningar öfver Palmerstons afgång, hvilken polemik ej kunde vars häftigare om den gält en preussisk ministör. I ett sådant fall skulle säkerligen, såsom förhållarn dena nu äro, de flesta partier enstämmigt upphäft ett jubel. Jag talar icke om de råa utfallen mot parlamentarismen i all.mänhet och den engelska i synnerhet, som vid detta tillfälle återigen funnits att läsa ) den ministeriella Zeito. Det har för någr: dagar sedan blifvit upplyst af en tysk tidning och bekräftas äfven från andra håll, at! de Hesta artiklarne i den preussiska ministeriella tidningen härflyta från den radikala he:gelianaren och den suveräna kritikens stormästare hr Bruno Bauer. Man vet, att denne, sden tyska flosofiens förlorade sen, förr i sin