kommit... Det är dock fara värdt, att redan samtiden tager om hand bedömandet af dessa storverk, och att historien en gång skall sc dem ur en helt annan dager än den, hvari den officiella vältaligheten nu stält dera, är väl icke det ringaste tvifvel underkastadt. Bland de många tal, som nu blifvit hållna, intager naturligtvis det s. k. trontalet den vigtigaste platsen, såsom ett officielt uttalande från regeringsmaktens sida öfver riksdagens resultater. Detta tal, i formelt hänseende ganska väl affattadt, är vid en närmare granski ning ganska betecknande för den nu tilländagångna riksdagens karakter, och har onekligen i icke ringa mån prägeln af öppenhet. Det bär omisskänliga spår af den lifliga tillfredsställelsen öfver rikets ständers liberalitet i anslagsväg, isynnerhet i fråga om förbättringarne i embetsmännens löner, de m,frikostigan anslagen för försvarsväsendet och de rikliga bidragen för allmänna läroverken och folkskolorna. — Särskilt omnämnes den lyckade intrigen i afseende på det lilla försåtliga anslaget till hufvudstadens befästande, på det sätt, att K. Maj:t med nöjen erfarit att rikets ständer uttalat sig för ,nödvändigheten af denna befästning. I sammanhang härmed anmärker man den i senare tiden i hvarje dylikt uttalande stående frasen om skatternas nedsättning, under det ett statsutgifterna oupphörligen och vid denna riksdag till en förvånande grad ökats. Ett sådant påstående innebär naturligtvis en orimlighet, enär väl skatterna i sjelfva verket icke minskas derföre att de utgå under en annan form och i följd deraf kännas mindre tungt. Men icke lärer man t. ex. kunna säga att, då landet betalar 12 millioner i tullafgifter, denna beskattningstitel blifvit minskad under hvad sden var då den icke inbringade mer än 5 å fö millioner; likasom, när man omtalar att en och annan högst obetydlig ordinarie skattetitel blifvit borttagen, man glömmer attbränvinsskatten, som för 3 år sedan utgjorde omkring 6 å 700,000 riksdaler, nu är beräknad till mer än 6 millioner; att, om en del af .skyddsafgiften kan användas till kommunernas behof, sådant icke beror deraf att allmänna bevillningen blifvit nedsatt, utan endast att den inbringar mera i anseende till ökad folkmängd och i viss mån ökad förmögenhet o. 3. Vv. De politiska frågorna äro försigtigtvis nästan helt och hållet förbigångna; så vida man icke sit vill räkna en fras derom, att Kongl. Maj:t så mycket hellre lemnat sitt bifall till förändringen af borgareståndets sammansättning, som den utgör ett vigtigt steg till lösningen af den stora frågan om hittills orefresenterade samhällsklassers inrymmande i representationen; hvarvid ordet samhällsklasser;, blifvit något oegentligt begagnadt, enär genom borgareståndets förändrade sammansättning icke i representationen inrymmas några särskilt beskrifna klasser,, utan samtliga städernas invånare, som, utan alt förut ega representationsrätt, idka borgerlig näring eller äro fastighetsegare i stad. En fras, som äfven torde böra få räknas till det politiska området, är den rätt väl uttryckta satsen, att rikets ständers beslut, i anledning af K. M:ts förslag till ordnande af Sverges och Norges ömsesidiga handelsförhållanden, och om verkställighet af domar i båda rikena, hvilka förslag blifvit hos Norges storthing afslagna, vittna om en högsint uppfattning af brödrafolkens gemensamma intressen och från K. M:ts sida påkalla ett erkännande af ständernas beredvillighet att gå : K. M:ts afsigter för de unionella förhållandenas utveckling till mötes. Då det yttras något derom, att de beslutade lagförändringarne vittna om rikets ständers upplysta nit om lagarnes utbildning, kan man ej underlåta att anmärka, att en jemförelse emellan hvad som blifvit antaget och hvad som blifvit förkastadt bäst skulle visa, huru illa vår representation och specielt dess ingutskott förmå att fylla sitt kall i detta hänseende. Den för skams skull och måhända äfven för utlandets räkning tillagda frasen, att EK. M:t fortfarande skall egna sin uppmärksamhet åt sådana vigtiga frågor, i afseende på hvilka lagförslag blifvit för ständerna framlagda, men icke antagna, kan icke annat än göra ett underligt intryck på den, som något känner de hinder, på hvilka religionsfrihetsfrågan vid denna riksdag strandade och hvarifrån trådarne i detta hänseende spunnos. Ganska betecknande är den antydning, som lemnas derom, att de många och vigtiga ärenden (önskningsmål), som blifvit till regeringens handläggning öfverlemnade, icke ha mycken utsigt för sig att på den knappa tiden intill nästa riksdag erhålla någon tillfredsställande utredning. . Att man icke kan göra sig några stora förhoppningar om den nuvarande regimens reformifver, ligger i temligen klar dag. Det har derföre icke heller kunnat förundra någon att icke i trontalet finna något ord rörande nationens lifsfråga, representationsre) formen, som en gång förklarades vara en fråga.) som icke kunde falla, — annat än den ofvannämda frasen om borgareståndets förändrade sammansättning, som synes häntyda derpå, att man nu från regeringsmaktens sida föreställer sig, att anspråken på en omfattande representationsförändring skulle tillfredsställas eller förstummas genom en och annan på hela representationens visende, karakter och inflytande intet verkande lappning på det gamla, Allt mattare och mera intetsägande ha efterhand regeringsmaktens uttalanden i afseende på representationsreformen blifvit, alltsedan man redan i trontalet vid riksdagens slut 1851 började hänskjuta denna fråga till ständernas bemödanden uti framtiden,. Vi föreställa oss emellertid, att denna riksdag icke varit utan sitt gagn för denna frågas utveckling, att folket klarare än någonsin lärt sig inse, huru bristfällig vår representation är, och att vi icke en gång uti de båda folkvalda stånden ega det värn för den politiska friheten, som man i dem trott sig ega. Men ju kla