Prestvälde contra kommunalfrihet. Vi omnämnde för kort tid sedan det regeringsbeslut, hvarigenom stadfästelse lemnats åt det förslag till ordnande af folkskoleväsendet i Göteborgs stad, som för detta samhälle. blifvit. af dertill utsedde komiterade uppgjordt och sedermera, efter att hafva antagits af vederbörande kommunala auktoriteter, med förord af så väl landshöfdingen som domkapitlet på stället, för sanktions erhållande ingafs till regeringen. Vi nämnde tillika, att detta ärende hunnit af regeringen afgöras inom den jemförelsevis korta tiden af ett par månader; under det att afgörandet af ett så godt som precist lika förslag, hvilket blifvit uppgjordt för Stockholms stad och efter lvilket det Göteborgska blifvit bildadt, under åratal blifvit fördröjdt. Äfven uttryckte vi den förmodan, att någon vägran af stadfästelse af det Stockholmska förslaget väl vore allde1s8 omöjlig; isynnerhet efter det nu gifna prejudikatet, så mycket mer som, i fall fråga blott är om sjelfva saken i och för sig, alla omständigheter göra den åsyftade förändringen ännu mera behöflig och önskvärd i Stockholm än i Göteborg; men vi omnämnde tillika den hake, hvarp hela frågan hittills utan allt tvifvel varit upphängd och ännu hänger i ecklesiastikdepartementet, neml. ett afstyrkande utlåtande af Stockholms stads konsistorium. : Departementet synes icke hafva häft något att anmärka om sjelfva saken, när det har ett konsistorium (det i Göteborg) med sig, men deremot hysa stora betänkligheter Törnände samma sak, när ett konsistorium (det i Stockholm) är afvogt sinnadt. Frågan är således, huruvida ett af Stockholms stads alla Vederbörande kommunala och civila auktoriteter antaget förslag, eller stadskonsistorii afstyrkande utlåtande skall göra sig gällande; med andra ord, huruvida en stor kommun skall hafva lof att på bästa sätt ordna sina egna angelägenheter, 1 närvarande fall särskilt huruvida den skall hafva lof att förbättra anstalterna för det uppväxande slägtets uppfostran, eller dess rätt (och pligt) i detta hänseende skall kunna trampas under fötterna af ett halft tjog prester, som icke vilja någon förbättring (ty så många äro ledamöterna af Stockholms stads konsistorium). Att någonting sådant ens skall kunna sättas i fråga, är sannerligen förvånande, och kastar ett bedröfligt ljus öfver ståndpunkten af vår samhällsfrihet; men desto mera skäl är det för publiciteten att ännu yiterligare belysa frågan. Vinnes ingenting annat dermed, så vinnes åtMinstone det, att de kommunala och civila Myndigheterna i riket kunha komma: till fullt medvetande af sin underordnade och obetydande ställning, äfvensom de få veta till hvil