andra väga de skäl, som tala för den en och den andra tydningen af ifrågavarande, alla händelser ganska märkliga företeels Östgötha Correspondenten yttrar bland annat Aftonbladetssantagande att Le: Nord icke fram kallat denna insinvation utan afsigter, lärer få tan tagas såsom säkert; men huruvida man med besagd blad bör föreställa sig att insinuationen skulle var beräknad att hos vårt hof väcka misstroende till Pa riserkabinöttet och derigenom draga detsammas sym patier tillbaka ifrån vestmakterna och åter -öfver til de fordna ryska, blifver väl en annan sak; månnt det likväl icke är antagligare att Le Nord snarar afser att underhålla eller väcka Napoleons misstro ende emot Sverge och vårt regenthus? Under närva rande politiska konjunkturer skulle Ryssland dera kunna draga större nytta, än af motsatsen. Sålänge Napoleonbestår, vill zar Alexander säkerligen icke affiscehera något heldre än en fullkomlig kordialitet till honom, deri inbegripet ett homogent bekämpande af alla revolutionära förelser, oaktadt han i alla fall måste inse att en revolution i det mellersta eller södra Europa ändå alltid blifver första berättigande signalen att möjligtvis ånyo bryta lös med bajonetten. Status quo passar sig emellertid tills vidare förträffiigt i stycke, för att jemka sig åter till det fordna europeiska inflytandet. I England har sålunda lord Derby nu åter vunnit insteg och i Tyskland har zaren uppträdt till hälften emot Danmark. Napoleons dynastiska system går onekligen också hand i hand med zarens dolda eller uppenbara intressen. Ingenting synes således lägga hinder i vägen för en framtida återvändande supremati. Under det att Rysslands aktier växa, kunna derföre allt för väl Napoleons i samma proportion sjunka. Ögonblicket för en kris kan först vara inne, när man ungefärligen befinner sig på samma diplomatiska ståndpunkt, som före kriget. Så långt också otvifvelaktig vänskap; derefter otvifvelaktig fiendskap; förutsatt neml. att man icke kan förmå Napoleon att bryta med England, i hvilket fall den förre säkerligen skulle sträcka sig ännu längre. Beträffande Sverge, har Ryssland ingenting under närvarande konjunktur att härifrån befara; för: att likväl icke förlora oss ur sigtet för framtida möjligheter — hehöfver det icke sträfva efter vår vänskap, utan endast och allenast söka att isolera -oss, alldeles som det nu gör med Danmark. För den skull blifver det äfven alltid mycket antägligare att Le Nords insinuation afser att göra effekt på Napoleons i botten djupt misstänksamma lynne, än på vårt hof. : — — Svenska Tidningen tillvitar oss alltför stor höjlighet emot en insändare. Variatio delectat? tänker vår värde trätobroder, som troligen finner, att det vanliga kältet mot Aftonbladet blir i längden litet enformigt till och med för en junkerlig och prelatensisk . krets af läsare. Vi få väl se till attlika lugnt bära denha förebråelse som de från det hållet eljest vanliga tillvitelserna: om ohöflighet och hätskhet mot olika tänkande och mot höga vederbörandes . Vi känna eljest en viss tidning, som flera gånger klagat, deröfver, att man från regeringssidan visat sig alltför förnäm och aldrig inlåtit sig på att, emot de af pressen gjorda anmärkningar och beskyllningar, äfven genom pressen framlägga nödiga upplysningar och sakutredningar. Det tyckes nästan som borde den tidningen sjelf ha ganska stort skäl att erkänna och såsom ett hugneligt tidens tecken annotera, när sådant undantagsvis någon gång sker. Det är emellertid en lättköpt dugtighet man ådalägger genom att förebrå Aftonbladet att det är höfligt, isynnerhet om man derigenom kan imponera på en och annan liberal publicist, hvars synvidd och kombinationsförmåga sträcka sig jemt och rätt till det, som för ögonblicket ligger framför hans näsa, och som sträcker sina något egendomliga och fantastiska begrepp om ridderlighet derhän, att den bör yttra. sig icke endast uti manlig kamp mot fienden, utan äfven genom att vid tillfälle oförvarandes ge sina medstridsmän ett och annat dolkstygn i sidan. De läsare, som något behålla i minnet hvad de sett och läst, är det öfverflödigt att erinra derom, att viicke utfärdat någon tacksamhetsbetygelse åt någon, för det han behagar genom pressen försvara sina egna åsigter. Vi ha endast anmärkt, att hr J. A. G:s fortsatta uppträdande innebure en gärd af aktning — idke åt pressen, för hvilken sådant kan vara temligen likgiltigt och obehöfligt — utan åt den allmänna meningen, hvilket så mycket hellre bör erkännas som ett dylikt uppträdande troligen icke är mycket egnadt att höja den ifrågavarande författarens aktier på det håll, der pressen och allmänna opinionen pläga vara föremål för konstiga uttryck; under det å andra sidan prohi itisterna helt förhoppningsfullt börja slå sina hufvuden ihop, och åtskilliga uppsatser i sjelfva Svenska Tidningen tyckas bära vittnesbörd derom, att en prohibitismens gamle, flerfaldigt affallne och återvunne sakförare åter är ute föratt fiska i grumligt vatten, möjligen med någon utsigt och förhoppning att, på samma gång junkerismen tågar in i rådskammaren, äfven frihandelsåsigterna och de mera frisinnade statsekonomiska åsigterna skola uttåga derifrån. wa