vas på deras räkning. Talaren klandrade at bankofullmäktige satt räntan alltför hög, hvar igenom hela ändamålet med lånet motverka des: Hr Schwan förklarade, att lånevilkorei vore alltför dryga och att finansministern iekt hade bordt ratificera desamma, åtminstone hade icke mer än 3. millioner. rdr bort upp taga. I sådant fall hade vilkoren kunna blifia. billigare, ty räntan för lån på kor tare tid är vanligen i samma mån bil ligare. som lånen äro mindre, då med lån. stälda. på längre tids amortering, förhållindet vore motsatt... Det hade fästat tala:ens uppmärksamhet att midt under krisen, oaktadt silfver gått ur banken och fullmäktige veterligen icke köpt några vexlar. silfver-valutan likväl ökats, och tal. hoppades att letta mystiska förhållande skulle uiredas. Hr Björck instämde bufvudsakligen med hi Schwan, men tillade, att om man, såsom han velat, hade öfverlemnat begge statslånens upptagande åt fullmäktige i riksgäldskontoret, de olägenheter, som varit förenade med de samtidiga låneunderhandlingarne för det ena och anda lånet, kunnat undvikas. Hr Brinck ansåg skulden i första hand ligga hos ständerna, som beslutat lånets upptagande på sätt som skett, och i den andra hos den, som för undsrhandlingarne användt personer, hvilka ej sktgifvit på den förändrade ställningen. —A— — De i dag ingångna tidningarne redogöra fullständigare för de vidare yttranden, som förekommit i engelska underhuset med anledning af det förhållande, hvarom Roebuck först erinrade, att nemligen Napoleon I i sitt testamente anslagit en summa af 10,000 francs åt en person, som haft för afsigt att mörda Wellington, och att Louis Napoleon skulle ha uppfyllt farbrodrens testamentariska förordnanden i detta hänseende. Mr Stirling frågade förste ministern, om han ej, vid besvarandet af grefve Walewskis not rörande Englands gästfrihet mot politiska mördare, påmint den ädle grefven, att Napoleon den store i sitt testamente formligt erkänt det politiska mordet, genom att anslå en summa af 10,000 francs åt underofficeraren Cantillon,-hvilken år 1819 försökt skjuta hertigen af Wellington uti Paris. Napoleon yttrar. nemligen uti sitt testamentariska förordnande följande märkliga ord rörande denna handling: Cantillon var lika berättigad att döda denne oligark, som han egde rätt att sända mig till klippan S:t Helena. Det var Wellingtong som föreslog denna åtgärd,. — Om Cantillons gerning lyckats, så skulle Frankrike hafva välsignat honom derföre att han befriat det från en general, som brutit pariserkapitulationen och som är befläckad med martyrerna Neys och Labedoyeres blod,. Efter att hafva anfört detta Napoleons -yttrande frågade mr Stirling primierministern, om denna pension af 10,0v0 francs blifvit utbetald af Louis Napoleons regering. — Palmerston bestred detta; testamentsexekutorerna hade under Carl X gjort afbetalningar på summan, men Louis Napoleons regering hade vägrat den återstående summans utbetalande. Men mr Stirling har sedan bevisat, att, enligt uppgift just uti Monitören, den Cantillonska pensionen verkligen blifvit till fullo utbetald; och som detta icke skett förut, så måste det hafva skett genom Louis Näpoleons regering. ——