gnan i Paris, marskalk Canrobert i Nanoy; marskalk Bosquet i Toulouse, marskalk Castellane i Lyon och marskalk Baraguay dHil: Hörs I Tours. (P. T.) BLANDADE ÄMNEN. En Amerikansk hästtämjare. Mycket uppseende har i London väckts af en amerikanare, mr Rarey, hvilken der förevisat högst förvånande prof på sin förmåga att på en kort stund tämja och borttaga skygghet från de vildaste och mest svårhandterliga hästar, en konst som beror på några hemligheter, hvilka hr R. ännu icke funnit för godt att offentliggöra, men likväl under tysthetslöfte -meddelat åt några andra personer, hvilka sedan med lika framgång som hr R. användt metoden och äro i stånd att intyga, att den hvarken innebär något slags grymhet mot hästen eller går ut på användning af droger eller magnetism. Times redogör utförligt för de förevisningar, hvilka hr Rarey haft i London i närvaro af den kongl. familjen och de med anledning af förmälningshögtidligheterna i England sig uppehållande kongl. och furstliga personer samt illustra främlingar. Af denna berättelse återgifva vi följande. Den första förevisningen hölls vid Windsor, och väckte hos de kongl. personerna så stort intresse och förvåning, att drottningen och prins Albert yttrade sin önskan, att den måtte ännu en gång förnyas. De hästar, med hvilka hr Rarey anstälde operationer, voro tre; den ene, en vacker, liflig svart häst af högst nervöst temperament, hvilken blifvit köpt för en stor summa, men återstäld såsom istadig och omöjlig att behandla. Hr Rarey hade förut opererat med denna häst, som då stod uti en spilta och slog bakut samt uppgaf ett vildt tjut, då hr Rarey närmade sig och smälde med en piska. Det sällskap, som var närvarande, anmodades att afträda under det hr Rarey lemnades ensam med hästen. Då tillträdet åter öppnades efter mindre än en qvarts timma, förvånades man af att finna djuret liggande på sida på golfvet på strået i spiltan med hufvudet något upplyftadt och mr Rarey, hvilken hästen betraktade utan något tecken till oro, liggande bredvid honom. Hr R. förblef i sin ställning, hvarvid han slog mot hvarandra hästens framoch bakhofvar, lade sig med hufvudet lutadt mot hans lår och slutligen drog en tung skottkärra mot och rundtomkring den ännu liggande hästen, utan att hos honom framkalla ringaste tecken till fruktan. En följande dag i närvaro af ett annat sällskap visade sig att hr Rareys herravälde öfver djuret blifvit fullkomligt. Bland annat slog han trumma på hästens rygg och öppnade ett paraply midt i hans ansigte, hvarvid hästen förblef orörlig utan att visa något tecken till fruktan. Samma häst undergick sedermera enahanda behandling inför drottningen. Den andra hästen, med hvilken hr R. vid detta tillfälle experimenterade inför hofvet, var ett ungt, oinridet föl från en prins Albert tillhörande farm, och hvilken häst aldrig blifvit på något sätt dresserad och hr R. aldrig förr sett. Hästen inleddes vid ett tåg och lemnades ensam med hr R. under det sällskapet några ögoublick aflägsnade sig. Då man åter kom in, fann man detta vilda föl liggande på mar ken och hästtämjaren sittande på honom, obehindrädt handterande hans fötter och andra delar al hans kropp, ihvarunder djuret förblef helt och hållet passivt; , Slutligen infördes en vacker rödbrun -officershäst, äfven tillhörande prins Albert. Denna häst. som var särdeles eldig och alltid visat sig skygg, ansågs skola trotsa alla hr Rareys tämjningsförsök; men resultatet blef likväl icke mindre lyckligt än vid de: föregående fallen. Innan kort låg hästen på marken, ; lugn och undergifven, och tämjaren kröp mellan hans ben, satte sig på hans skuldror och höfter och slog tillsammans hans hofvar. Derpå befallde han hästen att resa sig, hvilket djuret genast gjorde; hr R. hoppade upp på dess rygg, höll ett paraply öfver dess hufvud och slog tapto på en trumma. Under allt detta förblef hästen undergifven sin nye herre, nästan orörlig såsom en staty. skådarne voro: utom sig af förvåning och man gjorde sig den frågan, om denna konst berodde på rent personliga egenskaper hos hr Rarey, i hvilket fall den icke vöre af stor allmän nytta, eller om den kunde meddelas åt: andra. Hr-R. har sålunda besvarat denna fråga, att. han vid Windsor under strängaste tysthetslöfte meddelade hemligheten åt generalmajoren sir Richard Airey, lord Alfred Paget och öfversten Hood. Lord Paget, som nu är enlika drifven hästtämjare som hr Rarey sjelf, gaf inför drottningen. och hennes höga gäster ett lika lyckadt bevis derpå. Då, -efter det lord Alfred blifvit en kort stund lemnad ensam med hästen, sällskapet åter erhöll tillträde, satt -lorden : på den å marken liggande hästen, smekte honom, handterade hans ben 0, 8. Vv. och, utan att framkalla skygghet. Derefter infann sig hr Rarey: med den förr omnämda svarta hästen, hvilken nu var fullkomligt dresserad. Hr R. ställde sig i ena ändan: af ridhuset och kallade hästen, hvilken blifvit -lemnad i andra ändan och genast på ett lekfullt sätt i-kort galopp närmade sig honom; lade sig ned på; befallning, uppreste sig och följde honom såsom en hund omkring :banan. Under dethästen låg på marken; lades en:planka på honom och uppför denna. sköt hr R..en skottkärra. Då hästen åter kommit på benen, besteg hr Ri. honom och satte sig på hans länd, med ryggen vänd åt hans hufvud, slog trumma och smälde med en iska öfver honom, utan att deraf någon rörelse eller fruktan föranleddes. Hrr Airey; Paget och Hood: förklara, att uti hästens behandling icke förekommer något, som på minsta sätt skulle såra en finkänslig åskådares ömhet för djuren eller något puts af kemisk eller fysikalisk beskaffenhet. Hr -Rareys-teori är, att hittills all vår behandling af: detta ädla djur, åtminstone : uti dresseringens första stadier, har grundats På helt .och hållet felaktiga och grymma åsigter om ästens natur och oafbrutet varit utmärkt för.-onödig våldsamhet; hvilken åstadkommit motstånd och utveckling af dåliga egenskaper hos djuret, hvarigenom det onda blifvit förevigadt. Den princip, som hr Rarey följer, är deremot den största godhet och ömhet mot hästen, då ändamålet är att öfvertyga honom om, att menniskan är hans naturliga herre och vän, och väcka djurets förtroende. Hr Rarey vänder sig till hvad han kallar hästens förstånd och tillgifvenhet och uppgifver att detta är hemligheten af hans framgång. 4 Hr Rarey är en smärt person vid omkring 30 års ålder och har uti Ohio, der han blifvit uppfödd, alltsedan gossåren haft en afgjord förkärlek för hästar och benägenhet för deras dresserande: I början hade detta skett efter det gamla systemet, men hr Rarey fann snart dettas ofullkomlighet och an vände med stor framgång sin upptäckt. Under sina experimenter:har han fåtti en arm och begge benen afbrutna af: vilda höstar från prairierna. Undersökning af hans system lärer komma att ske för engelska regeringens räkning. Rättelse: I gårdagens blad; artikeln Också ett ord om det nva-statslånet,, står på 24:e raden uppifrån: ett lår