bekostnad. Tills denna tvist blir afgjord — må hända, om vad eger rum, först efter några år — skulle således vägens lagning få bero och mångtusen vägfdrande äfventyra lif och egendom! I hvil ken annan landsända som helst, utom Stockholms län, en sådan -händelse som denna inträffat, skullc vederbörande myndigheter dragit försorg om skadans reparation förmedelst disponibla medel, för att sedån, här ersättningstvisten blifvit afgjord, utsöka sin :;ordran, der den borde tagas. ESR — I ett tyskt blad läsas följande betraktelser rörande flyktingsfrågarf, i afseende på de anspråk, som franska regeringen nyligen framstält till Schwei:: Denr lidelsefulla sinnesstämning, som beherrskar Ludvig Napoleons regering alltsedan attentatet af den 14 Januari, har nu äfven uppenbarat sig i de fordringar den i afseende på flyktingarne framstält till de mindre staterna, och i Schweiz har härigenom en rörelse blifvit framkallad, som kan ha ett ganska vigtigt inflytande på förbundets ställning till kejsareriket. Ludvig Napoleon har fordrat, att schweiziska förbundsregeringen skulle aflägsna flyktingarne från kantonen Geneve, och försända dem till det inre af landet. Detta är en fordran, som hvarken förbundsregeringen eller kantonen Geneve kan uppfylla. De skulle förnedra sig till franska kejsaredömets vasaller, i fall de fogade sig härefter, och ett dylikt anspråk måste så mycket bittrare anslå schweiziska nationens känslor, som den en gång förklarat sig beredvillig att skydda Ludvig NaRR emot Ludvig Filips fordran att utvisa onom, och för denna vägran icke ens skydde äfventyret af ett krig med Frankrike. Förbundsföreningen har, då den tillkännagaf sig hafva emottagit ifrågavarande not, uttryckt sin ledsnad öfver, att den kommit under offentligheten, och befarar, att underhandlingarne öfver flyktingsfrågan härigenom komma att betydligt försvåras. Häraf erhåller man ett ganska tydligt begrepp om förbundets ställning till kantonerna. De senare skola aldrig gå in på, att förbundet gifver efter, och allraminst skall Geneves radikala regering vilja eller ens kunna någonting sådant. Den kan väl förklara sig beredvillig att utöfva en strängare -kontroll öfver de talrika flyktingarne i sitt land; men att fördrifva dem, hvilka sedan flera år tillbaka der bosatt sig och föra ett stilla lif, vore ett barbari, för hvilket hvarje schweizare skulle blygas, och som det på inga vilkor ville tillåta sig. Och huru är det för öfrigt i ett så öppet gränsland som Geneve ens möjligt att förhindra flyktingar att: inkomma på dess område? Skulle det väl Ludvig Napoleon till behag omgärda hela kantonen med gensdarmer, och behandla hvarje till Geneve ankommande främling såsom misstänkt, och om möjligt inspärra honom intilldess han bevisat sig verkligen vara innehafvare af sitt pass? Endast härigenom kunde man erhålla en garanti för franska regeringen, men denna har ju sjelf å sin sida kommit till den erfarenheten, att i trots af all polisuppsigt i Paris det icke är för henne möjligt att hålla oförvägna flyktingar ifrån sig, och att det -bedröfliga spionsystem, som korrumperar en stor del af Paris befolkning. användes utan någon nytta. Ludvig Napoleon var efter attentatet den 14 Januari tvungen till den förklaringen, att hans polis till ingenting dugde. Om man sätter. dessa skäl emot franska regeringens anspråk, så kan den senare förnuftigtvis icke göra någonting annat än att öfverlåta åt förbundsregeringen sjelf att vidtaga de mått och steg den finner för godt-i afseende på flyktingarne. Den har häruti städse visat sig så medgörlig som möjligt: så mycket större rätt har den derföre nu att tillbakavisa en sådan fordran som Ludvig Napoleons; och denne skall sjelf genom dessa anspråks framställande förlora alla de sympatier, lem han såsom medborgare i kantonen Thargau förvärfvat. o— 2