STOCKHOI-M den 17 Febr. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 8 Februari. Det är fullkomligt säkert, att man ursprungligen önskat vidtaga långt strängare åtgärder och ge långt friare. utrymme åt polisgodtycket än hvad som skett genom den nya ?säkerhets?lagen och hvilket i sanning synes vara ganska tillräckligt äfven i ett land, som vore förklaradt i krigstillstånd. Hvarje makt har inom sin omgifning ifriga rådgifvare, mycket benägna att öfverskrida alla gränsor, om ej för annat, åtminstone för att ådagalägga hela styrkan och vidden af sitt nit och gin trohet. Klok är den regent, som vill och kan stäfja dessa utbrott af nit, hvilka, med anspråk att rädda regeringarne, sätta dem i misskredit, göra dem impopulära och slutligen komma dem på fall. : Att såsom det skett genom 7 uti den ifrågavarande säkerhetsakten fastställa en kategori af politiskt misstänkta personer, hvilka icke skola komma i åtnjutande af allmänna lagens skydd för sina personer och handlinar har naturligtvis gjort ett, mildast taladt. ljupt obehagligt intryck på alla jurister och för öfrigt på hvarje menniska, som icke höre: till de rentaf fanatiska bland kejsarens trogne Emellertid är. det dock i alla händelser et stort svalg emellan en sådan lag och de stadganden, hvarom det varit fråga och hvilke skulle hafva stält under den hemliga polisen: uppsigt alla politiska samspråk inom salon gerna. Jag bekänner mig ha svårt att fatta mom hvilken af vårå officiella hjernör er dylik id, värdig: Galbas, Othos och Vitelli tider, kunde ha uppstått. Emellertid har, som jag äfven yttrat i mit: förra bref, attentatet den 14 Januari haft samma verkan som dylika handlingar alltid haft nemligen ökad stränghet i handhafvande at strafflagarne samt lifligare efterforskningar från polisens sida. Hr Milhaud, en af våra ny: millionärer, har, som man berättar, haft tillfälle att öfvertyga sig om att denna polis har sitt öga öfverallt. Han hade med telegrafer skrifvit till en af våra litterära ryktbarheter. hr Alfons Karr, som nu befinner sig 1 Nizza. följande trenne enkla ord: Den svarta rosen. Denna svarta ros har synts polisen ega en ganska misstänkt färg, och i alla händelser vara af natur att fordra förklaring. Den hemlighetsfulla depeschens afsändare har blifvit förekallad och allt har omsider erhållit en nöjaktig förklaring. Hr Milhaud, som är tidningsegare, hade af br Alfons Karr bestält en roman. Det enda:som återstod var, huruvida detta arbete skulle få titel af den svarta rosen eller den hvita rosen. Hr Milhaud tyckes ha föredragit den svarta rosen, och det var detta som han i sin telegrafdepesch gaf tillkänna för författaren. Denna lilla anekdot har naturligtvis här, midt under den rådande förstämningen, framkallat mycken munterhet. Ibland följderna af attentatet den 14 Januari är det en, som säkert icke har kunnat undgå er uppmärksamhet, den nemligen, att denna förfärliga händelse, som erinrat om vigten af statschefens existens, och som på nytt upplifvat den föreställningen, att kejsardömet kunde falla med kejsaren, har föranledt den senare att klart framhålla systemets militäriska sida. Adresserna från armån, Frankrikes indelande uti fem stora militärbefäl, inrikesdepartementets öfverlåtande i en af allmänna omdömet icke så särdeles väl noterad generals händer, polisprefekturens bestimmande, som man påstår, åt en annan general, m. m., allt detta ger tillkänna, att Napoleon III, om man vill bestrida honom hvad rätten säges ha gifvit honom, anser nödigt att visa hvad han eller hans dynasti skulle kunna erhålla af styrkan. Tilläfventyrs är det ock icke ensamt framtiden, som han härvid tager i betraktande. Det närvarande kan ock möjligen ingå i dessa beräkningar. Undersökningar, noggrannare och hemtade från säkrare håll. än dem prefekterna kunnat. lemna, synas hafva öfvertygat derom. att de politiska jäsningsämnena ingalunda ärc så fullkomligt släckta, som hrr prefekter påstå.