Hurnoledes man må rikets ständer förehålla, att de skola få den rätta tron angående anslaget till Stookholms befästning. Allmänheten minnes: säkert ännu, huru hr öfverste Ericson, en af dagarne innan den kungliga propositionen om det stora jernvägssystemet skulle förekomma hos ständerna, inbjöd till ett föredrag på stora börssalen, för att ådagalägga detta systems förträfflighet, och huru de vackra orden och de vackra kartorna, som förevisades vid tillfället, uppmjukade många ännu stela och tviflande riksdagslynnen. . En dylik taktisk manöver kommer nu äfven att ega rum för att omvända de klentrogne i frågan om anslag till Stockholms befrästande. : Emedan två stånd i denna fråga stannat emot två — adel och presterskap, som beviljat det förra, dock med en stark minoritet, det senare utan votering, emot borgareoch bondestånden, som ansett några anslag ör : närvarande icke angelägna — kommer saken att inom få dagar afgöras genom votering i förstärkt statsutskott mellan dessa olika meningar. Af denna orsak äro nu Jledamöter af riksstånden i allmänhet och af förstärkta statsutskottet isynnerhet underband vänligen inbjudna att i morgon torsdag åhöra ett föredrag af hr generalmajoren Meyer, angående fördelen af den ifrågavarande befästningsplanen. Som sammankomsten icke är alldeles offentlig, tro vi oss icke böra omtala sjelfva lokalen der föredraget skall hållas, helst som de tillsagde känna den i alla fall; men man har anledning förmoda, att icke blott det lärda i föredraget, utan framförallt de eleganta och väl kolorerade ritningar, som vid tillfället komma att förevisas, skola medföra samma lyckliga effekt på det förstärkta, som de redan utöfvat på det ostärkta statsutskottet, så att majoriteten ej mankerar vid voteringen, lika mycket om den också är knapp, blott resultatet vinnes. Huruvida hr generalen ämnar inlåta sig i besvarande af den frågan: Hvarföre anslaget skulle vara nödvändigt just nu, innan planen i dess helhet blifvit framlagd och regeringen ens pröfvat den, kan man ej veta på förhand. Detta tillfälle påminner oss eljest om ett annat, då vi en gång hörde en komminister på landet predika om det stora fiskafänget. Han liknade sig dervid sjelf, der han stod på predikstolen, vid en andelig fiskare, utropande bland annat till församlingen: Se, jag kastar ut mitt nät ibland eder, käre vänner! Det måtte väl i Herrans namn åtminstone fastna en eller två själar deri, och jag skall då vara nöjd för denna gången.