RIKSDAGEN. DAGENS PLENA. Ridderskapet och Adeln. Till behandling punktvis företogs lagutskottets betänkande n:r 65 om ändring i konkurslagen, dervid hr von Kock anmärkte, det han icke hade något emot att en sådan skrifvelse, som utskottet i första punkten föreslagit, till regeringen aflåtes, men ansåg lagutskottet hafva hyllat af motionärerne framstälda oriktiga grundsatser, hvarföre talaren fruktade ett tillbakagående i stället för ett framåtskridande, i händelse ,regeringen skulle afgifva en proposition i samma syftning. Bland annat vore orimligt, att ?; pluralitet skulle kunna tvinga den öfriga , att t. ex. antaga ett ackordsanbud, som kan föranleda minoritetens ruin: En hufvudsaklig: ändring vore att få konkurser så fort som möjligt afgjorda; att skärpa ansvaret för bedrägliga gäldenärer samt lemna större frihet åt cessionanter, som genom olyckor kommit på obestånd. Genom nu afgifna förslag synes man vilja stifta en särskilt lag för köpmän, då man i andra länder deremot söker göra en dylik lag lika tillämplig för alla. För öfrigt ansåg talaren att man icke bör hemta grunderna för en konkurslagstiftning från utlandet, der dessa lagar äro stiftade för personer, som lärt sin konst i Hamburg,, och afse de mest skandalösa rättegångar och bragder af gäldenärer. Egentliga afsigten med anmärkningarne vore, att rifvelsen måtte uppsättas så att rikets ständer icke förkasta eller gilla de grundsatser, som äro nedlagda i utskottets betänkande. Gr. Sparre yttrade att utskottet, uttalat ickenågon förkastelsedom öfver lagförslaget till konkurslagstiftning, utan allenast sagt, att förslaget synes hafva förefallit dem, som deröfver afgifvit yttrande, mindre tillfredsställande. Talaren, som förut ansett en zenomgripande förändring uti ifrågavarande lag obehöflig hade, efter allvarligt studium af nämde lag, kommit till den slutsats, att en grundlig förändring deruti vore af nöden. Hvad beträffar att lagen skulle vara olika för köpmän och icke-köpmän, vore sådant alldeles nödvändigt, emedan dessa verka i så olika kretsar; köpmannen har affärer med hela verlden, icke-köpmannen för det mesta blott med sin närmaste omgifning. Enda anmärkningen, som mot förslaget inom utskottet förekom, Hade varit att gäldeären icke ålägges ovilkorligen göra konkurs, så snart han upptäcker sig vara insolvent, utan att det synes innebära en uppmaning till honom att dermed dröja tilldess någon af fordringsegarne yrkar hans försättande i konkurstillstånd. Talaren bemötte anmärkningen i afseende å röstpluraliteten, och ansåg stadsandet i detta fall enligt med handelns sanna intresse; ty det vore orimligt att en enda illvillig forIringsegare kunde förhindra ett för alla parter förnånligt ackord samt ofta genom sin tredska tillsvinga sig full betalning för sin fordran, på de öfrises bekostnad, hvarvid ofta händer, att dessa senare å göra sammanskott, föratt tillfredsställa den förres sirighet eller möjliga hatfullhet. Talaren anhöll om vifall: är G. Cederschiöld ville helt och hållet till Kongl. Maj:t öfverlemna att framkomma med förslag i ämaet, i händelse Kongl. Maj:t ansåge tiden derför vassande, hvarföre ock talaren yrkade afslag. Skulle ådan proposition icke nästa riksdag aflemnas, står let ju hvarje enskilt riksdagsman fritt att väcka notion om hvilken ändring som helst i konkurslasen. Skulle ståndet bifalla skrifvelsens aflåtande, bör ten ställas i allmänna ordalag och icke uttala grund.atser, som icke äro riktiga. Hr Hjerta förordade en gkrifyelses aflåtande, isynwerhet derföre, att till följd af de snart sagdt vanä:ande bestämmelserna i nuvarande konkurslag gällenären altid måste frukta att göra konkurs, hvaröre han i det längsta dermed drager ut på tiden, något varmed både dömare och borgenärer under sådana örhållanden icke anse sig kunna räkna så noga. Junkten blef af ståndet bifallen, De tvenne sista punxterna, angående partiella änIringar af engällande konkurslag, gillades utan diskusson. 4 Samma utskotts betänkande n:0. 66, om förändring domkapitlens organisation, föredrogs derefter och gillades af hr N. Tersmeden, som förordade dompro sten Brings reservation, Grefve Sparre förordade utskottets förslag, hvilket ar Carleson äfven ansåg bättre än hr Brings reservation; hvars hufvudsyfte vore att utestänga lekmän från domkapitlen, ehuru sådant ej vore med tydliga ord uttryckt. Talaren ansåg dock 2 S, som innefatjar sättet för val. af ledamot i domkapitlet, vara alldeles oduglig, hvarföre han ock yrkade afslag, i den händelse icke någon ändring, genom en återremiss, xan under riksdagen vinnas. Sedan hr G. Cederschiöld yrkat bifall samt hr Carleson begärt återremiss, blef utskottets betänkande godkändt. Samma ptskotts betänkande n:o 67, angående de sgenskaper, som böra innghafvas af den som antases till konsistoriinotarie, ansåg hr G. Cederschiöld vöra förkastas, emedan den erfarenhet, han har af konsistorii domar, ingifvit honom den öfvertygelse att nämde auktoritet ofta har ganska klena rättsbeSropp. Betänkandet förordades af grefve Sparre och difölls. Hr af Zillens motion om indragning af riddarhusvakten m. m. framkallade ett bemötande af friherre ederström, som ansåg ridderskapet och adelns värdighet framför öfrige stånd fördra bibehållande af lenna vakt, hvarförs talaren yrkade att frågan geaast skulle behandlas och läggas till handlingarne, nyaremot hr G. Cederschiöld ansåg, att om man, såsom förre talaren påstått, hyste undseende för ålderdomen, borde man remitterå frågan till riddarhusutskottet utan sådana anmärkningar, som nu blifvit gjorda, Motionen lades till handlingarne. Presteståndet. Efter justeringen af skäliga skrifvelser, protösoller och protokollsutdrag föredrogs lagutskottets besänkande n:o 65, tillstyrkande en skrifvelse att rege