Hakodadi voro de förnämsta mötesplatsern: för de begge vestmakternas flottor. Der långvariga vistelsen i Japans hamnar af tjugc väpnade ångfartyg eller. segelfartyg, hvaraf dc begge flottornas afdelningar i dessa farvatter bestodo, medförde dessutom ett resultat, hvar öfver man ej kan annat än lyckönska sig. Japanerna hade förut blott lärt känna Nordamerikanska Staterna såsom väpnad sjö makt; närvaron af de franska och engelska flottorna. lärde. japanska myndigheterna at! bättre uppskatta de särskilta vesterländska makterna. Det resultat, som de förenade flottorna vunno, var så mycket vigtigare, som Ryssland redan utöfvar ett fruktansvärdt inflytande i Japan, likasom i Kina, och hvilket röjde sig genom några ord af en bland de förnämsta embetsmännen i Japan: Ryssland har ett tycke för Japan, yttrade siogunen till amiral Perry 1854. Men långt förut hade detta tycke röjt sig, dels genom amiral Putiatins ambassad, dels, och ännu tydligare, genom försöket att taga i omedelbar besittning Anivaviken, på den södra ändan af den delvis till Japan hörande ön Sagalin, till hvars norra del ryssarne ha en beqväm väg öfver det smala sundet vid öns norra ända, helt nära Amurs mynning och det ryska nybygget Nikolajewsk. Aniva ligger norr om de nordligaste bland de öar, som bilda det egentliga Japan. En ibland de förnämsta beledsagarne af det japanska sändebud, som affärdades för att protestera mot inkräktningsförsöket, var den Japanske guvernörens tolk under vårt vistande vid Hakodadi. Huru många gånger, vid de talrika tillfällen då hans tjenstgöring kallade honom ombord på vår fregatt och befriade honom ifrån hans embetsbröders ängsliga öfvervakning, erkände han icke att japanska styrelsen härledde från vår krigiska närvaro, i granskapet, det nyssnämda bådskapets framgång och ryska mynligheternas skenbara eftergifvenhet! Huru många gånger studerade vi ej tillsammans, med kartan framför oss, ryssarnes inkräktande ramsteg från sina frusna öknar mot söderns ikare trakter! Om man någon gång kunde vå den japanske embetsmannens ansigte läsa n sällsam rörelse, så återtog han snart sin tams tillgjorda lugn och sade blott: Hvaröre sluter ej Frankrike förbund med oss ? På denna fråga följde en mängd andra, som cke blott röjde hans önskan att vinna uppysning om de särskilta europeiska folkens volitiska ställning, deras syften och deras nakt, utan äfven en verklig kännedom om lenna ställning och dessa syften. Samma åsigter och tänkesätt uttryckte sig innu mera fritt och öppet, såväl i uppförande om ord, vid de många nästan förtroliga samalen med alla de japanske embetsmännen: (Forts. följer.)