a nn RA vg RR Er i att de begge stora vestmaktern tyckas vid sina förberedelser till kriget emc det -himmelska riket äfven hafva fästat si uppmärksamhet på Rysslands planer. Vi hafv sedermera funnit denna förmodan bekräftad fonom en uppsats af en fransk sjöofficer evue des deux mondes för den 15 Januari med rubrik La Chine å la veille de la guerre Författaren. har sjelf deltagit i expeditione till Japan, Mandschuriet och Korea, och lem nar både derom och om meningen med de äfven nu pågående franska rustningarne mo ett af Kinas södra gränsland, Anamj åtskilligs nya upplysnidgar, hvilka ega eft intresse föl dagen, med afseende på de stora rörelser som bebådas i östra Asien. Vigten af de ryska nybyggena Nicolajewsk och Alexandrowsk, snedtemot Japan, hvilkas sjelfva tillvaro man kan säga först upptäcktes genom de engelska och franska expeditionerna i dessa farvatten under sista kinesiska kriget, och den framtid, som synes beredd åt dessa nybyggen, kunde ej undfalla de sallierade makternas uppmärksamhet. England, allvarsammast hotadt i afseende på sina handelsintressen, satte sig först i rörelse: Genom sitt vågsamma inträde i Nangasakis inre hamn, sönderslet amiral Michael Seymour de nyss afslutade traktaterna med japanska hofvet i Jeddo, och tillkännagaf den nya riktning, som Englands politik ansåg sig böra följa. Detta tilltag af en så erfaren man som amiral Seymour, månne det ej röjde att tiden för eftergift och återhållsamhet var förbi och att Storbritannien ärnade på dessa aflägsna kuster eröfra ett politiskt inflytande, jemnhögt med hvarje annan europeisk-makts? Det var grundstenen till. den gränsmur, som efter vestmakternas mening bör hejda Rysslands allt uppslukande framfart. Från samma stund kunde man äfven förutse kriget emot Kina. Och då England slutligen väpnade sig emot detta rike, inträffade — likasom för att icke lemnanågot tvifvel öfrigt angående verkliga anledningen till det tagna steget — att en ibland de mest aktade tidningsorganerna i den anglokinesiska kolonien, nemligen HongKong Register, den 10 Mars förlidet år offentliggjorde en insänd (communicated) uppsats, författad, efter hvad vi tro, af en ibland koloniens, mest inflytelserika personer, och som vi här. införa ordagrant: Man kan icke utan öfverraskning skåda samma hvälfningar upprepas efter ofantliga tidsförlopp och i länder och ibland folkstammar, som äro helt och hållet olika hvarandra. För många århundraden sedan bodde vid Thraciens gränsor en ätt småtyranner, som beherrskade Macedonien, på samma tid då Greklands fristater, framskridande i vetenskap ock konst, skapade en civilisation, som ännu i vissa fall är vår närvarande öfverlägsen. Namnet af den nordliga envåldsstaten framskymtar knapt hos de klassiska författarne ur det töcken, som för dem höljde den bebodda verldens gränsor. Hastigt skingrar sig dimman och Macedoniens män resa sig; och sedan de med svek underblåst nationalafunden emellan fristaterna och underlagt sig Grekland, i trots af dess civilisation, dess krigare och dess talare, begagnade de dessa samma grekers mod, skicklighet och kunskaper, för att eröfra Asien. Har ej storfursten af Moskwa i århundraden varit för Europa en myth, att jemföra med Presten Johan sjelf? Hvad bekymrade sig väl Wallenstein, när han förde sina röfvareband till Litzen, om den aflägsne tartarhöfdingen; som. Gustaf Adolf den store sjelf ej visste. mer om, än : att det var en barbarisk granne? Och likväl. hade icke ett århundrade förflutit, innan huset Habsburg erkände denne grannes kejsarvärdighet; och två sekler efteråt nödgades detta stolta hus tacka en Romanow för bevarandet åt detsamma af den helige Stefans krona. Måtte Europa taga varning af hvad häfderna berätta oss om Grekland; ty en strid å Nf och död pågår i Östersjön, i Persien, i Stilla hafvet, emellan Europa och den stora makt, som i norden lurar på verlden, och Hvars herrsklystnad finner ingenting för stort eller för litet — hvarken byn Bolgrad eller kejsardömet Kinal Dessa betraktelser visa grundprincipen till den strid, hvari England befinner sig med Kina; jemte den måhända förnämsta anledninen till utbrottets påskyndande. Hvilka hänser som än må inträffa i Hindostan, hvilka svårigheter som framtiden än må hålla i beredskap åt drottning Victorias kabinett för att qväfva myteriet ibland ostindiska kompaniets troppar, så hysa vi ändå tillit till den anglosaxiska stammens ihärdiga kraft, och tro att hvarken dessa händelser eller dessa svårigheter någonsin skola få välde nog öfver Englands statsmän, för att hos dem bringa i förätenhet de vigtiga intressen, som kriget med Kina är kalladt att ordna eller de verkliga vådor, som det bör förebygga. Att draga sig ur den strid, hvari det med så mycken stolthet inkastat sig, skulle detta ej för England innefatta ett frånträdande af den rang ibland verldsmakterna, som det tillkämpat sig genom så många oförtrutna ansträngningar, och vid hvilken det ej kan bibehålla sig utan genom att visa sig öfverlägset den svåra ställning, hvari oförutsedda omständigheter försatt det? England må i äng taga hvilken väg som helst, så är framtiden icke oviss; det värf, som det-kunde frånträda, såsom öfvermäktigt dess krafter, skulle otvifvelaktigt öfvertagas och utföras af något annat folk, som tog dess ärofulla roll i arf.Den strid, som begynts i Kanton; är i sjelfva verket icke någon enskilt tvist emellan två folk; de intressen, som der stå på spel, äro icke: uteslutande. materiella; det är en strid emellan två täflande civilisationer, en sanningens strid emot förvillelsen, en strid emellan det upplysta, genom kristendomen pånyttfödda Enropa och det yttersta Asiens barbariska samhällen, Då stridsteatern vidgar sig på detta sätt, REN tg a KARE RS I IEA PINS Sr SES NIF å hå