SPANIEN. Inom cortes framstäldes åtskilliga interpellationer af hr Santa Cruz, en medlem af Esparteros kabinett, i anledning af den senaste ministerkrisen. Han frågade kammarens majoritet, i hvilken afsigt densamma valt hr Bravo Murillo till president, tvärtemot regcringens önskan; den afgångna ministeren, hvarföre den icke gjort bruk utaf det upplösningsdekret, som: drottningen underteknat; samt slutligen den närvarande ministeren om dess program. Kammarens majoritet svarade så godt som intet, och premierministern Isturitz förbehöll sig att få afgifva kabinettets progran under adressdebatten. Deremot talade hr Martinez de la Rosa länge till det afgångna kat binettets försvar, och sökte ådagalägga, att kammarens majoritet, genom att välja Br Murillo till president, förklarat sig för 1 s reformer, möten inom slutna dörrar, samt afskaffande af de institutioner, i kraft af hvilk: cortes utgjorde folkets representation. Detsenast afgångna kabinettets politik hade vari att icke nedrifva för att återbygga nytt, uta att förbättra det bestående. Dess progran var 1845 års konstitution. Oaktadt talarer gjorde de häftigaste utfall mot Bravo Murillo. svarade denne likväl intet, hvaraf man drager den slutsatsen, att han icke uppgifvit hoppet att komma till styret för att verkställc 1832 års reformer. Dagen derpå upplästes adressen, utan att Isturitz lemnade de utlofvade upplysningårne rörande regeringens program. Men af hvad som föregått inom adressutskottet vet man, att han kastat öfver borå nästan alla de förberedande åtgärder, son vidtagits af hans föregångare. Till återtjens derför har majoriteten i adresskomiten lofva honom sitt understöd, AMERIKA. Under rubriken Kolonisationen mot söder meddelar presidenten Buchanans officiella organ Washington Union följandeuppsats. som på ett betecknande sätt redogör för det nordamerikanska: kabinettets politik i fråg: om förvecklingarne med Nikaragua och der Waelkerska -expeditionen, Buchanans organ. yttrar sig som följer: Det finnes,om man: fäster afseende pi blotta exemplets makt, endast två vägar, på hvilka våra institutioner med framgång kunne utbredas mot söder, nemligen först genom er fredlig invandring af enskilta medborgare. för att på lagligt sätt söka sm utkomst i det nya landet, såsom det skedde i Texas, samt dernäst genom regeringens mellankomst, antingen genom traktater eller krig, Florida och Kalifornien. Nationen är böjd att betrakta Walkers sjöröfvartåg såsom beslägtade med de händelser, hvilka föranledde. att Texas blef först förklaradt såsom sjelfständig stat, samt derefter införlifvades med unionen. Men man glömmer, att uti Texas vore alla de första stegen fredliga och lagliga, då deremot de som vidtagits mot Nikaragua varit alltigenom olagliga. Uti förstnämde fall var det en hel räcka af fredliga tilldragelser, som dock slutade med en krigisk sammanstötning; i andra fallet söker man ati springa utvecklingen i förväg, för att genast komma till krig och blodsutgjutelse. Att erhålla traktatsenliga privilegier på att anlägga jernbanor, kanaleroch vägar öfver Panamanäset, att befolka de trakter, som genomskäras af dessa kommunikationsmedel, med fredliga handtverkare, åkerbrukare och handlande, samt sålunda gradvis förse landet med en växande och välmående befolkning af vårt eget blod, hvilken skall vara gerna sedd i landet, emedan den medför rikedom och välstånd, — detta är det enda säkra sättet att varaktigt grundlägga våra institutioner i dessa trakter. På detta fredliga sätt skola vi snart kunna räkna en anglosachsisk befolkning af tusentals nyttiga och gerna sedda medborgare. då deremot en sjöröfvarpolitik, efter långva riga krighändelser, endast skulle gifva oss hundratals i landet hatade våldsverkare. Man säger, att söderns intressen kräfva, att sjöröfvareexpeditioner tillåtas, om de också icke direkte gynnas; oss förekommer det deremot. som om söderns fiender icke skulle kunna påfinna bättre medel än dessa, för att bringa dess sak till undergång. Men skulle vi besluta oss att med makt grundlägga våra institutioners utbredning mot söder, så må det ske genom öppet och ärligt krig, under regeringens ledning och autoritet. Ingenting skulle vara lättare, än att finna anledning till strid med de centralamerikanska staterna och den spanska regeringen, om vi traktade derefter. Om vi derföre, i strid med vår tidigare politik, skulle vilja med makt utvidga våra gränser mot söder, så må det ske genom hederligt krig, men icke genom sjöröfvartåg. Det är omöjligt att tro, att kongressen skulle indirekte sanktionera ett hemligt krigssystem. soma fördömes af folkrätten och hela verldens offentliga mmening, men sakna dristighet och möd att förklara öppet och hederligt krig, för ait uppnå det mål, som veterligen åsyftas mec dessa sjöröfvartåg. RIKS