1 konventikelfrågan. Som man kunde vänt: voro meningarne mycket delade: Hr Bodell höll ett längre föredrag, hvars andemening icke var lätt att fatta. Talaren sade sig bålla på den evangeliskt lutherska lärans renhet, men ansåg oriktigt att med verldsliga vapen bekämpa villfarande lärosatser, hvarföre han yrkade afslag å betänkandet. Hr Lallerstedt talade. deremot för bifall. Sedan bondeståndet äntagit utskottets förslag, ansåg han att, då det icke väsentligt skilde sig från Kongl. Maj:ts proposition, ståndet borde antaga det oförändradt, oaktadt alla deri befintliga -brister, hvilka talaren erkände, samt derefter inbjuda adeln att förena sig i samma beslut. På detta sätt kunde frågan ännu hållas öppen. Uti denna åsigt instämde hufvudsakligen hir Björck och Kistner. Med mindre än att antaga utskottets förslag utan alla förändringar kunde ingenting vinnas, och detta borde hafva varit tydligt för en hvar. Det oaktadt framstälde hr Henschen alla möjliga anmärkningar emot förslaget och yrkade deri åtskilliga förändringar. : För afslag talade, utom hr Bodell, hrr Stolpe, Wetterberg och några andra. För hr Stolpe var all förändring i nu gällande tvångslagar alldeles öfverflödig, och landsförvisningsstraffet borde icke Keller upphäfvas. Han nekade till och med, att förföljelse för religiös öfvertygelse någonsin i Sverge egt rum, och talade om husagan på ett sätt, som tycktes visa att han ansåg densamma lämplig för att hindra sekteriska rörelser. Hr flasselrot redogjorde för sin reservation, som hufvudsakligen öfverensstämmer med regeringens förslag. Vid voteringen antogs utskottets förslag till författning angående dem, som omfatta villfarande lära, med 23 röster mot 20, som röstade för afslag; hvarefter hr Lallerstedt föreslog att adeln skulle inbjudas att förena sig i borgareoch bondeståndens beslut. Denna fråga begärde hr Stolpe: på bordet, naturligtvis i akt och mening att fördröja inbjudningens aflåtande. Hvad angår konventikelfrågan, så yrkade hr Björck, att borgareståndet, sedan det nu i en del frångått regeringens förslag, måtte besluta, att kongl. plakatet af den 12 Januari 1726 skall helt och hållet upphäfvas, och häruti instämde hr Lallerstedt, Hasselrot och Bodell, hvaremot hrr Henschen yrkade antagande af utskottets förslag, med tillägg, att åtal icke skulle få ega rum med mindre justitiekansleren derom förordnat. Denna mening understöddes endast af hr Kistner, och då talmannen framstälde proposition på antagande af hr Björcks förslag, blef den med nästan allmänt ja besvarad; hvarföre ock talmannen förklarade det vara af ståndet bifalet. Emellertid begärde hr Henschen votering, som hade till följd, att efter två voteringar utskottets förslag äfven i denna del lef af ståndet utan tillägg antaget.