HET CCL: SR Me TOR EUT JR, PUTV ENE-NAE KELLER NV föra oss till Moen för en och en half mark, men icke till Bolkesjö för mindre än fem?. Det var min tur, svarade han, att skaffa skjutshästar. Jag är tvungen af skjutsförordningen att föra er hit mot den betalning taxan stadgar, men nu kan jag sjelf bestämma priset, och jag vill ha det sådant, att det ger mig någon vinst Som detta var billigt nog, öfverenskommo vi slutligen om att behålla två af hästarne och den tredje fingo vi af postmästaren. Den trakt vi nu färdades igenom var nästan en vildmark. Bondgårdar, omgifna af betesmarker, och några hafre eller korn-åkrar funnos i dalen, men dessa upphörde snart och en gränslös skog omgaf oss på alla sidor. Den förfärligt ojemna och steniga vägen gick öfver utsprång af bergskullarne, småningom uppstigande till en vild bergslätt på toppen. hvarifrån vi uppfångade skymtar af insjöar djupt under våra fötter och de blåa ber sträckningarne i vester, krönta af Gusta-fje lets pyramidformiga spets. Bolkesjö, dit vi kommo efter något mer än tre timmar, är en liten by på vestra sluttningen af berget :med vidsträckt utsigt öfver sjöar och skog. De flesta af dess invånare voro ute på skördefälten, men skyds-skaffern, en reslig, starkt bygd kar, med ett grin af obeskriflig dumhet på sitt ansigte, kom emot oss, då vi drogo in våra hästar på det gräsbevuxna torget mel-1 lan rader af magasiner. Kunna vi få hästar d. genast ? Ne-e-ej! var hans långdragna svar, åtföljdt af ett ännu bredare grin, som om saken varit ett lustigt skämt. Huru snart då? Om tre timmar. Men om vi betala öfver?, Han tvekade, ref sig i hufvudet och framsläpade: Om en liten :stunds — med hvilket uttryck kan menas hvad tid som helst från fem minuter till lika så många timmar. Finnes här söt mjölk2 Ne-e-ej! Finnes det smör? Ne-e-ej! Hvad finnes här då? Ingenting. Lyckligtvis hade vi förutsett denna möjlighet och fört mat med oss från Kongsberg. Vi slogo oss ner i köket, som varstort och temligen snyggt, med väldiga bänkar på tvenut sidar och på den tredje två sängar så stora och fula :som en kungs. Ofantliga fat af tenn, lera och sten voro uppstälda på hyllorna, men de mindre kökskärlen förvarades i ett fantastiskt måladt skåp. Öfver sängen var en tung, röd och grön list, på hvilken värdens och hans hustrus namn samt datum af deras brölloppsdag voro målade med gula bokstäfver. Det värda paret låg så högt, att era trappsteg behöfdes för att de skulle kunna kowrma upp I sängen, under hvilken procedur åe hade för ögonen några ord till uppbygg. Ise, målade på trekantiga bräden, dem man, tl stöd för sängstolparne, anbragt vid hufvud Och fötter. En af dessa inskrifter lydde såltindes Detta är min säng, här hvilar jag om natten, och när morgonen kommer, stiger jag glad och munter upp och går till mitt arbetev — och en annan: När du lägger dig .wut sofva, tänk på din sista timma bed att G ud måtte skydda din sömn och du vara berea d när din sista stund kommer. På bottnen : V skänkskåpet voro tvenne personer framsta Wa med krithvita ansigten och bläcksvarta öge 4 rökande sina pipor och klingande med glas 5: Samma tycke för sirater och tänkespråk Visar sig i alla hus i Tellemarken och en .Wor del af Hallingdalen: Somliga af dem är? riktiot kinesiska i sina bjerta färger och sin yvidunderliga teckning. Efter en och en 1xalf tim.nas förlopp erhöllo vi tre starka och lif.iiga hingsvår och fortsatte vår resa till Tind.sö.. Under devta, tolf eller tretton mils långa bål pröfvades beskaffenheten af våra k:amioler på det mest fillfredsställande sätt. ; Backe upp och backe ned, öfver stock ocj sten, öfyer bergshällar och genom vatte nöden rullade de af med allt förstörande fart; men det sega askvirket och det välsr sidda jernet uthärdade hvarje stöt och ska! ming. För alla andra än norska hä star oca åkdon skulle det varit en högst ä!venty glig färd. Vi önskade mycket att få beh illa samma hästar för det återstående håö det till Tinoset vid foten af sjön, men okjutsbönderna vägrade, och följden häraf var ( ytterligare tvenne timmars dröjsmål. Skym-j ningen hade redan inträdt, när de nya hästarne kommo, och fio mil genom skogen lågo. ännu framför oss. Man fraktade 088, EN i sender, öfver Tind-elfven på en lös, bräcklig flottbro, och nästan såsom genom ett underverk fingo vi upp våra karrioler för en förfärlig bank på motsatta sidan. Lyckligtvis stötte vi just vid detta ställe på postvägen från Hitterdal, ty det hade nu varit omöjligt att fara öfver sådana steniga bivägar, som dem vi redan tillryggalagt.. En hvit strimma var allt, som kunde skönjas i skogens dunkel. Vi höllo oss midt på densamma utan; att veta om vägen gick upp eller ned eller öfver jemn mark, till dess vi väl kommit öfver den. Slutligen tog likväl skogen en ända och vi sågo Tindsjön ligga stilla och mörk i den stjernklara natten. Alla hade redan gått till sängs i Tinoset, men vi gingo in i det gemensamma sofrummet och väckte folket till höger och venster, till dess vi fingo reda på matmodern, hvilken framsatte dei enda qvällsvard huset förmådde — hårdt hafrebröd och mjölk. Vi tre bergade oss så godt vi kunde i tvenne små sängar. å (Forts, följer.) Rättegångsoch Polissaker. Filen LL TT St LT TIS a Rå TE oe nera Ag