jekt i helt annan genre än mitt här ofvan! — somåför ögonblicket här sysselsätter så mångs verkligen allvarliga vetenskapsmäns och prak. fiska mäns uppmärksamhet, rörande: byggan det af en jernvägstunnel mellan: Frankrike oc! England under Kanalen. Lika godt! Detkar talas härom mer än en gång, det kan knap päst talas derom nog. Ifrågavarande förslag är, strängt taget, .si litet något nytt, att det tvärtom redan har.sinc femtio, sextio år på sig; men detär ett a dessa, hvilka från början varit så pass framom sin tid, att ett halft århundrade väl behöfts för att låta frågan ligga till sig. En fransk ingeniör Mathieu hade redan i slutet af förre seklet utkastat planen. till-en väg; under Kanalen för en regulier internationel diligencefart, och efter freden i Amiens, då den engelska statsministern Fox besökte Paris, skal detta förslag verkligen varit ett ögonblick upptaget till. allvarsam debatt mellan honom och förste konsuln, åtminstone såsom en sak att tänka på och något som Frankrike och England skulle kunna tillsammans åstadkomma. De senare krigsåren gjorde en snöplig ända på dessa funderingar. Sedan dess tyckes idden hafva helt och hållet hvilat intill en nyare tid, då särskilta förslager åter hafve sett .dagsljuset, bland annat ett, afseende at nedlägga på hafsbotten en tubulär tunnel at gjutet jern. . Ändtligen har ånyo en fransk mgeniör, mr Thome. de Gamond, på fullt allvar upptagit förslaget om: en tunnel under hafsbotten, och det är detta förslag hvarom jag här önskar skrifva. Mr de Gamond är. den förste, som gripit frågan an rent vetenskapligt. Han barunder en följd af år sysselsatt sig med noggranna geologiska studier och en serie af specialundersökningar utaf Kanalens, bassin i och för sitt projekt, och det är först derefter han framkommit med detta senare, utförligt och i minsta. detalj afhandladti en särskilt Etude (en stor qvartvolym med en mängd planer). underställande . detsamma den samvetsgranna och grundliga kritikens domstol. Resultatet af de. Gamonds arbete är, hvad angår den terräng, som man skall egå att under hafsbotten genomborra, det att naturförhållanderna i det hela taget ställa sig långt gunstigare här, än på andra ställen, der man också gjort tunnelar under vattnet. De lager, som skulle genomskäras, äro enligt verkstälda försök och vetenskaplig induktion sådana, att.man framför: allt icke synes ha att befara vattnets genomträngande ofvanifrån, så som vid Thems-arbetet. Dessutom. skulle tunneln komma att läggas i en så. djup gon, att mellan dess hvalf och hafsvattnet lemmnas ett lager, varierande i tjocklek mellan 22 och 75 metres (lika många svenska alnar i banko och ändå litet till). Dess lutning blefve, oaktadt sådant djup, dock icke ens på långt när så stor, som man nu tillåter öfverallt på jernvägar; detta resultat uppnås dels derigenom att de båda lutande planen neroch uppdela sinsemellan hela den betydliga vägen mellan franska och engelska kusten, dels derigenom att: utför-rullandet å begge sidor skulle börja ett rundligt stycke upp från kusten, å den franska sidan 8800 metres från strandstationen (Cap Grinez) vid den -lillastaden Marquise, å engelska sidan 5500 metres från strandstationen (Eastware) vid sjelfva staden Dover, Tunneln blefve ett cylindriskt (cirkelrundt) hvalf, muradt af sten; nertill komme ett segment att af den inre cirkeln afskäras, bildande en murad botten för att tjena till underlag för jernvägen, och genom hvilken skulle praktiseras en miniatyrtunnel för att skaffa tillgång af frisk luf: åt grunden, förhindra röta, afleda fukt och vatten. På ömse sidor af jernvägen eller jernvägarne — ty de skulle blifva två parallela — blefve anbragta bankar för fotgängare. Hvalfvets högsta höjd från jernvägsgolfvet blefve 7 metres, största bredden 9 metres, efter förhållandena alltså en rätt rymlig passage. Men det trefligaste och tillika det fiffigast utfunderade af hr Gamonds hela plan återstår ännu. Ungefär midt i Kanalen på denna linie ligga tvenne bekanta större grund; det ena af dessa — IEcueil de Varne — har ådragit sig hr Gamends speciella uppmärksamhet, och han har frågat sig sjelf om icke denna lilla naturepisod kunde för hans företag blifva af en stor och hufvudsaklig roll. Utan tvifvel. Han har tänkt sig saken sålunda: man tager yttersta spetsen af detta grund i beslag; man skapar om det till en liten ö för sig, omgifven af fyra rakliniga kajer ute i sjön, derinnanför blir då en präktig hamn, den man sedan kan genom sprängning under vattnet göra så djup man vill; på den lilla ön gör man derefter en stor, aflångt rund brunn, eller hvad man vill kalla det; nog af, ett aflångt hål rakt ner genom stenen och leran till ett djup af 92 metres, precist; har man då, enligt Gamonds afstickning, gått från Grinez och Eastware i riktig linie med sin tunnel, skall det bära så till, att just som man med sitt ömsesidiga arbete mötes, har man plötsligen vår Herres blåa himmel rakt öfver sig genom nyssnämda 92 metres djupa hål. På denna intressanta punkt, der de jernvägsresande skola omedelbart utropa: Himmel, himmel! liksom Xenophons greker utropade: Thalatta, thalattal — på denna punkt är det hr Gamonds mening att anlägga en jernvägsstation. Här kunna alltså trainerna göra halt. Genom det ovala underjordiska tornet går en långsamt sluttande spiralväg ända upp i fria luften... På denna kunna passagerarne stioa