afva skrifvit ett klagomål. på dålig rnforska. som en månad : derefter blifvit läst af uågon fogde, eller också måhända utstruketis:amma stund sont vi lemnade stället, såsom vi sågo att det skett eft par tre gånger förut. Så framt icke en resande är särdeles väl hemmzstadd i språket ochilagarne, som an gå skjutsväsendet,-kan han icke värja sig raot bedrigeri, och äfven i sådant fall erhåller han endast efter lång tidsutdrägt någon upprättelse. Skjutsväsendet kan ha något skäl. för sig blott med vilkor att folket är ärligt, och kanhända voro de det, då det först infördes. Jag måste här uttala en obehaglig sanning. Det lär väl till en början funnits någon grund för det vidsträckta anseende norrmärwmen åtnjuta för ett okonstladt och redbart wäsende. men tillämpade på de nuvarande fö.rbållandena, äro de vitsord, åtskilliga föregående re sande gifvit dem härutinnan, ett alldehes oförtjent beröm. Folket drager nu nytta af ett fingeradt kapital. Bör jag begära ett skriftligt kontrakt? frågade jag en bonde angäående: en person, med hvilken jag höll på att uppgöra en-affär. Åh nej, sade han, det fins blott hederligt folk i Norge —och samme man gjorde sjelf sitt bästa för att bedraga mig. Norge var ett terra nova när Laing kom hit: tillfällena till bedrägeri. voro si sällsynta, att anlagen derför ännu icke kunnat utveckla sig; han fann folket ärligt, och senare rTesande hafva åtnöjt sig med att vara ett echo af hahs mening. Då jag först kvm hit till landet, sade en irfändare, som sed in tio år tillbaka plägat tillbringa sina somn ar här, srådde man mig, eftersom jag ej försto : mig på myntet, att framräcka en handfull, när Jag skulle betala, och låta folket sjelft tag: hvad de egde att få Skulle ni göra på samma sätt nu? frågade jag. Visst ickea, sade :han,; doch samme person, en norsk köpman, som då gaf mig rådet, säger nu att ejll heller ban skulle vilja göra det. En engelsk läxfiskare hade rätt mycket att förtälja mig!j om samma sak; Jag tror nog att de äro öv liga i sina transaktioner med hvarandra, sade han; men de göra sig intet samvete af vat! draga all möjlig nytta af de resande, när Alej Kunna För min egen del måste jag säguw; att i intet land i Europa, Uädantagandes la -i lien, har jag varit utsatt för så många försök.) till bedrägeri. Jag kom till Norge med dem? allmänna föreställningen om folket, och jag! skulle icke yppat hur oangenämt jag blifra besviken, i fall jag kunde antaga att mina egna erfarenheter utgjorde blotta undant:rs.: Jag finner emellertid att de fullkomligt :5:-: verensstämmia med den erfarenhet andra resände gjort under denna sömmar, och (len näturliga slutsatsen deraf är alltför uppen bar för att fördöljas. Såsom allmän regel har jag funnit, attf ciket är ärligt i samma mån som -det är en faldigt. De äro fyndiga, när deras vinnir igslystnad sättes i rörelse, och den lätthet h7armed de tillegna sig hvarjehanda små. ki iep. som ben medel för förvärfningsbegi iret. äricke egnad att bilda någon motvigt mot frestelsen. Det är blott en negativ d; rgd, snarare än denna gedigna egenskap, som har sin rot i djupet af menniskonaturen. Jag dömer alhändt något strängt; men när man finner vinningslystnaden så starkt utvec klad och framträdande i förening med de fyra hufvudlyten, som träffas bos norrmannen — tröghet, osnygghet, fallenhet för dryckenskap och liderlighet — så är steget till sådana vanhedrande konstgrepp, som jag ofvan antydt, icke7 särdeles långt. Sedlighetsstatistiken visar t. ex., att hvart tionde barn är oäkta och förhållandet har varit i stadig tillväxt. under de sista femtio åren. Det vore önsk ligt att de mera upplysta klasserna hellrc Fk ville med allvar arbeta på Gamle Norges, förbättring, än att inskränka sig till att ständigt föra på tungan det granna och poetiska nåmnet: Vär resa i går från Nees till Green var en fortsättning af färden utför Hallingdalen. Det var föga förändring i landskapets utseende; höga furbeväxta berg på ena sidan, de mindre branta sluttningarne beklädda med lanttställen; husen visade ett något hyggligare utsende allt som vi färdades längre fram. Allt fölket var sysselsatt med arbete på fälten, inbergande. årets tillfredsställande skörd. En brännande sol sken från den molnfria himlen, marken var torr och bränd och ett qvärvande stoftmoln uppsteg under hofvarne på våra hästar. De flesta qvinfolken på fälten hade för hettans skull aftagit sina kjolar och arbetade i blotta chemiserna, hvilka voro gjorda efter samma metod, men räckte endast till knänav Andra plagg hade ingen af dem. Några få togo på sig sina kjolar, då de märkte att vi voro främlingar, eller gömde sig bortom sädesskylarne, tills vi hunnit förbi; men de flesta läto allsicke genera sig. Ev af dem, hvars drägt var vådligt kort, had ej förr fått sigte på oss, förrän hon, till 4 förlustelse för de öfriga, började en fre. däns, full af de äfventyrligaste språn ; och svängningar. a filöreen, vid Krödersjön, till hvilk 4 wi ej :ramhunno förrän långt efter det blif sit xörkt. vär för oss som en oas efter våra, utsjändna vedermödor. Sådana propra och hyggliga menniskor, sådant nätt bord, sådan ypperlig mat och sådana präktiga Sängar hade-vi sannerligen icke påträffat, förut. Prisad varc hyfsningen och civilisstionen utropade vi al fullaste hjerta; Och då vi om morgonen betalt. en måttlig räkning och em ottagit en lycksum resa, lofvade vi att stiillet alltid skulle qvarstå som en ljuspunkt oland våra minnen, I dag hafva vi haft raska hästar och hyfsade menniskor; landet är öppet, väl befolkadt och odladt, trakten angenäm och pittoresk och, om. vi undantaga hettan och dammet, -hafva. vi ej att beklaga oss öfver nivrANtinm. RR TFA OA frank fart ng ÅN ont hsa ran RN PR AR EN fran ga