—— gagna då de ströfva omkring i landsorterna. En ruggi grå pony och en utsvulten åsna gnagde på det sparsamma gräset omkring vagnen. Det var en lycka för Dick att hunden var bunden under vagnen, men han vågade dock icke nalkas, ty djuret tycktes vara högst uppretadt. Han satte sig således åter ned på gräset och började ropa, så myckethans återstående krafter tilläto, för att ådraga sig någon uppmärksamhet af vagnens invånare. TRETTONDE KAPITLET. Hennes fötter de flögo som lärkvingar små, Då hon sväfvade fram uti dans; Med samma tjusning såg man derpå Som då solen i strålande glans Om morgonen lyser i vårens sky Och nattens skuggor för ljuset fly. Suckling. Några tviflare hafva bestridt arkens förmåga att rymma de talrika varelser, som enligt traditionen funno en EO tillflyktsort undan syndafloden, inom dess sköte, och hafva erbjudit sig att bevisa sitt påstående med tumstock och vinkelhake — liksom sanningen kunde eller ens borde bestämmas efter jordisk måttstock. Hade någon af dessa granskande och uppfinningsrika personer fått höra det fulla antalet af menskliga varelser — för att icke nämna alla dem som tillhörde skapelsens lägre grader — hvilka åto, drucko, klädde sig och sofvo i den kringresande skår despelarens vagn, så hade de förklarat detta lika omöjligt; men det var likafullt ett faktum, och fakta kunna ej förnekas, om vi ock ej förstå dem, Verlden skulle snart blifva en fullkomlig förvirring, om. så vore fallet. Egaren till den vandrande bostaden — ty så bör den rätteligen heta, då den gamle hästen och den raggiga åsnan, som släpade den