Bref från Finland. (Från Aftonbladets korrespondent.) Helsingfors den: 30 Dec. 1857: Jag-har ej kunnat afbålla mig från att ännu en gång innan det gamla året gått till ända, skrifva några rader till er, oaktadt de underrättelser jag har att meddela äro temligen få och till någon del redan torde vara af er kända genom tidningarne. Apropos tidningarne, vill jag börja med dem. Man har under årets lopp användt alla möjliga medel, cirkulärer till länsmän och prester, hotelser och lockelser af gröfre och finare slag, för att bland allmogen utsprida regeringens officiella organ på finska språket: Suomen Julkisia Sanomia. Det har äfven lyckats ganska bra. Den patriotiska tidningen sSnometars prenumerantshummer, som redan en tid under hr Polens ledning uppgick till omkring 4500, har nu sjunkit till 1628, hvaremot Suomen Julkisia Sanomias uppgått till 2697, bvilket är jemt den högsta prenumerationsnummer någon tidning har för närvarande i Finland. Men om Suomen Julkisia :Sanomia haft framgångar i ett, har den ock shåft att kämpa med vedervärdigheter i ett annat afseende. Det ser ut som om ingen riktigt kunde trifvas inom dess r. daktion.. Så har, oafsedt en mängd föregående personalförändringar, nyligen sjelfva hufvudredaktören, den vördige pastor Schröder, tagit afssked, och regeringen har förgäfves gjort f.d. mtgifvaren af tidningen Kanawa (nu upphörd), Ihr P. Hannikainen, anbud på redaktörsskapet med ett årligt arfvode af omkring 2800 rub. silfver, en summa, som i svenskt mynt gör vid pass 3000 rår bko. Hr Hannikainen, endast en fattig kommissionslandtmätare, har emellettid den egenheten att mera älska sina skogar och moras än de mattbeklädda trapporna uti genetalguvernörshuset i Helsingfors. En lite.7 kontrovers har egt rum emellan tidningarne i anledning af ryktet om ett ryskt bolag, som skulle bildat sig i Petersburg, med 4 millioner silfverrubels grundkapital, i ändamål att till )wad pris som helst inköpa hemman i Finland. — Eftev att Borgå Tidning, anmärkt, att här yppades goda utsigter för dem, som egde brist på samvete och öfverflöd på jord. trodde sig tilningen Wiborg kunna. meddela den upplysningen, att någon fara för ett dylikt bolag egenligen ej torde vara för hamden. Åtminstone hade i trakten kring Wiborg, de enligt samma rykte nämda bolag redan skullt börjat sina upphandlingar, tills dato endast två egendomar inköpts af ryska spekulanter, af hvilka den ena egendomen dessutom red an förut hade tillhört en ryss. Hvad beträffar den omorganisation, som vår goda finska ssenat nyligen undergått, är derom, just ingenti ng att säga, då den ej varit särdeles vigtig. . Den består i att senatens mecdilemmar hädane: fter komma att kallas senatsorer och alla int iehafva samma rang. Då härigenom en del at det titeloch rangväsen. som hittills herrskat . inom denna kår, och till följd hvaraf den yn re, stundom dugligare ledamoten stått i ett slags underordnad ställning till den äldre och med högre titel begåfvade, tordo komma: att försvinna, kan emellertid detta arrangem ent i hvad som derpå beror, anses komma att verka till det bättre. Tillägger jag ännu att atudenterna ingått till kanslersembetet. med anmWållan om att de gamla s. k. afdelningarne (aka demiska nationornay åter måtte bli upplifvade,. så har jag ock så uttömt hela mitt närvarande? förråd at det some kan rubriceras under na:mn af nyheter. ; bre : Mig återstär emellertid ännu en ka jag nesdlägger pennan, ett slags efterrå IS den jag hittills uppskjutit, men med hvilken jag ej will ertappas på balans till det nya året. Hvem vet om jag under detsamma mer skall kunna fortsä ta mina meddelanden 3; det är derföre bäst att ha debet och kredit uppgjorda. Det som jag ås vftar är Snellmans artikel i Litteraturbladets ji Dibhäfte beträffande den konflikt, som här egde afskedsfest, som univc 5 afresande upsaliensiska artikel jag redan för la SP mina föregående bref lor Yade att utförligare återkomma. Tillåt nu att sag Infriar detta löfte; det sker i alla fall ej-.wued det lättaste hjerta. Jag måste då genast säga, att af allt so, AP senare tider blifvit synligt inom wår inskränk. publicistiska verld intet varit egnadt att väcka ett obehagligare uppseende hos oss än ifrågavarande artikel i Litteraturbladet. Snellman har genom den — hvad man visst ännu för några år sedan trodde vara omöjligt — stält sig på en punkt, der man väl, till följd af hans föregående verksamhet, alltid egnar honom sin gärd af uppriktig erkänsla, men der man ej heller mera gillar, ännu mindre följer honom. Smellmans afsigt tyckes varit att försvara och rättfärdiggöra Cygneei bekanta uppträdande på ofvannämde afskedsfest. Härom vore nu i ochh för sig intet att säga. Då man. måste anta ga att Snellman väl känner Cygneei personl tghet, blefve öt urskuldande af dennes mån ga ofrivilliga utsväfningar från Snellmans sida intet annat än hvad mången annan, ouppman ad af professor Cygneus sjelf redan gjort och måhända änuu är färdig att göra. Men huru; har nu Snellman verkstält detta försvar? Lån gt ifrån att taga renheten i Cygneei afsigter i försvar emot hans illa öfverlagda tal. itetsungdomen gaf sina gäster och till hvilken inge sedan i något af s MH på ot rum förlidne vår på den