DEN SISTE AF SIN ÄTT. J. F. SMI TH.) ELFTRKAFITLET. Med stirrände ögon och vidöppen mun, ER bild äf förvåning, han stod der en stund. Ehuru vägen mellan Newark och Crowshall var ingenting, indre än behaglig, synnerligen om natten, då vinden tjöt och regnet slog rakt i ansigtet, tyckte dock Amen Corner att de första. milen af hemresan voro de angenäma ste han någonsin. hade färdats. Visserligen var han ock väl klädd och skyddad för vädrets omildhet genom åtskilliga varma rockar — för att icke säga något om, hans hustrus bästa schal, lindad två SÄnger kring halsen — eller att hans inre. menniska blifvit stärkt genom åtskilliga, glas varm konjak och vatten, om han njutit i sällskap med. sin bror, den aktningsvärde fattighusföreståndaren, åt hvars ömma omvårdnad han med säkerhet trodde sig hafva öfverlemnat det oskyldiga föremålet för hans-hat för flera kommande år — af hvilket allt våra läsare kunna finna att Dicks flykt icke blifvit upptäckt. före hans plågoandes återresa till Crowshall. Hvad Martha skall larma och väsnas för den lilla slyngelns skullb mumlade hennes man för sig sjelf, i det han skakade på hufvudet för att blifva gvitt regndropparne som samlat sig i vecket på hans bredbrättade hatt och ihärdigt droppade ned på hans korta och tiocka hals, eller föllo pladask på hans näsa, som lyste eldröd, liksom hade den rodnatöfver sin egares dryckenskap. Blygsamheten, ehuru vi än öfverträda dess lagar, måste finna en plats någonstädes, och klockaren hade tagit sin tillflykt till det mest framstående drar, get i hans ansigte, liksom hade den velat.förklara inför hela .verlden, att han ännu hade någon, skymt qvar deraf. Likt en eld.. lyste Så Aftoubl. nr 1018; 20-22.